svartblogg

Klimat hit

Antimateria dit

Kan inte forskarna fokusera på något intressant istället?

Som mig till exempel.

Finns ett flertal saker som rör om min vardag rejält. Något som stör mig väldigt ofta är följande scenario:

Det är vardag. Jag somnar in vid midnatt. Klockan ringer vid sju. Min kropp är så extremt slut att jag knappt orkar samla den kraft som krävs för att trycka ner snoozeknappen. Två dagar senare är det fredagskväll. Jag går återigen och lägger mig vid midnatt. Planen är att sova ut rejält på lördag. Men vad händer? Kroppen knackar på dörren, utvilad och glad, strax innan sju.

Har tidigare trott att detta beror på att kroppen vet att desto tidigare den vaknar ju snabbare kommer den få tillgång till lördagsgodis i form av trolldryck. Men den slutsatsen känns lite väl långsökt. För så jävla törstig är jag inte.

En annan sak som förgör en vanlig dag i mitt liv är ovetskapen om vart den socka som försvinner i tvättmaskinen tar vägen. Men även här har vetenskapen få förklaringar.

Och det som svider i min själ är att lärda vänder mig ryggen och ignorerar de frågor jag har. Istället springer de runt och löser problem som de något år tidigare skapat på grund av alldeles för mycket forskande i oväsentligheter.

Förutsättningarna fanns för en bra stafett. Men känslan av guld var långt borta vid start med tanke på Norge och monstret Northug.

Daniel Rickardsson var vår startman. Han klyvde miljontalssnöflingor som förste man han klöv dessutom fältet innan han växlade över till Johan Olsson.

Johan som varit hårdare än hårdast detta OS gjorde ingen besviken utan trotsade natur och tyngdlag genom att lyckas rycka till sig en ledning innan han växlade över till den ständige förloraren Anders Södergren.

Anders Södergren har dragit otaliga världskupp och VM-lopp men alltid blivit omåkt på slutet. Han har genomgått en trasslig pungoperation men återvänt. Han har sprungit in i den ena sjukdomen efter den andra men återuppstått.

Redan i början av lördagens jaktstarten slängde jag ur mig.

- Jag byter ett eventuellt guld för Hellner mot att Södergren få ta ett brons.

Det konstaterandet tog jag tillbaka när jag fick känna guldsmaken i ådrorna när Hellner till slut stod som segrare efter ett lopp som går till historien som ett av det bästa Sverige någonsin presterat.

Södergren gjorde för övrigt även ett hästjobb i det loppet. Men blev givetvis som vanligt utan medalj. Men idag fanns det inget som kunde stoppa honom han höll inte bara emot, han växlade i ledning till Hellner, trots att karl knappt kört ett lopp på ett par månader innan OS.

Hellner lekte sedan oss nervsjuka längs spåret när han släppte monstret närmare och närmare sig. Men när det väl kom till kritan la han i nästa växel och såg de andra falna i backspegeln.

Väl över mållinjen kommer Södergren springande med hjälp av hoppande steg likt ett lyriskt barn som precis hittat ett hav av godis.

Osannolikt Snyggt

Ofantlig Stafett

av Oslagbara Sverige

och Otursfiguren Södergren!

Har varit med på min första budgivning på den mycket billiga bostadsmarknaden i Stockholm. Objektet vi fann intressant var enorma 38 kvm och beläget vid Norr Mälarstrand. Renoveringsbehovet var gigantiskt. Dessutom ska tilläggas att både kök och badrum skulle stammbytas till hösten. Detta medför en lägenhet som i princip inte går att bo i på två månader. Samtliga dessa saker mynnade ut i ett köpläge enligt mig. För det kan väl verkligen inte vara många som är intresserade av att bo på gatan under en tvåmånadersperiod? Troligen inte. Därför fanns det läge för ett klipp. Maxgränsen sattes till 2 025 000.

Utgångspris var lagt till 1 350 000

Första budet kom in på 1 400 000

För att skrämma bort ett gäng la vi då 1 700 000

Några timmar senare anlände 1 850 000

Då det var dags för en till visning igår kväll skyndade vi oss att lägga 1 950 000.

Anledningen till detta var att få så många som möjligt att tänka - Va! Redan uppe mot 2 miljoner? Lika bra vi börjar leta något annat.

Planen sedan var att ett bud på 2 000 000 skulle anlända och att vi då skulle lägga vårt sista bud på 2 025 000. Ett bud som passerat två miljoner trodde vi skulle avlägsna de sista intresserade.

