svartblogg

Rysningar genom kroppen

Känner mig glad med otäckt nervös

Lyssnade nämligen precis på ett röstmeddelande.

Samtalet kom från Stockholm

Innehållet behandlade ett jobb som jag har sökt

De ville träffa mig för en intervju

Nu skakar benen

Ojojoj

Hur ska det gå!

Efter regn kommer solsken.

Jag vill snarare hävda att, efter solsken kommer regn.

För att ta några exempel.

Ett rus följs av en baksmälla.

Efter lön anländer autogirodragningar.

Ett par trevliga dygn med sprit och glädje följs av ångest.

Har diskuterat detta problem och förövrigt alla övriga frågeställningar som någonsin har uppkommit, med JJ ett par gånger. Den enda slutsats vi har lyckas fastställa är att något/någon inte kan tillåta människan att endast leva i lycka. Förmodligen är det ett väsen eller Göran Persson som ligger bakom denna tragedi.

Så endera köper du radhus och resterande kitt redan i ung ålder och har det lagom bra. Eller så dansar du upp och ner som en jävla flagga för att snittsumman på en femgradig skala slutligen ska bli 3.

Eftersom jag inte tillhör kategori nummer ett så inträffar flaggstångssyndromet mest hela tiden. Senast igår och därför detta inlägg.

Fick först info, efter lång tid med ovisshet, att biljetterna till Bangkok äntligen är fastställda. Avresedatum lördagen den 27:e september. Hemkomst söndagen den 19 oktober.

Semester.

Roligheter.

Galenskap.

Lyckan spreds sig i kroppen, trots att jag hade tvättstuga.

Gick ner mot stan för att andas in världen och dess möjligheter.

Ett helt hav av fåglar dansade med mig i skyn.

Allt, ja allt, var nästan perfekt.

Helt plötsligt störs det fullkomliga av ett splash ljud.

Jag kollar ner på jeansen.

En stor pöl av underligt material finns på mitt lår.

En av de nyss så vackra fåglarna hade skitit på mig.

Jag blev inte ens förvånad.

Livet får ju inte vara alltför bra.

För er som inte vet.

Jag har flyttat.

Gjorde det månadsskiftet maj/juni.

Behövde verkligen en förändring.

Numer bor jag i soffan.

Känns befriande att slutligen ha tagit steget ifrån sängen.

Har testat att övernattat på föregående sovplats.

Det går inte alls.

Känner mig som en 5 åring som sover hos någon annan.

Orolig, syner & mardrömmar.

Så sängen står tom tillsvidare.

Säljes givetvis mot rätt peng.

En tusing vid snabb affär.

Alternativt en kram en trasslig söndag.

Denna söndag är dock allt annat än trasslig.

Jag har dansat med lätta steg tillsammans med Jakob Hellman.

Till alla er därute som knaprar piller mot depression.

Släng genast burken.

Tjacka "Stora Havet" istället.

Senaste fredagens mentala kolapps sätter fortfarande sin signatur på min vardag. Jag är nämligen nykter, än. Det betyder 9 dagar. I rad. Ett rekord är nära att raderas.

Så vad gör Benny en lördag, när det inte går att trippa på ruset:

1. Är oerhört rastlös.

2. Promenerar fram och tillbaka från olika strategiskt valda platser för att sysselsätta sig.

3. Laggar amerikanska pannkakor, äter dessa tillsammans med frusna bär och glass. (Inte alls ett normalt beteende)

4. Spelar Rockband som om det vore en helt vanlig sysselsättning. (Nej jag kände mig varken som Lars Ulrich eller Slash)

Somnade vid 1. Vaknade en snabbis i morse för att vinka av hon till arbete. Somnade om igen för att sedan återigen öppna ögonen vid 14:13. Kroppen var alltså helt slut av den totalt främmande känslan att inte inta alkohol. Att det inte forskas mer på syndrom likt detta är otäckt.  Vi ärju så många som känner det, så ofta. 

