svartblogg

Hoppar på ett flyg imorgon. Efter diverse stopp befinner jag mig sedan i Kuala Lumpur. Några dagar senare drar jag till Borneo. Efter att ha besegrat regnskog och floder kommer jag att förflytta mig till Bali för beach och bira. Den sista etappen spenderas i Bangkok. Som sig bör.

Betalade handpenningen imorse. Något som inte kan vara en slump är att jag strax därefter får ett mail från William von Plånbok.

Rubriken på hans mail, som av outgrundlig anledning fastnade i skräppostfiltret, var A loan offer you can’t refuse!

Lördagen började i gymmet och slutade med en en hederlig kastspya.

Man blandar och ger.

Hade varit törstig ett par dagar. Men stått emot alla former utav trolldryck. Det fanns därför en stor kroppslig och själslig vilja att ställa till en rejäl fylla när jag mötte upp SnyggLars på Olearys i Gamla Stan.

Dijonpastan som vi serverades smakade mycket bra.

Det gjorde även alkoholen och Timrås kvittering med minuten kvar mot Brynäs.

En timme senare befann vi oss på kvarterskrogen i Skogås för att se JJ och Barre Berrha, trubadura med bravur. Kan väl inte påstå att jag drack några kopiösa mänger. Men kände att varje klunk jag svalde tog mig närmare och närmare en jättefylla.

Så att jag fick falla på knä inför den stora toalettguden strax innan 12 var ingen skräll. När jag står där på knä och hulkar smyger sig följande tanke på:

- Benny. Du befinner dig på en smutsig kvarterskrogen, som får Domuspuben i Timrå att kännas elegant, och du dricker som om det inte finns någon morgondag. Är du stolt över dig själv nu? Lite måste jag faktiskt säga. Det ärju trots allt kul att man fortfarande kan leverera. Men tråkigt att förstöra känslan av den kulinariska Dijonpastan, då den sannerligen inte var att föredra då den anlände från kistan istället för från tallriken.

Brukar klaga kontinuerligt på det TV utbud som bjuds. Men då jag nu följt två serier från start måste jag även ta tillfället i akt och hylla när det finns något jag gillar.

Först och främst - Solsidan TV4 21:30 på fredagar.

Felix Herngren.

Johan Rheborg.

Say no more.

Därefter -  Succéduon med Anders & Måns SVT 21:30 på torsdagar.

Sjukt.

Ibland nästan löjligt.

Men i vissa stunder magnifikt!

För er som missat den sistnämnda - surfa in på SVT play.

För er som missat det förstnämnda - ladda ner asap!

Slutligen vill jag berätta vad som hände med kvittot från Allmänna Galleriet. Som ni säkert kommer ihåg var notan på 172. Jag fick därefter helt felaktigt 300 i kontanter.

På grund av situationens unikhet kollade jag igår mitt kontoutdrag. Det var varken draget på 472 eller 300 som jag hade skrivit under. Istället så hade de tagit friheten att belasta mitt konto med den helt oförklarliga summan 328.

Hur hon fick ihop det har jag ingen aning om. Men något som däremot står klart är att en kamera i hennes närhet skulle skapa grymt bra TV.

Min idrottskarriär avslutades med ett avsparkat ben vid 14 års ålder.

Kan inte säga att jag gick miste om en storartad karriär.

Men helt blicklös var jag alla fall inte.

Det jag däremot kan tacka det avsparkade benet för är att jag inte är alkolist idag.

För är det något som träning medför så är det en massa jävla energi.

Som endast kan hejdas av alkohol.

Har exempelvis den senaste veckan tränat lördag, söndag, tisdag, onsdag & torsdag.

I detta nu är jag därför så speedad att det bubblar i kroppen.

Det enda som skulle kunna få mig att slappna av är en flaska vin.

Eller två.

Nu är det normaltsätt alltid en flaska vin eller två som kan få mig att slappna av. Men känslan av galenskap är än mer påtaglig med ett bubblande dos av träning i kroppen. Hade jag således fortsatt i idrottens tecken så hade jag garanterat hamnat i en flaska 4 – 5 gånger i veckan för att kunna leva ett hyfsat normalt liv.

