Bänkpress & barhäng.
Min idrottskarriär avslutades med ett avsparkat ben vid 14 års ålder.
Kan inte säga att jag gick miste om en storartad karriär.
Men helt blicklös var jag alla fall inte.
Det jag däremot kan tacka det avsparkade benet för är att jag inte är alkolist idag.
För är det något som träning medför så är det en massa jävla energi.
Som endast kan hejdas av alkohol.
Har exempelvis den senaste veckan tränat lördag, söndag, tisdag, onsdag & torsdag.
I detta nu är jag därför så speedad att det bubblar i kroppen.
Det enda som skulle kunna få mig att slappna av är en flaska vin.
Eller två.
Nu är det normaltsätt alltid en flaska vin eller två som kan få mig att slappna av. Men känslan av galenskap är än mer påtaglig med ett bubblande dos av träning i kroppen. Hade jag således fortsatt i idrottens tecken så hade jag garanterat hamnat i en flaska 4 – 5 gånger i veckan för att kunna leva ett hyfsat normalt liv.
Så nästa gång du ser en hockeyspelare eller annan atlet på krogen. Misströsta inte dess närvaro med glåpord såsom ”den där borde väl tänka på lagets prestation istället för att vara ute på byn och supa” utan klappa pojkstackarn istället på axeln och säg
– Jag förstår dig. All den träning du utför leder oavkortat till flaskan!
