svartblogg

Tanken har slagit mig ett flertal gånger

Viljan att genomföra den, förhållandevis stark

Bristen på bokslut har dock tyvärr lyst med sin frånvaro

I söndags så utförde jag tillslut stordåd

Den som mottog min förfrågan blev glad och hjälpte mig omgående

Påföljden blev att min ålder sköt i höjden

Allt på grund av en bit hårdplast, i form av ett kort

Ett ICA kort

Vad kommer härnäst i mitt vuxna liv?

Kanske dags att skaffa hund!

Att landa efter en semester är svårt.

Att återgå till jobb och ansvar, kräkframkallande.

Att inse att november knackar på dörren, hjärtskärande.

För att försvinna från allt ovan begav sig jag och Hon till ödemarken i fredags. Ingen el. Ingen glamour. Inga andra människor.

Tände en brasa.

Bäddade på golvet.

Dukade upp ost och vin.

Inte särskilt svårt att landa i en sådan miljö.

Lördagen inleddes med ett arbetspass bakom baren i EON Arena. Hysterin för att få tillgång till alkohol går endast att jämställa med matleveranser till svårt svältfödda. Matt och slut kröp jag sedan ner i sängen för att ladda batterierna för en nykter utgång.

Människor som är kanon, när man inte själv är kanon, går att likställa med neandertalare. Jag kämpade därför djuriskt för att fortskrida enligt den nyktra planen. Trots att jag hade en nykter JJ vid min sida i baren fanns till slut inget hopp om fullbordning.

Anledningen var, bland annat, ett besök på toaletten. Pappan ur Teliareklamen stod och kastade vatten när en dam (runt 40) stegade in på herrarnas med mobilkameran i högsta högg.

Utan att tveka tog hon en närbild på "kändisens" ansikte. När den fotografiska processen var avklarad kollade hon sedan ner på hans nakna paket för att sedan fnissandes vända sig om.

Efter att bevittnat detta var jag helt säker, jag befinner mig på en lokal med galna människor. Galna och dessutom fulla. En livsfarlig kombination. Mina alternativ var få. Bli full och ställa mig till skaran eller bortförd, mördad och stympad. Jag valde efter viss eftertanke alternativ nummer 1.

Söndagen genomfördes till en början mestadels liggande. Först i sängen. Sedan på ett fik. Sakta med säkert började kroppen producera glädjeämnen inför helgens avslutning. Ulf Lundell - Unplugged.

Har sett fram emot att se gubbskrället akustiskt sedan jag hörde skivan "Tolv Sånger" för sisådär 12-13 år sedan. Inledningsvis var spelningen bra, inte mer. Musikalisk extas uppkom dock när Lundell, tillsammans med bland annat en amfetaminstinn trummis, drar lös "Folket som bygger landet"!

Idag är det återigen måndag. Att måndagar och allt som det medför ens tillhör samma liv som helgen ovan går inte att förklara med hjälp av vare sig högskolepoäng eller livserfarenhet.

Veckan innan vi anlände till Bugsys inflyttningsfest, hade han och hans änglar varit i Pattaya på hälsoresa. Viktiga ingredienser för välmående för denna grupp är mängder av sprit och kokain.

En av änglarna, som hade passerat 60år, gick till slut in i hälsoväggen. Under veckans sista natt var han helt säker på att hjärtat skulle sluta slå. Döden stod i rummet och väntade på hans sista andetag.

Han viskar till den andre ängeln i rummet. "Jag kommer strax att dö." Han viftar sedan stillsamt med ett gäng Bath. "Kan du vara snäll och inhandla min sista måltid." Den andre ängeln frågade vad gubben kunde tänka sig vilja spisa.

Han funderade en sekund eller två och svarade sedan.

"En Banana Split."

Dagens andra inlägg återger en helt vanlig helg i Bangkok. Vi anlädde på torsdagkväll. Slängde oss snabbt in i en TukTuk med destination NanaPlaza. Ett stort hordestrikt med gogobarer. Både jag och Flumberg hade läst boken Private Dancer som utspelar sig där och vi ville därför givetvis se om all galenskap var sanningsenlig.

Det var den. Vi satt på första parkett hela kvällen och bjöds både på det ena och det andra. Att damerna på scen försökte stjäla vår uppmärksamhet kanske inte är helt oförklarligt eftersom de andra manliga besökarna hade en snittvikt på 150 kilo. 