Imorse kom då åter budgivningen igång. Medan jag var på möte så anlände först 2 000 000 och sedan 2 050 000. Mäklaren ringde därefter mig och låg på som en bandhund för att få mig att slänga ur mig ytterligare ett bud. Han tog dessutom tillfället i akt och tackade mig för vår tidigare offensiva budgivning då det hade renderat i mindre jobb för honom. Inte fan får jag mer lya för det var min spontana tanke. Jag avböjde tillslut hans invit om fler bud och la på luren. Strax därefter pep det till igen. 2 100 000. Skulle inte bli förvånad om det anländer ett nytt sms inom kort.

I detta nu ligger budet alltså på 55 300 per kvm, för ett renoveringsobjekt utan tillgång till vatten på två månader under kommande höst. Kan därför snabbt konstatera att det här med bostad i storstan känns avlägset. Men spontan som man är kan man hux flux sitta där med en gigantisk belåning och en växande ångest inför kommande räntehöjningar.

Då två kollegor hade försökt att ringt mig igår förstod jag att det var något stort på gång. Jag avvaktade dock med att rätta raden, då jag istället koncentrerade mig på Stockholm Ghost Walk, trerätters och en badbassäng med rödvin.

Väl uppkliven idag så gick jag några bakfulla steg till datorn och surfade in på atg. Sprack redan i första avdelningen. Men därefter satt varenda lopp. Hojtade spontant - Vi hade 6 rätt på travet. Grymt!

Tankarna började genast bygga ihop en solskenshistoria. "Bonus, vem behöver det? Finns ju så enkla pengar att hämta inom spel och dobbel."

Strax därefter fann jag information om utdelning.

6 rätt gav givetvis inte en enda krona.

När jag tänker efter är jag inte ens förvånad. Har nämligen lyckats med konststycket att få 12 rätt på Italienska Stryktipset (sprack på en halvgardering = eventuell vinst gånger två) och kammat noll. Som optimistiskt 12 åring var det helt omöjligt att smälta. Var ju helt säker på att jag skulle kunna pensionera mig omgående.

Avundsjuka har renderat i min sämsta dag, rent ekonomiskt, någonsin. Att facket dessutom jublar gör smärtan än mer påtaglig.

Det lönesystem jag och många andra på mitt bolag går efter fungerar som följande: En lägre grundlön i förhållande till konkurrenterna och därefter en möjlighet till bonus utifrån hur väl jag lyckas med uppsatta mål och hur mycket jag driver affären framåt. Bonus delas dessutom ut om vår enhet överträffar sina mål.

Övertidsersättning eller komptimmar om man bryter den heliga 40 timmarsveckan (och det gör man hela tiden) är inte att tänka på. Men det har jag inga som helst problem med. Lyckas man så belönas man. Ett ypperligt system. För både mig som säljare och för min arbetsgivare.

(Svenskar i allmänhet och socialister & kommunister i synnerhet hatar detta system. De tror nämligen att bonus är en pengapåse som ramlar ner i huvudet på en chef vid årets slut.)

2009 gick mycket bra för mig.

Avdelningen slog dessutom 13 av 14 mål med råge.

Bonusen som skulle falla ut på marslönen fanns inom räckhåll.

Den strandade dock när vår kvartalsrapport anlände i onsdags.

Min arbetsgivare var "tvungen" att vika sig för den allmänna opinionen.

Bedrövligt och extremt fegt agerande.

I dessa stunder kanske någon olärd tror att facket ska gå in och skydda de anställda. Men från facket hörs endast applåder. Applåder och visslingar till tonerna av Sovjets nationalsång.

Facket vill istället att all form av lön skall skötas av dem via kollektiva förhandlingar. När dessa sedan är klar får alla anställda ungefär samma påslag, vare sig du gjort ett jävligt bra jobb eller om du istället fokuserat på att rulla tummarna. Den enda som kan säga att det inte är på det viset är den som inte varit med i ett lönesamtal hos en större arbetsgivare. Vet inte hur många gånger jag hört från närmsta chef:

- Som du vet tillåter potten 700 kr i snitt per anställd. Men du har gjort ett bra jobb så du får 1000.

Det i sig stör jag mig inte på. Det jag däremot avskyr är att den som inte gör ett skit ändå får 300 - 400. Alla anställda måste ju trots allt få en höjning som följer det avtal som facket slutit med arbetsgivaren. Så skillnaden på att rulla tummar och slita hårt är 600 - 700. Det i nästa steg leder givetvis till att den som slet hårt året innan producerar sämre året efter - spelar trots allt inte så stor roll. Allt eftersom producerar samtliga anställda halvdant. Då och just då har fackets ofullkomlighet förtydligats.