Ett annat fenomen som bör forskas på är vad som hände mig förra fredagen. För att citera torgnysdotter, "fan asså den där känslan... 

...sommarstoppet, alkoångesten i slutet av enkelheten...den borde ha ett namn. Jag menar alla som är något att ha har upplevt den."

Sen jag läste hennes kommentar så har jag försökt sätta ett ord på vad som upplevts. Men sett mig besegrad av uppgiften. Därför behöver jag nu hjälp. Brainstorma gott folk och lös en viktig uppgift för mänskligheten!

PS. Vill bara förtydliga en sak. Har nämligen fått vissa indikationer på att människor i min närhet är oroliga. För att ta två exempel, SysterYster: "Jag törs inte läsa din blogg ibland, hur mår du egentligen?" Någon dag senare träffade jag Miss Curly och hon frågade tre gånger om jag mådde bra. Sista gången hade hennes ögon dessutom formen av "är det något så är det helt okej och berätta". 

Därför svarar jag här, rakt och ärligt. Efter förra helgens storm är det nu återigen bra. Bra på riktigt! .DS. 

Tisdag var en jobbig dag.

Kvällen blev dock bra.

Tack vare hon.

Torsdag var en jobbig dag.

Torsdagskväll blev ännu sämre.

På grund av konstiga tankar som florerade i min kropp.

Fredagen började bra.

Fortsatte lovande.

Började sedan (som vanligt) att dricka.

Ett par timmar senare var det hjärnkollaps.

De onda tankarna kom återigen på besök.

Visste att de inte alls var uppbackad av verkligheten.

Men jag lyckades inte tränga bort dem.

Kände mig schizo.

På riktigt.

Gick hem med blixten.

Normalt sett så är det under rusets glada timmar som världen är vacker.

Nu verkar inte ens det fungera.

Därför måste något drastiskt göras.

Drastiskt fick bli en nykter lördag.

Sedan genomfördes första träningspasset sedan i maj.

Dessutom på en söndag?!

Känner mig fortfarande inte bra.

Men det är redan bättre.

Är idrottsintresserad.

Men OS har knappt berört min själ.

Igår kom vändningen.

Bragdguldet till Ara.

Punkt slut.

Större demonstration mot systemet har nog inte genomförts.

Större protest mot det felaktiga har sällan skådats.

Bragdguldet till Ara.

Punkt slut.

Han blev bortdömd i semifinalen i Aten för 4 år sen.

Han gjorde som andra idrottare.

Bet ihop och sa att han skulle komma igen.

4 år av slit senare står han där på mattan igen.

I en semifinal i OS igen.
Och blir bortdömd.

Igen.

Denna gång var han inte som de andra.

Trots att hela världen tittade på sa han ifrån.

Jag fick rysningar.

Jag blev stolt.

Bragdguldet till Ara.

Punkt slut.

Jag har ett flertal gånger kritiserat TV-programsutbudet. Jag skulle mer än gärna förändra min åsikt om något bra, någon gång kunde visas. Men fram tills att min gamle kompis Håkan blir TV-maker så är jag tveksam att det kommer att ske.

Vad som får mig att säga så?

Kolla hans lista över TV program som borde sändas!

Vaknade på lördag morgon med torr strupe.

Den enda planen för dagen som fanns var att hon skulle hämta upp mig.

Började med ett häng vid ån. En båt och ett gäng människor förvandlade min baksmälla till ett eftermiddagsrus. Med spontana steg blev det sedan 3 rätters med pava vin på takservering.

Fortfarande oklart om vad kvällen skulle erbjuda. Snabb blick på klockan. Strax efter 18. Backyard Babies och Takida spelar på Folkets Park. Ska vi? Det ska vi.

Mellanlandade på söder för en öl innan transport till konsertområde genomfördes. Väl där möttes vi av kvällens enda antiklimax. En ölpump på några tusen människor en lördag kväll. Vem tänkte inte alls när detta arrangemang planerades?

