svartblogg

Passet har anlänt och finns vid min högra sida. Ska jag vara ärlig så var jag inte orolig. Anledningen är att det mesta i mitt liv har vandrat i positiv riktning. Så varför håna min livsmedgångskarma med något så banalt som oroskänslor eller misstro?

En annan sak som finns vid min sida vid avresa är en dagbok. En dagbok som Hon gav mig igår. Hon tyckte att det vore spännande om jag skrev om tankar och händelser under de kommande tre veckorna. Hon gav även sig själv en likadan för samma ändamål. När jag kommer hem ska vi byta.

En skruvad ide.

En klockren ide.

En ide som fick mig att fundera över hur ärlig man (jag) kan vara.

Efter kort överläggning med mig själv och därefter med henne kom vi fram till otäckt ärlig.

Ajajaj.

Skrämmande.

När hon läst igenom mitt skruvade tänk kommer hon försvinna snabbare än en alkoholhaltig dryck i goda vänners lag.

På tal om alkoholhaltiga drycker i goda vänners lag, avstamp inför avresa sker idag. Platsen är Svenssons. Tiden är valfri. Men jag och Flumberg kommer att anlända runt 19:00. Så tveka inte. Kom bort och drick en öl, eller fjorton, med oss vetja!

Enligt min biljett till Arlanda åker jag från Sundsvall 00:20 imorgon natt. Enligt min framförhållning har jag varken packat eller knappt ens funderat på den kommande resan.

Enligt vår flygbiljett landar vi i Bangkok på söndagsmorgon. Enligt vårt önskemål tänkte vi flyga vidare direkt till Macau och bosätta oss på MGM ett par nätter.

Enligt det flygbolag vi tänker använda oss utav behöver vi passnummer för att boka resan mellan Bangkok och Macau. Enligt Sveriges polismyndighet har jag inget pass och således inget passnummer.

Att boka hotellet innan ankomst är inget som någonsin tilltalat. Känslan av att varken veta platstillgång eller pris vid ankomst är både rolig och lite äventyrlig. Det som däremot skulle vara trevligt att boka innan avresa är just själva flygresan till Macau.

Men å andra sidan. Det är fortfarande inte helt klart att jag ens kommer med flyget till Bangkok eftersom jag saknar grundstenen pass i ekvationen.

Däremot så borde mitt passlösa liv räcka för att ta mig till mellanlandningen i Helsingfors. Därefter kan det dock bli svårare. Men tre veckor i Helsinki med en kartong Mintu kan ju också ha sin charm!

För att finna en samling med oerhört märkliga individer.

Besök en polisstation nära dig.

I väntsalen finns allt från dagsberusade till pingstvänner.

Anledningen till att jag hängde med dessa idag på lunchen stavas framförhållning.

Eller snarare brist på sådan.

Mitt flyg går lördag morgon. Att då på söndag inse att jag förmodligen har sålt mitt pass för 4 avslagna öl och en halv cigg en sen natt är inte bra. Att det dessutom, efter nyss mottagen information, inte längre går att fixa ett tillfälligt pass i Sundsvall gör att min situation är otäckt strulig.

Polistjänstemannen som meddelade mig detta var inte helt oväntat av det byråkratiska slaget. Att på något vis få förtur på vanligt pass fanns inte ens som alternativ. Istället ansågs det vara fullt normalt att lämna ett lugnande (?) besked till mig om att jag kanske har mitt pass på fredag om jag har tur.

När jag dör vill jag att den närmsta kretsen tar ett järn vid min kistkant.
Skålningen genomförs till ordet "Boatdrinks" från den legendariska filmen "Things to do in Denver when you´re dead".

På fredag skulle hela bolaget på fest i storstan. Cirkus var bokat tillsammans med artister, standup komiker samt trerätters middag. Inbjudningar gick ut till oss anställda för länge sedan.

Men eftersom ledningen inte tyckte det fanns tillräckligt med slant i valvet så ställdes hela kalaset in.

Då artister samt lokal redan var bokade uppkom ett problem. Någon snilleblixt kom då på den utmärkta iden att lansera de biljetter, vi skulle få gratis, för försäljning på intranätet. Behöver jag påpeka att det inte var varken lyckat eller smart gjort?

Men jag är inte bitter. Mestadels för att jag imorgon torsdag ändå skall på det evenemang som beskrivs ovan. Enda skillnaden är att festen imorgon inte är för mina kollegor utan istället för en mängd försäkringsmäklare samt deras assistenter. Orsaken till att bland annat jag och romochcola får möjlighet att bevittna denna händelse är att vi numer delvis jobbar med dessa mäklare.