Men åter till min miserabla onsdag. Arbetsgivarens svar på uteblivna bonusar är att vi ska höja våra grundlöner så att dessa blir mer konkurrenskraftiga och sänka möjligheten till rörlig ersättning. Helt odugligt om du frågar mig. Allt dessutom på grund utav Jante Jantesson. Den jävla idioten!

Anlände tisdag. Drack trolldryck på Svenssons på onsdag. Det gamla stammhaket hade nya rutiner och stängde nio.

Nio en vardag är odugligt för tilltänkt alkoholkonsumtion.

Nio en vardag är utmärkt för kommande arbetsdag.

Så tack vare Svenssons checkade jag in på mitt rum på Knaust redan strax efter nio. Väl i sängen kunde jag konstatera, att hotellvistelser i min hemstad nog aldrig kommer att kännas naturliga. Men ack så lyxiga.

Mer än tre groggar eller glas vin på lördagkväll renderar ofta i att jag spyr 5 - 10 ggr mellan 5 och 6 på söndagmorgon. Trots att beteendet motarbetar en bankkista börjar jag bli jävligt less på min kropp.

Han rökte majja när han var yngre, var extremt nyliberal och ville släppa drogerna fri. Hans musikval nu och då faller på Springsteen och Ozzy.

Han är dessutom mannen som Storbritannien, Europas överlägset största finansiella centrum, har bett om hjälp, för att förändra deras ekonomiska politik. (Varför dom inte ringde Thomas Östros är ett annat blogginlägg.) Men trots att han är framröstad till EUs bäste finanspolitiker så är detta framträdande hans absolut bästa.

Facebook och fikarum levererar kalla fakta.

Folk överlag avskyr snön.

Själv är jag som vanligt nöjd över dess existens.

Det i sig är inte förvånande.

Det som däremot förvånar är allas förvånan.

Kan det snöa här?

I Sverige?

På vintern?!

Svaret på samtliga frågor är "ja". Att det dessutom har gjort det de senaste tusentals åren intygar nog att det kan tänkas hända igen. Men trots det kommer budgeten för nästa års snöröjning i Sundsvall spräckas redan i december (den gör det varje år) och Aftonbladet åter leverera träffsäkra analyser om snökaos & förintelse.

Förra veckan löd till exempel rubriken

- Befinner du dig i Sthlm. Skynda dig hem. Snöstormen anländer snart!

Började oroligt kolla ut genom fönstret.

Var jordens undergång nära?

Skulle jag överleva dagen?

Väl hemma i lägenhetens trygga vrå började jag såga isär köksbordet för att få tillgång till ved. Natten kunde trots allt, enligt Aftonbladet, innehålla vad som helst.

Var gladare än lustgas när jag på morgonen konstaterade att jag fortfarande var vid liv. Detta tackar jag högre makter för. Det enorma och makalösa ovädret som satt människans existens på prov hade trots allt medfört, inte bara en, utan 12 CM (!!!) snö.

Kantig

Dryg

Nästan otrevlig

Sedan länge en personlig favorit.

Såg partiledardebatten igår.

Vilken hönsgård.

Fick vika mig efter en timme.

Hann emellertid konstatera ett par saker:

Göran Hägglund – för fyra år sedan var han vass i debattform. Nu fanns inte mycket av det kvar.

Maud Olofsson – har tidigare, på gott och ont, betett sig som en manisk och lätt rabiesskadad stövare. Igår fanns ingen glöd alls.

Peter Eriksson – miljöns bästa vän är sin vana trogen extremt dålig. Kan inte förstå Miljöpartiets taktik när de kastar in honom istället för Maria Wetterstrand, som både är grym i debatt och påläst.

Lars Ohly – Att det inte framgår vad kommunisten egentligen vill (lägga ner all form av privat verksamhet till förmån för en gigantisk statlig apparat som styrs av sexiga kommunpolitiker) är givetvis till hans fördel. Att han dessutom känns som en sympatisk herre gör att man gillar honom.

Jan Björklund – Uppskattar alla människor som har glögg. Jan Björklund har glögg. Det har jag också.

Fredrik Reinfeldt – Fredrik är i en klass för sig själv. Lugn. Analyserande. Självsäker.

Mona Sahlin – Vad tänkte Socialdemokraterna på när de valde henne? Hade Göran Persson varit i den position som Mona var igår hade han kört över Alliansen fullkomligt. Men Mona famlar i mörker. Utan ficklampa. Utan tändsticksask.

Även fast oppositionen har extremt slagläge inför valet så tror jag ändå att Alliansen har en liten chans att få sitta kvar. Och då endast på grund av den gigantiska klasskillnaden mellan statsministerkandidaterna Fredrik och Mona. För ärligt, vem fan vill se Mona som statsminister?