Väl framme vid luckan beställdes 12 öl för att slippa kön igen. Det i sin tur ledde till att jag inte kunde lämna ölområdet för att besöka scenen. Men vad är Backyard Babies och Takida i förhållande till en fylla i en slänt? Ingenting alls.

Kvällen skulle sedan avslutas med ett par krogbesök. Jag fick dock vika in kepsen redan vid halv ett på grund av stora tal- och balansproblem.

Tur att hon jobbar som personlig assistent och vet hur man tar hand om behövande individer.

En snabb förändring är på väg att ske.

Svartblogg skall transformeras från ångestdämpande klagomur till manisk spelmissbrukare.

I alla fall för en sekund.

Eller två.

Orsaken förklaras av att den senaste veckan i mångt och mycket har behandlat casinot. På måndag var det turnering. Spelade tillsammans med Sheriffen. Jag träffade EN flopp på 2 timmar. Tragiken ville inte försvinna så istället försvann jag.

Traskade mot något som jag kunde kontrollera. Tvättstugan. Somnade sedan strax innan midnatt. Vaknade av den förhatliga alarmsignalen på mobilen. Finns det någon som är förtjust i sin alarmsignal?

När jag sedan väl fick av oljudet så fanns där ett sms. Avsändare var Sheriffen. "Jag delade första platsen. 20 in. 10 var. Grattis."

Glädje

Lycka

Eufori

Första tanken, hur ska detta firas. Första slutsatsen, jag har en oöppnad konjak i barskåpet. Andra tanken, hur full kan jag bli? Andra slutsatsen, klockan är 07:15 och det är tisdag. Tisdag innebär arbete 08:00, således kan jag inte bli full alls. Tredje tanken, semester. Tredje slutsatsen, gå och jobba din tragiska figur.

Trots insikt om att jobb var nödvändigt dansade jag med lätta steg mot duschen. Ett svagt minnesfragment klagar över en nynnande Benny mellan vattenstrålarna. ("I'm walking on sunshine..." Ajajaj - tur att ingen hörde.)

Träffade Doc Holliday på lunchen. (Doc Holliday är Sheriffens nya smeknamn. Det klär honom mycket bättre. Dålig fysisk form. Katastrofalt leverne. Men oerhört god mot sina medmänniskor.) Fick en näve med tusenlappar av honom. Jag känner därför att Doc är värd en pokerpresentation. (Har tidigare berört hans liv här.)

Jag har spelat mängder av pokerhänder mot denna människa. Inte så många TexasHoldem som numer är på tapeten, utan istället det gamla rävspelet knektuppning. Att påstå att Doc är en aggressiv spelare är en underdrift. Hans absolut bästa egenskap är orädsla. Eller snarare att skapa rädsla hos motspelaren.

I nyktert tillstånd tillhör han en av Sundsvalls bättre spelare. I onyktert tillstånd en av de sämre. Kombinationen leder till en ekonomisk bergochdalbana. Eftersom Doc har fler onyktra dagar i förhållande till nyktra på ett år så lever han med likviditetsproblem. Denna vecka har dock varit bra för honom. Förutom de 10 000 han gick plus i måndags så vann han även turneringen på tisdagen. Totalt inspelat kapital: 28 000. Han är trots det förmodligen pank just nu. Hur det förklaras är jag inte människa att svara på. Jag har däremot tidigare påpekat att Doc omsätter mer pengar än ett medelstort svenskt bolag. Det är en skarvning inom 30 % nivån och kan således anses som sant.

Men nu tillbaka till casinot. Jag var där även igår. Själv denna gång. Spelade en mindre turnering. 500 Freezeout. 31 spelare var med. 6 första fick slant. När det var tre spelare kvar inträffar följande:

Jag (stack 5000) small blind 300. Han med minst stack (cirka 4000) bigblind 600. Chipleader ställer in allt (22 000).