Försäkringsmäklare är förresten figurer som säljer våra samt andra försäkringsbolags produkter. För att de inte ska bli kinkiga får de både provision samt tillträde till alla olika sorters evenemang kostnadsfritt. Att ledningen anser att dessa individer är mer värda än oss anställda och därmed dödliga gör mig inte det minsta bitter.

Det som däremot både gör mig bitter och illa till mods är ledningens krav på oss som skall företräda bolaget. Vi måste nämligen bära följande mundering.

Mörk kostym - OK

Vit skjorta - OK med visst morr eftersom jag hellre hade tagit en svart variant.

Koncerngrön slips - Under inga omständigheter OK.

Står därför inför ett dilemma. Ska jag verkligen böja mig för ledningens krav för att få tillgång till morgondagens gratisfylla?

Mycket kan jag stoltsera med, men någon rakryggad människa med ideal som jag dessutom följer slaviskt är jag sannerligen inte.

Slips på - Sprit in!

Som tidigare noterat befann jag mig på fik i fredagskväll.

Fiket var nästan tomt.

Därefter vandrade jag gatorna söderöver.

De var praktiskt taget tomma.

Lördag eftermiddag förgylldes av ytterliggare ett besök downtown.

Klockan var runt 15 och det var så gott som ingen där.

Lördagskväll spenderas delvis på en longboard.

Hon har två och vi gled sida vid sida i mörkret.

Trots att vi transporterades via Södra Järnvägsgatan, Dalgatan, Storgatan och slutligen Skolhusallén var vi i det närmaste helt ensamma.

På söndagsmorgon rullade jag återigen ner mot stan för att fånga dagen. Klockan var runt halv tio och det tog 25 minuter innan jag såg en levande människa.

Beställde en frukost på Barista. Fiket var tomt. Samtalade med den nyinflyttade servitrisen. Hon var förbryllad och konstaterade något som jag själv hade tänkt på ett flertal gånger de senaste dagarna, Sundsvall lever upp i en explosion av myller mellan 24 och 03 på lördagsnatt. Sen är det dött.

Strax efter halv elva kom fikets andra och tredje besökare för dagen. Ett par. De satt bredvid varandra i en evighet utan att säga ett ord. Inte helt oväntat var deras blickar tomma, man formas trots allt efter den miljö man lever i.

Nu tänker säkerligen någon rivig, "Den där Benny är en negativ neandertalare. Det händer ju massor av roliga saker i Sundsvall."

Sant. Men för att staden ska glöda krävs det evenemang, konserter och påklistrade leenden. Vart är spontaniteten? Vart är mångfalden av individer och beteenden? Stadens rutiga duk skapar ekorrhjul som man drivs in i oavsett om man vill vara resenär eller inte. Nu kanske en annan tänker, "Flytta från stan då om du avskyr den så mycket!"

Jag avskyr inte alls.

Jag älskar.

Och.

Hatar.

I samma andetag.

För det första. Till er som läser svartblogg och som jag dessutom läser. Jag har tyvärr inte varit i närheten av era fantastiska små liv till bloggar den senaste tiden. Finns ett flertal anledningar till detta. Har faktiskt saknat er, lite. Ska snabbt (inom de närmsta dagarna) se vad jag kan ha missat! Men nu tillbaka till detta inlägg.

I min bekantskapskrets finns det två vägar att gå

Endera full tillsammans med de andra

Eller så nykter och ensam

Dagens arbetsdag bestod av en gäng frågeställningar om kommande fredagsaktiviteter. Samtliga av mina svar var silikongråa. 

Ska ta det lugnt

Ska samla kraft

Höll mig dessutom till planen.

I kväll har jag således varit både nykter och själv.

Tills jag insåg att någon annan säkerligen också befann sig i liknande kostym.

Likt en entreprenör såg jag möjligheten att lösa ett problem.

Likt en målskytt forcerade jag igenom min tanke utan att tveka.

Fredagskvällen avslutades med fika på stan.

För vänner som inte vet vad ordet fika betyder kommer här en förklaring.

"Fika betyder i bred definition att ta en paus från en aktivitet för att dricka kaffe eller annan dryck med vänner, familj eller bekanta."

Denna mycket underliga företeelse har alltså slukat en del av min fredag. Att jag dessutom tyckte att det var trevligt föranledde att min själ gjorde slut med mig.

Alldeles innan han slängde ingen dörren kommenterade han mig som kropp. "Du borde placeras med likasinnad avföring i en kloak så fort som möjligt!"

Vet inte hur jag ska lyckas lappa ihop vår relation igen.

Får förmodligen försöka locka tillbaka honom med hjälp av ett snabbrus inom kort.