Även fast man vet att allt går ut på att tjäna pengar. Även fast man vet att allt går ut på att trycka på den västeurpeiska mannens svaga punkter., så blir man medtagen. Medtagen på det mesta. 

Ett exempel, vi strosade runt utanför barerna för att välja vårt nåsta hak. Då kommer en shemale springandes och forslar in oss på en hennes (?) bar. Innan vi hinner säga Chang sitter vi fastklämd mellan två killar (i kvinnlig utstyrsel med bröst ) som klämmer oss mellan benen. 

Där gick gränsen för oss. Vi gapskrattar och ber vänligen om att få lämna denna galenskap. Strax senare sitter vi återigen i en TukTuk med destination Koh San Road. Med i baggaget har vi en sjukt rolig kväll och båda nickar instämmande när frågan om vi kan tänka oss återkomma till Nana Plaza uppkommer.

Vaknar på fredagen och har siktet inställt på att hänga med -T. (http://jagskriverbarafull.blogg.se) Han jobbar som konsult i Asien inom barbranschen. Gör drinkmenyer och lär upp personal på vrålresturanger och hotel. Vi möts upp utanför BedSupper. (Som tidigare nämnt, en av Bangkoks hetaste klubbar) Det visar sig att de tre pojkarna från Sverige finns på gästlistan. Ena dagen, mitt i smutsens mecka. Andra dagen, mitt i gräddfilen! Om jag är förvånad? inte alls. Bangkok i ett nötskal.

Jag har sett mycket i mina dagar. Men -Ts dragningskraft är i en klass för sig. Hela kvällen kom det fram tjejer till honom. De var från USA, från Europa, från Asien, från Israel, från från från.... Bara att stå bredvid honom ledde, helt utan anledning, till en självförtroendeboost. 

Kvällen avslutades på Tapas. Ytterliggare ett inneställe för de rika i Asien. Ytterliggare ett ställe med flickor med ögon endast för -T. 

Lördagen började med Elle Fashion Week. Slängde på oss finkläderna, med undantag för sneakers. Rullade in med en TukTuk och gick sedan till disken för incheckning. "I think you have some VIP tickets for Benny Bling Bling here."

Fortare än blixten hade jag ett kuvert i min näve med tillträde till den innersta showen. Som de sanna livsnjutare vi försöker vara så kom vi oerhort sent. Missade nästan hela showen och fick istället satsa på efterminglet. 

När vi står där och zippar så kommer en paparazzi fram och frågar om han får ta en bild på oss. Vid första anblick tror han att vi är två kändisar inflygna från ett fjärran land eftersom det endast är vi som är vita där. 

Han inser dock sitt misstag när hans ögon når våra sneakers. Vilket fall som helst så tar han en bild. Risken är stor att vi finns med i ett skvallermagasine i Asien inom kort med bildtexten "Sneakers. Blicklösheten i klädval hos europeer slår härmed alla rekord!"

Avslutade lördagen med att zippa drinkar på en skyskrapas takterass. I baren stod -T och skakade allt som kunde tänkas. Även nu var det ett flertal individer som granskades hans rörelser. Denna gång var det dock inte flickor, utan personal som försökte snappa upp samtliga tips!

Att stå på ett tak med utsikt över en gigantisk nöjesoas är overklig. Att dessutom endast två dagar tidigare varit så oerhört långt ifrån detta som möjligt gör helheten än bättre. Men som tidigare nämnt. Jag var inte det minsta förvånad, allt detta är Bangkok i ett nötskal.

På tal om Bangkok. Alla människor borde uppleva (läs överleva) den sjuka känslan som infinner sig i kroppen när man susar förbi bil efter bil med noll marginal, bak på en motorbike. Benen skakar när man kliver av redskapet och man älskar sedan livet endast för att det fortfarande är tillhanda.

Det finns ett flertal saker med Asien som är klockrena, något som ibland däremot är precis tvärt om är dess kunskap inom det engelska språket.

För att nämna ett av flera exempel från de senaste veckorna. Flumberg befinner sig på vårt hotellrum i Macau. Ringer receptionen och frågar efter en vinöppnare. Förklarar varför han behöver en sådan och upprepar ordet vinöppnare ett flertal gånger för att vara på den säkra sidan.

10 minuter senare ringer receptionen och ursäktar sig. Därefter frågar de Flumberg med nervös stämma varför han vill öppna fönstret?

