svartblogg

Målaren som hjälp till i bygget av den nya lägenheten är Barre Berrha. Barre Berrha är inte bara målare han är dessutom i särklass den törstigaste av mina vänner, då han lever efter orden Våga Vägra Vara Bakis.

Och med Våga Vägra Vara Bakis är inte hans motto att vara nykter. Utan att dricka ofta och gärna men med målet att inte sluta förns han plannat ut rejält på söndagkväll.

Idag är det tänkt att de sista bitarna i lägenheten ska få färg. Han ringde därför strax efter nio i morse. Vid sin sida hade han en morgoncider, då gårdagen hade bjudit på en färgpallet i diverse olika drycker. Det enda förvånande i detta var cidern och att det inte var en sju komma koma som är hans hedersdryck morgonpigga timmar.

Strax innan elva ringde han igen. Svor att det var väl själva fan att inte baren på centralen serverade alkohol före 11. Att bestiga tunnelbanan till Kungsholmen innan en stärkande öl hade passerat svaljet var inte att tänka på så därför slog hans sig surt ner och väntade på kyrkklockans tunga elva slag och belöningens sötma innan han anlände.

Lycklig som få entrade han vår entre med kommentaren, träffade två fantastiska pojkar från Gävle på centralen. De skulle på travet på Solvalla men hade som tur va tid för att dra några fernet och snacka om livet innan vi skildes åt.

Innan han hann säga Gävle hade jag serverat honom en GT, så i detta nu har jag en småfull målare med fnittrig stämma fullt arbetande i köket.

Målaren som hjälp till i bygget av den nya lägenheten är Barre Berrha. Barre Berrha är inte bara målare han är dessutom i särklass den törstigaste av mina vänner, då han lever efter orden Våga Vägra Vara Bakis.

Och med Våga Vägra Vara Bakis är inte hans motto att vara nykter. Utan att dricka ofta och gärna men med målet att inte sluta förns han plannat ut rejält på söndagkväll.

Idag är det tänkt att de sista bitarna i lägenheten ska få färg. Han ringde därför strax efter nio i morse. Vid sin sida hade han en morgoncider, då gårdagen hade bjudit på en färgpallet i diverse olika drycker. Det enda förvånande i detta var cidern och att det inte var en sju komma koma som är hans hedersdryck morgonpigga timmar.

Strax innan elva ringde han igen. Svor att det var väl själva fan att inte baren på centralen serverade alkohol före 11. Att bestiga tunnelbanan till Kungsholmen innan en stärkande öl hade passerat svaljet var inte att tänka på så därför slog hans sig surt ner och väntade på kyrkklockans tunga elva slag och belöningens sötma innan han anlände.

Lycklig som få entrade han vår entre med kommentaren, träffade två fantastiska pojkar från Gävle på centralen. De skulle på travet på Solvalla men hade som tur va tid för att dra några fernet och snacka om livet innan vi skildes åt.

Innan han hann säga Gävle hade jag serverat honom en GT, så i detta nu har jag en småfull målare med fnittrig stämma fullt arbetande i köket.