De är alltid värt det!
Anlände till Oscar vid halv åtta för att slippa köa. Då vi i princip var ensamma i baren var det skönt att Buttman levererade sällskap och värmande vintoddy.
Vid halv tio ramlade JJ in. Därefter väntade vi ivrigt på att ”nya delen” skulle öppnas upp för oss dödliga. Så fort det hände placerade vi oss strategiskt vid baren, för att beskåda en nostalgitripp från vårt tidigare liv.
Högst oklart om det var särskilt givande.
Men roligt var det alla fall.
Men som alltid när man besöker syndens näste Sundsvall så blir man alldeles för pin och avslutar således kvällen med att hänga livlöst över baren med fokus på kommande shot.
Fullständigt bedrövligt. Och dessutom ett enda långt förspel till den gigantiska baksmälla som väntar dagen efter. Men på grund av roligheterna så vet jag att det kommer att hända igen. Och igen.
På tal om det.
SysterYster pratade med Flumberg igår.
Han var rätt sliten.
Men hävdade bestämt att det var värt det.
Därefter berättade han en ångestfylld historia från det förflutna som utspelades sig i fosterställning på ett badrumsgolv. Hyperventilering, tårar och gigantisk ångest.
SysterYster konstaterade då att vid dessa tillfällen så ville man sannerligen inte sätta sig i samma situation igen. Det kunde dock inte Flumberg hålla med om utan slängde snabbt ur sig.
- Jo! Det är alltid värt det!!
Hahahaha underbar inställning av Flumberg! De gäller att se möjligheterna=roligheterna :)
Den där Flumberg verkar ju vara nöten själv !
SySterYster: Han har en magisk förmåga att koncentrera sig på rusets egenskaper trots att misären är gigantisk. Stort!
Gonzo: Stor jävla nöten om du frågar mig! =)