Tårar
Trivs ypperligt i ensam gestalt.
Detta faller väl in i att Hon jobbar de flesta helgerna.
En typisk lördag ser därför ut som följande:
Vaknar upp.
Vinkar av Hon.
Drar mig.
Andas in tystheten.
Äter frukost.
Andas ut anspänningarna.
Vandrar till någon av stadens saluhallar eller stormarknader.
Köper lite kulinariska läckerheter.
Smyger förbi Systembolaget.
En flaska rött.
Eller två.
Går in på närliggande bar.
Hälsar på bartendern och tillika bundsförvanten.
Beställer en öl.
Tar en klunk.
Beskådar omgivningen.
Hoppas att tiden ska stanna.
Beställer en till öl.
Nirvana.
Igår var inget undantag.
Mystiken förstördes dock till slut av JJ och Barre Berrha.
De hade varit på uppdrag och krävde att få dela min tid.
Efter visa påtryckningar gav jag med mig.
Därefter anländer även Hon och JJs flicka tät efter varandra.
Kan inte påstå att det blev tråkigare med sällskap.
Bara en annan sorts glädje.
Tar med oss Barre Berrha hem.
Bjuder på helstekt Rostas.
Med en smaksuccé till kantarellsås.
Han försvinner hem vid halv 9.
Vi blir kvar i soffan.
Ytterligare en perfekt lördag har passerat.
Lycka i kropp och själ.
Då ringer telefonen.
Mammas röst på andra sidan.
Hon befinner sig på sjukhus.
Efter bröstsmärtor och ambulansfärd.
Nu skulle det dock inte vara någon fara.
Lägger strax därefter på luren.
Grinar i princip aldrig.
Men denna gång höll inte mina höga murar.
Utan föll platt till marken.
Jag grät.
I massor.
Ena sekunden solljus andra nattsvart.
Livet är bra underligt.
- noterat söndag den 31 oktober 2010 11:32 –
Det kan du få vara den här gången. Du är stark för andra allt som oftast.
Ajaj..jag hoppas allt gick bra. Och man får gråta. Hoppas jag, annars är jag skyldig massa böter!
Gråta kan vara en fantastiskt sysselsättning. I synnerhet om man sällan gör det. Kan tänka mig att frireligiösa känner samma sak på ett väckelsemöte.
Hoppas det inte är någon fara med Mamma heller...
JJ: Hon: Du kanske ska ringa JJ.
Mims: Det verkar ha gott alldeles utmärkt. ArbetsEKG visade inga konstigheter. Som tur är slipper man böter för tårar. Annars hade lördagens utsvävningar blivit dyrare än alla andra sorters blöta lördagar.
Gurk: Frågan är om Stenbeck gråter i detta nu. har trots allt missat två raka möjligheter till utgång i form av söndag och måndag.
Ibland vet jag inte vem som är du och vem som är jag. Var slutar den 40-åriga kvinnan och börjar den 30-årige mannen!?
Kanske någonstans runt 35? Det betyder å andra sidan att jag endast har 5,5 år kvar som man. Hilfe! Dags att börja agera. Och Planera. Inför det som komma skall.