Så nästa gång du ser en hockeyspelare eller annan atlet på krogen. Misströsta inte dess närvaro med glåpord såsom ”den där borde väl tänka på lagets prestation istället för att vara ute på byn och supa” utan klappa pojkstackarn istället på axeln och säg

– Jag förstår dig. All den träning du utför leder oavkortat till flaskan!

Vaknade igår ovetande om vad som komma skall. Men vid lunch stod vi på förhandsvisning i en etta om 37 kvm på Kronobergsgatan. Några timmar senare satt vi vid ett skrivbord och signerade det ena papperet efter det andra. Strax därefter gick jag och tränade som om inget hade hänt.

Väl hemma igen så firade jag på borgerligt vis med folköl och ölkorv.

Började sedan skissa på hur denna spontanitet skulle betalas.

1 950 000 är trots allt rätt mycket pengar.

Men då hyran endast ligger på 1200 och kvadratmeterpriset slutade på 52 300, efter att ha lyckats pruta 50 000, är jag förhållandevis säker på att det inte var ett katastrofalt köp.

Men med tanke på att det finns något som heter handpenning som ska betalas inom 10 dagar och bonusen uteblev så behöver vi samla tomglas för att lyckas. Inte blir det bättre av att degen kommer rulla något oerhört mellan den 14:e mars och den 5:e april då Borneo och Bali besöks.

Men jag är inte orolig överhuvudtaget.

Har ofantligt många vänner, att be om råd, som har svartbälte i likviditetsbrist!

Vandrar in på Allmänna Galleriet med tomma fickor. Frågar mannen i garderoben om det är okej att betala avgiften för jackan på vägen ut, så jag kunde ta ut kontanter i baren. Han svarade att det gick alldeles utmärkt.

Strax därefter står jag vid bardisken och beställer dubbla GT. Frågar dessutom bartendern om man kan ta ut en slant på samma gång. Hon kollar på mig med ilskna ögon och väser – Ser jag ut som en bankomat eller?!

Då jag såg att hon inte alls skojade förklarade jag att likviden var tänkt att täcka min skuld i garderoben på vägen ut. Hon klargjorde då först att jag gått kunde ta ut pengar nästa gång jag beställde för att sedan sucka TUNGT och ändra sig genom att kommentera att jag kunde notera på kvittot hur mycket jag ville ta ut.

Då notan för två drinkar var på 172 tänkte jag göra det jämt och fint och skrev således 328 kronor på raden för Extra och 500 på Totalt. Bartendern kollar först på kvittot och sedan på mig innan hon skriker (nej jag överdriver inte) – Är du dum eller?! Du kan väl för fan inte tro att du ska få ta ut sådär mycket!!

Jag ändrar då 328 till 128 och 500 till 300 medan min hjärna tänker - Kan det verkligen vara som så att mitt enorma uttag på 328 kronor spräcker växelkassan på ett så stort ställe som detta? Men samtidigt såg jag i bartenderns ögon att det inte var läge att diskutera. Det hade förmodligen endast lett till att jag fått kniven som hon delade citronen med stucken i halsen.

Medan jag tänker detta och korrigerar mina makalösa anspråk kommer hennes finger farande och landar på det kvitto jag försöker justera. Hårt far det sedan upp och ned medan hon skriker (nej jag överdriver inte) – Hur fan vore det om du lämnade lite dricks också!!

Förklarar då lugnt för idioten att jag hade tänkt att lämna dricks när jag väl fått mina kontanter. Men att hon nu kunde glömma varenda krona, i all evighet. Sekunden senare kommer hennes kollega, som bevittnat denna dårskap, fram. Tar henne på axeln och ber henne lugna ner sig. I det läget var hon (helt oförklarligt) på sådan kokning att hon skakade. Hon vände sig snabbt om, slet upp kassan, tar ut 300 i kontanter innan hon slutligen slänger dem på bardisken framför mig.

Att jag egentligen skulle ha 128 var inget jag noterade för henne. Däremot så hoppas jag, för både hennes och krogens bästa, att hon får sparken inom kort.