Smaken är som baken
Finns få saker som gör mig så naturligt lycklig.
Livet blir med automatik ljusare och det finns möjligheter att leka i snön med brädan under fötterna.
Har dock märkt att ett flertal andra ser detta som ett problem.
Positiva energiknippet Gurk The Gambler till exempel, som beskrev sin kärlek till det vita på sin blogg enligt nedan:
"Det är då helt otroligt att det inte kan sluta snöa. Kan inte komma på något mer vardagsirriterande än att behöva skotta av bilen var gång man ska iväg någonstans. Ifall det snöar många dagar i sträck ackumulerar man till slut ihop en gigantisk trötthet på livet, som tar sig uttryck i att man knappt går utanför dörren. Eller i att man vill ha sönder saker av betydande värde."
Han fortsätter sedan och ger snöröjningen en rejäl känga:
"När jag ändå är inne på irriterande saker vill jag oxå nämna Vägverket. Plogningen efter det senaste snöovädret är ingenting annat än en skandal. Varenda gata är knottrig och gör att bilen vibrerar och skakar när man kör. Fjädringen tar storstryk likt en 7:e-klassare i högstadiets elevrum."
Han får dessutom medhåll från oväntat håll.
"Snöröjningen i Sundsvall får kritik från synskadade. Kenneth Ahlénius som är synskadad tycker att det är lättare att fjällvandra än att ta sig fram på Sundsvalls gator. Stora snöhögar vid övergångsställen och på gångbanor ställer till med stora problem. Skriver ST."
Vet inte vad det är för fel på mig.
Men när en synskadad jämför stadens gator med fjällvandring så skrattar jag rakt ut!
En ny epok tar form
Började mitt nya jobb måndagen den 12:e januari. Bestämde mig därför för att koncentrera mig på Sundsvall det kommande året.
Gjorde skisser på nytt kök och badrum, bestämde mig dessutom för att köpa syrrans bil. Söndagen den 11:e var det mesta klart. Till och med toalettstol var utvald.
Tisdagen den 13:e ringde mobilen. Det var chefen för ett jobb jag sökte och fick i Stockholm innan finanskrisen slog till. Han hade fått mandat att anställa och anställningen skulle tillsättas så fort som möjligt. Frågan löd om jag fortfarande var intresserad.
Endast två dagar tidigare hade jag stått på Silvan och Bauhaus, planerat och tagit beslut om framtiden. Blev således helt stum och bad att få återkomma dagen efter.
Ringde honom och sa att intresset fanns kvar. I onsdags, en vecka senare, kom han med ett bud. Jag tyckte det var för dåligt och gav ett motbud senare samma dag. Hade fortfarande inte bestämt mig för hur jag skulle göra. Tankarna gick på hög varv. Ville fly från mitt eget liv.
Pratade med min nuvarande chef igår morse. Ville jag vara kvar skulle de promota min framtid inom SEB TryggLiv. Lovade nästan på stående fot att jag skulle kunna titulera mig säljare i 08 området inom 1.5 år. (ett väldigt attraktivt jobb) Om jag trots detta valde mitt andra alternativ skulle han dock inte förhindra min gång på något vis.
Började mer och mer att luta mot, på grund av rädsla, att jag skulle stanna. Tog slutligen ett beslut. Tar de mitt bud utan att pruta så tackar jag ja med blixten. Försöker de få ner det tackar jag nej, även fast de slutligen ändrar sig och ger mig det jag begärde.
Nu ska det sägas att den summa jag bjöd inte alls är särskilt hög. I reala pengar på grund av ökade kostnader, till och med, en lönesänkning i förhållande till vad jag har i Sundsvall. Men min situation i Sundsvall är, de flesta månader, otäckt bra och skulle bli ännu bättre med min nyss tillträdda tjänst.
Vilket fall. Det började vankas lunch när telefonen ringde. Jag fick det jag begärde och tackade därför ja till jobbet direkt. Han ville att jag skulle börja efter min resa till Alperna den 19:e februari. Min chef släpper mig dock inte så snabbt. Det gynnar mig eftersom jag har en del småsaker att pyssla med.
En av dessa bagateller är att hitta ett boende som tilltalar och som är beläget inom mina krav. Överest på kravlistan står endera Södermalm, Kungsholmen eller Vasastan. Därefter finns en punkt med en önskan om en hyra som inte överstiger 8000.
Nu är jag dock inte orolig att det inte kommer att lösa sig. De flesta saker i mitt liv tenderar trots allt att bli som jag vill. Så när min första arbetsdag, torsdagen den 12:e mars, står för dörren så har jag säkerligen en sovplats för natten, som sig bör.
Män kan också visa känslor
The Curious Case of Benjamin Button
Eftersom mitt konto har det trassligt på saldosidan har jag läst ett flertal artiklar om hur januaris likviditetsbrist skall avklaras. Som jag tidigare nämnt innehåller dessa skapelser fantastisk information. Jag bör bland annat inte gå på krogen eftersom det konstigt nog, enligt lärda, kostar mer pengar än att läsa text tv.
Trots nyfunnen vetskap var jag lite fräck i lördags och spräckte spargrisen för att i alla fall få möjligheten att genomföra ett besök i biosalongen. (att gå på bio är också förenat med kostnad enligt en av lästa artiklar) Vid min sida i mörkret satt Gurk The Gambler.
Efter skådat mästerverk var vi rörande överrens. Det bästa som skapats på ett flertal år. Filmjäveln går till och med direkt in på topp tiolistan, genom tiderna. Betyget kan inte bli annat än 5 underbara och solstinna badbollar.
Så tveka inte.
Krossa spargrisen du med!
Rollercoaster
Att en film tilltalar och blir ihågkommen är ingen slump.
Oftast är det sinnesstämningen som avgör resultatet.