Det händer ganska ofta att jag står i kassan på diverse olika affärer med en förvånad min. Minen uppkommer efter att personen bakom kassan har instruerat mig om att kortköpet inte har gått igenom. Att ett kortköp inte går igenom för mig, som inte har kreditkort, beror på likviditetsbrist. Senast det hände var idag. Den 5:e. På systembolaget. Det är ganska pinsamt.

Jag har dock hittat en lösning på denna prekära situation. Jag byter den förvånade minen mot handlingskraft. Säger med självsäker stämma att något måste vara fel. Det finns nämligen obegränsat med slant på kontot. (Vilket givetvis är en total lögn.) Jag ber sedan individen bakom kassan att hålla på mina varor. Jag tar sedan snabba foten till närmsta SEB Bankomat.

Där finns den underbara funktionen, att jag som kund, kan föra över pengar mellan olika konton. (Detta var inte möjligt när jag var kund hos varken Nordea eller Handelsbanken) En knapptryckning senare finns det återigen slant på transaktionskontot. Sekunden senare står jag återigen i kassan, viftar med femhundringarna och säger att man inte kan lita på datorer.

Individen bakom kassan som, helt riktigt, tagit förgivet att jag är black har nu samma förvånade min som jag hade för bara någon minut sedan. Att dessutom denna människa ber om ursäkt för det inträffade och oftast skyller på något strul med kortdragaren gör resterande del av min dag.

JJ har "pluggat" de senaste 6 åren.

Tog examen i juli.

Fick sitt första jobb för någon vecka sedan.

Anställningen började i måndags.

Arbetsgivare, ett leasing och finansbolaget.

Kvart över tio idag, det vill säga dag tre på hans nya liv som anställd, fick jag ett sms från honom.

"Jag sa upp mig."

Ringde honom med blixten och frågade om han skämtade.

Det gjorde han inte.

"Det här med att jobba var inget för mig."

Torsdagen innehöll en rejäl flaska, sett ur ett vardagligt perspektiv.

Fredagen var därför förenat med baksmälla i kombination med arbete.

Dessa två ting spelar sällan ljuvlig musik tillsammans.

Mitt begär efter att endast förflytta mig hem till soffan var därför oerhört.

Fanns inget som kunde få mig att ändra uppfattning.

Checkade ut från kontoret vid 16:15.

16:23 hade min statiska uppfattning om de kommande timmarna ändrats radikalt.

Det skulle nämligen inte alls gås hem och lägga sig i någon soffa.

Istället så skulle det drickas på ölhall med nära och kära.

Var otäckt trött när väl äntligen sängen återkom till mitt liv.

Lördagen inleddes med trav och allt vad det innebär (picknick och öl). Var så oerhört oladdad för någon form av aktivitet när jag återkom till min storslagna lägenhet. Att ens fundera på att gå ut en kväll som denna kändes overkligt.

Efter avklarad powernap hemmavid teleporterades jag till annan lägenhet. Som bonus för lyckad transport placerades alkohol i min näve. Jag kan seriöst erkänna att jag inte ens blev lite förvånad.

Var dock omöjligt att bli full trots att jag drack hyfsat många öl på lokal. 02:40 slog äntligen fyllan till. Den varade i 10 minuter, sedan stod jag utanför samma lokal och spydde 8 ggr. Kortare rolighet för kommande plåga har nog sällan skådats.

När nästa dag ankom så fanns dess bisarra schema redan inristat på dagens agenda. Det skulle tydligen bli både jobbigt och dystert. På något vis lyckades jag dock skolka från merparten av detta. Istället så fokuserade jag på att inhandla en blender och gjorde därefter smoothies till utvalda individer. Nu ljög jag. Riktigt så bra var jag inte. Men jag köpte alla fall en blender, att Hon sen producerade fram dess avkomma är i min mening mindre väsentligt.

Hur de smakade?

Första var sådär.

Andra var bedrövlig.

Tredje var okej.

Kan väl inte konstatera att det blev någon smaklig succé.

Men i förhållande till ångest och bedrövelse så var det en fantastisk hit!

Nedan går att bevittna de kroppsliga effekterna av intag av ovan nämnd meny. Bilden är inte stegead utan togs med blixten av mig utan de inblandades vetskap.

Från vänster: Ondskan personifierad. Därefter en människa som ser ut att nyligen ha fått en ny bekantskap i form utav en kromosom extra. Som tredje person går det att bevittna en pojke som förmodligen lyckats med bedriften att få en magicmushroom tripp på nys drucken smoothie. Slutligen finner vi en kvinna som direkt efter intag odlade fram en gigantisk mustasch.