Jag sitter med AA.

Synar givetvis.

Big blind lägger sig.

Chipleader visar K9

Sannolikheten att han ska vinna är låg.

Mycket låg.

Flopp 6K3

Oddsen försämras för mig.

Men jag har fortfarande mycket stor chans till vinst.

Turn

9

Ajajaj

Efter nästkommande kort som är helt obetydligt är min hand död.

När sådan otur inträffar kan man inte ens bli less.

Det blev jag inte heller.

Skrattade istället åt galenskapen, gratulerade vinnaren, hämtade ut vinstslanten och beger mig hemåt i höstmörkret. För ja. Det är verkligen höst i Sundsvall nu.

Kedjebrev, via sms, mail eller bloggar, går att jämställa med kycklinglever.

Det är alltså äckligt.

Jag avstår därför (nästan) alltid vänligen men bestämt.

Men när det kommer en förfrågan, från en skön tös (Miss Curly) som blivit inblandad i detta på grund av en annan skön tös (Gremlins), så viker jag mig.

Klart jag ska vara med och leka!

Så gott folk och annat löst patrask, här kommer 6 saker om mig som ni förmodligen inte visste. (Eller så gör ni det och då skriver jag kommande stycken helt i onödan.)

1. Jag tror inte på tvåsamhet. Det finns ett flertal orsaker till detta. Livserfarenhet. Otrohet. Statistik. För att nämna några.

2. Min senaste resa pågick i strax under 365 dagar. Många har frågat vad slutnotan hamnade på. De första halvåret efter hemkomst vägrade jag svara. Sedan dess har ett par fått facit redovisat för sig. Nu är det er tur. 

Att resa jorden runt med inställningen att varje dag ska innehålla ett äventyr för själen kostade mig 350 000. 

Vad jag gjorde för pengarna? För att citera en legend, jag spenderade dem på sprit, kvinnor och bilar, resten slösade jag bort.

3. För att fortsätta på ovan angivna väg. Jag har varit full nästan varje helg sedan jag var 16. Jag har varit konstant berusad i ett flertal veckor i sträck, ett flertal gånger. Mitt något bisarra rekord är 42 dygn. Vissa tycker att det är en miserabel livsstil. Jag kan till viss del hålla med. Min kropp gör det också ibland. Det kan visa sig i form av problem med njurar samt panikångest. Men om allt kom till sin spetts och jag var tvungen att välja så finns det inte en tvekan. Hellre full och ofullkomlig än fullkomlig!

4. Jag vet att många anser att jag är rationell och klarsynt. Men ska sanningen fram så famlar jag ofta i blindo. Mitt liv är en spikrak väg med massor av kurvor. Det pågår ständigt en jakt inom mig efter något annat. En ständig hunger för det orationella.

5. Jag tycker att naturligt framställd cannabis borde legaliseras. Mest för att den ofattbart bedrövliga skrämselpropagandan (En joint leder i rask takt till rännstenen och heroin.) som vi blir lärda från barnsben saknar verklighetsförankring. Jag skulle till och med vilja påstå att den förgör mer än den förgyller.

6. Jag har sammanlagt befunnit mig i Asien i ungefär 6 månader. Men jag har aldrig betalt för sex. I någon form. Det kanske inte anses vara något ovanligt. Men det är precis vad det är, i alla fall om jämförelse görs med genomsnittlig manlig resenär från väst i åldern 20-50år.

Trots mitt något förgångna (?!) synsätt på att sex bör utföras med någon som vill det (kommentarer om att horor också vill knulla besvaras inte) har jag suttit häktad en natt i Brisbane för misstanke om sexuella trakasserier.

Enligt seden på detta "kedjebrev" så ska jag nu utmana tre stycken nya förmågor.  Men där går faktiskt min gräns. För några kedjebrev sänds inte vidare från varken min mobiltelefon eller från min dator.

Så det så! =)