svartblogg

Inför gårdagens Grammisgala rapporterade nyheterna om det storslagna filmåret 2009. Måste faktiskt erkänna att det storslagna helt hade gått mig förbi.

Skamset googlade jag fram de nominerade filmerna i diverse olika kategorier. Slumpen förde sedan min muspekare över I taket lyser stjärnorna. 15 minuter senare var filmen nedladdad och jag tryckte på play.

Då mitt informationsutbyte med omvärlden till 92 % består av text-tv, Dagens Industri och Sportbladet så kanske jag låter dum när jag säger – Hade inte hört ett ljud om denna film. Inte ett ljud.

Visste alltså inte alls vad den handlade om.

2 timmar senare hade jag en uppfattning.

Utomordentligt bra.

Makalöst gripande.

Ett svenskt mästerverk.