Budstrid
Har varit med på min första budgivning på den mycket billiga bostadsmarknaden i Stockholm. Objektet vi fann intressant var enorma 38 kvm och beläget vid Norr Mälarstrand. Renoveringsbehovet var gigantiskt. Dessutom ska tilläggas att både kök och badrum skulle stammbytas till hösten. Detta medför en lägenhet som i princip inte går att bo i på två månader. Samtliga dessa saker mynnade ut i ett köpläge enligt mig. För det kan väl verkligen inte vara många som är intresserade av att bo på gatan under en tvåmånadersperiod? Troligen inte. Därför fanns det läge för ett klipp. Maxgränsen sattes till 2 025 000.
Utgångspris var lagt till 1 350 000
Första budet kom in på 1 400 000
För att skrämma bort ett gäng la vi då 1 700 000
Några timmar senare anlände 1 850 000
Då det var dags för en till visning igår kväll skyndade vi oss att lägga 1 950 000.
Anledningen till detta var att få så många som möjligt att tänka - Va! Redan uppe mot 2 miljoner? Lika bra vi börjar leta något annat.
Planen sedan var att ett bud på 2 000 000 skulle anlända och att vi då skulle lägga vårt sista bud på 2 025 000. Ett bud som passerat två miljoner trodde vi skulle avlägsna de sista intresserade.
Imorse kom då åter budgivningen igång. Medan jag var på möte så anlände först 2 000 000 och sedan 2 050 000. Mäklaren ringde därefter mig och låg på som en bandhund för att få mig att slänga ur mig ytterligare ett bud. Han tog dessutom tillfället i akt och tackade mig för vår tidigare offensiva budgivning då det hade renderat i mindre jobb för honom. Inte fan får jag mer lya för det var min spontana tanke. Jag avböjde tillslut hans invit om fler bud och la på luren. Strax därefter pep det till igen. 2 100 000. Skulle inte bli förvånad om det anländer ett nytt sms inom kort.
I detta nu ligger budet alltså på 55 300 per kvm, för ett renoveringsobjekt utan tillgång till vatten på två månader under kommande höst. Kan därför snabbt konstatera att det här med bostad i storstan känns avlägset. Men spontan som man är kan man hux flux sitta där med en gigantisk belåning och en växande ångest inför kommande räntehöjningar.
Förra vintern satt vi i vårt kök, frös och kollade på den sargade inredningen, den livsfarliga spisen och linoliumgolvet från 80-talet.
Min man utbrast, i en konstig mix av road, uppgiven och förvånad:
- Ja, titta vad man får i 4 miljonersklassen i Vasastan!
Slutar med att ni hamnar i en tvåa i Vårby Gård.
Beatrix Vnunk: Mycket rolig berättelse. Och samtidigt så talande för en galen värld.
W.: Skulle jag hamna i en situation att bli tvungen att bosätta mig i förort så skulle du se mig på Svenssons redan kommande dag med min avskedsansökan som drickunderlägg. (Heter det så? Det man ställer glaset på?)