Förstår receptionistens nervösa stämma. Befinner man sig på ett kasino och en gäst ringer ner och frågar om hur man öppnar fönstret på 11:e våningen, så finns det stora risker att förluster nyss har inträffat och att gästen därför vill bjuda på ett bungujump utan lina.

I Thailand finns det också många ställen där engelskan är oduglig. Bristen på kunskap accepteras dock genast när en thaitjej bugar och bjuder på ett "Kap kun kaaaaa" i sann orgasmisk anda.

Flumberg provade även denna metod i Helsingfors. Allt började med att han inte visste om han skulle prata engelska eller svenska. Det resulterade i hjärnkollaps så att ingenting kom ut från hans mun. Istället så for han runt och bugade åt folk hela tiden. De kollade konstigt på honom. Då bugade han nervöst ytterliggare en gång. Är inte förvånad över att den finska befolkningen anser att svenska pojkar är feminina.

HongKong

Traffade ett gang som vi hangde med. Firade kinesiskt nyar, pa svenskt satt. Att det inte finns all you can drink i vart ovala land ar inte konstigt. Inte konstigt alls faktiskt. Vart bords forsta bestallning var 24 tequila, 4 drinkar och en ol. Olen var faktiskt till mig, efter Macau har jag lamnat spriten for gott. (kanske)

Kvallen mynnade ut i ett fylleslag vid vart bord (Flumberg praktiserade som Linus pa linjen med spikrakt rygg, sovandes i en hotellkorridor) och en sexakt vid bordet bredvid. Sexaktens medspelare var tva kineser. 

Forst nagra kyssar, sedan grov hangel och avslutningsvis en gammal klassiker fran hogstadiet. Killen graver damen innanfor de ouppknappta jeansen. Hans hand jobbar frekvent. 

Det hela ar mycket markligt att beskada. Men det finns bildbevis som forthoppningsvis kommer att publiceras har inom kort. Kanske finns anledning att fundera over om all you can drink bar ar bra for kineser ocksa?

Bugsys Bangkok

Sa kom da fredagen vi vantat pa. Inflyttningsfesten som var en av anledningarna till denna resa. For nyinflyttat lya stod Bugsy. Bugsy ar en van som lamnat det vanliga livet for den morka sidan.

Tyvarr hade inte nagra av vara gamla vanner rad eller tid att komma. Istallet sa var det jag, Flumberg och hans anglar till kompisar som stod for sallskapet. I ovrigt sa fanns aven det mesta som kombineras med gangsterfest pa bordet. 

Hans lya lag pa 17 vaningen och var som vantat vraldyr. Kvallen avslutades pa Bedsupper i sann brattanda. Helror och stekardans. Jag var dock valdigt duktig och valde bort alla tillsatser utom ol och dans for min trasiga hjarnas skull.

Vaknade pa lordagen i ett alkoholtomt Bangkok. Dags for den lokala befolkningen att rosta fram borgmastare och da kan det inte serveras nagon alkohol pa 30 timmar, annars super givetvis thaibefolkningen istallet for att rosta. Jag har lyckas (?) traffa denna electionday tre av tre hostresor.

Fast jag ska inte skalla det minsta pa alkoholstoppet. Det var oerhort behovligt for min kropp. Jag ar namligen fortfarande nykter (dag 4 nu) och kommer sa att vara ett tag till. Var namligen nara ett nervsammanbrott i kombination med depression under sondag, mandag och tisdag. 

Riktigt jobbigt och jag kunde inte alls styra mina tankar i nagon form av positiv riktning. Hela varlden kandes meningslos och min existens i denna overklig och darmed onodig.

Mar battre nu. Tycker dock synd om Flumberg som fatt ha ett psyko vid sin sida. Och for att gora situationen annu varre sa ar psykot dessutom nykter och maste nog for sitt eget basta fortsatta vara det ett tag.

Bugsys Mansion

Men nu over till nagot roligare. Efter vi sett Bugsys lya i Bangkok tog han med oss till hans sommarhus, pa ynkliga 450 kvm med egen pool, egen jacuzzi, eget gym, egen stadsjeep, egen vespa, egen varstingbat.... egen egen egen...

Har varit dar sedan i sondags och samlat kraft.

Morgonpromenader, thaimat, mycket vatten och ett och annat traningspass.

Kanner att min kropp och mitt psyke aterigen reser i ratt riktning.

Inte alls framme vid mitt mal, men atminstande en bit pa vagen. Och det ar ett stort steg i forhallande till hur jag kande mig for 48 timmar sedan.