Under merparten av våren 2006 såg jag till exempel, på grund av inre obalans, endast drama. Och gillade varje minut av det.
Varannan måndag betydde ett besök på Videoteket. Där hyrde jag 7 filmer. Samtliga drama. Fick behålla dem i 7 dagar.
Måndagskväll bestod av nerdragna persienner och två filmer. Tisdag var en lite mer stabil dag. Det resulterade i en film. Onsdag likaså.
Resterande del av veckan var inte i behov av någon film, något drama. Så de tre filmer jag inte hann se lämnade jag snällt tillbaka och hyrde oftast dem istället två veckor senare. Kom till slut ut ur denna onda spiral. För ja, den var verkligen ond.
En annan del av mitt liv har bestått att romantiska komedier. Såg knappt något annat. Love Actually blev tillslut mer förekommande än text-tv. För er som inte känner mig, det säger en hel del.
Denna period var jag varken nere eller deppig. Snarare sökande. I behov, av närhet, lycka och romantik.
Idag har jag en stadigare tillvaro. Det leder till att jag ser olika genrer vid olika sinnesstämningar. Allt för att få ut så mycket som möjligt av filmen.
Ikväll var det dags för en drama. Anledning, kände mig nere. Ett väldigt svårt beslut att fatta den kommande veckan. (återkommer nog till det vid senare inlägg) Att dessutom Hon försvann med blixten för en fylla som kommer att pågå en evighet gjorde att jag dessutom kände mig ensam.
Sällan jag befinner mig i det stadiet, ensamheten. Normalt sätt så trivs jag alldeles utmärkt själv. Men ikväll var jag i behov och hud, närhet och en hjälpande hand.
Eftersom det inte fanns att tillgå föll istället filmvalet på en drama, Flyga Drake. Inte den bästa film jag sett. Inte ens den bästa drama som flimrat förbi mina ögon. Däremot så var den bra. Mycket bra. Släppte till och med en tår. Liten. Men den fanns där.
När filmens eftertexter rullade gick jag runt i lägenheten likt en rastlös tjackpundare och var nära ruinens brant. SMSade Flumberg och frågade hur han mådde. Han har nämligen haft 40 gradig feber i flera dagar. (Anledningen att valet föll just på honom måste ha varit för att mitt inre sökte någon som förmodligen hade det sämre än mig.) Fick först inget svar där. Ringde därför till Gurk The Gambler. Han om någon bruka bjuda på misär. Någons annans misär är, som alla vet, världens bästa medicin mot egna plågor. (Förmodligen därför JJ, som oftast lever i ett helvete, är världens bästa vän)
Gurk var dock, tyvärr, på ett rätt skapligt humör och lyckades faktiskt få mig att små le någon gång. Efter avslutat samtal med honom dök dock den verkliga räddningen upp. Flumberg hade svarat på smset. Han hade varit på sjukhuset hela dagen. De trodde att han eventuellt hade sorkfeber. Jag ringde givetvis upp honom med blixten. Han mådde under omständigheterna bra. Det gladde mig innerligt.
Missförstå mig inte nu, men hans miserabla tillstånd, sorkfeber, fick mig på ett strålande humör. Vissa anser säkerligen att detta slutligen bevisar det de erfarat, Benny Bling Bling saknar empati för andra människor.
Tyvärr måste jag meddela er att ni har fel. Däremot så är jag i behov av känslomänniskor. Känslomänniskor som vet hur det är att befinna sig på botten ena dagen för att nästa stå högst upp på berget och vråla LYCKA.
Dessa människor hjälper både i med och motgång.
Så till er, känslomänniskor i min närhet.
Tack.
Tack som fan för att ni finns!
En bukett med blomster
Piloten som lyckades med den smått legendariska uppgiften att landa ett flygplan i nöd på Hudson River. Kan endast instämma i Gurk The Gamblers kåseri.
Den andra rosen går till skaparen av denna rolighet.
"Suck... Nya varsel...
I rådande ekonomiska KOLLAPS
ser vi tyvärr ingen annan utväg
än att varsla André."
Avsvalnad och småfnittrig
Var på kokning igår
Det kanske märktes
Med tanke på skällsord om både ditt.... och datt.
Idag har jag svalnat
Inte alls arg längre
Vet inte vad som störde mig igår (förutom Facebook och Finanskris)
Kanske var det en febertopp
En febertopp.
Vi säger så.
Måste dock få påpeka ytterliggare en sak med Facebook som stör mig.
Som merparten av er vet kan man ange relationstatus.
När jag blev medlem angav jag "single"
Valde sedan att ta bort detta eftersom benämningen "single" kändes billig. Det visade sig dock tyvärr att mina "vänner" såg den förändring jag gjorde.
Att dessutom Facebook valde, likt en kvällstidning, att måla upp ett stort löp (Benny Bling Bling is not longer listed as single) gjorde inte saken bättre.
Slutsatsen för de som läst detta nonsens blev att de trodde att jag skaffat flicka. Så var inte alls fallet. Men jag fick trots det besvara 3 sms och 4 liveförfrågningar med innehållet - Har du skaffat tjej?!
Efter detta spektakel har jag noterat att förändring av relationsstatus är en mycket vanlig företeelse på Facebook. För att ta ett exempel. En kompis har varit sambo de senaste 5-6 åren. Hans flicka ändrade relationstatus strax innan jul till singel. Minuten efter angav hon även ny status "H - drar till Åre!!!"
Trots att jag inte har en aning om vad som fått dem att helt plötsligt göra slut är jag helt säker på att pojken i fråga är knäckt. Jag snackade nämligen med honom i början på december och då var allt frid och fröjd. I hans ögon.
Strax efter nyår ändrade hon relationstatus igen. H is now in a relationship with Palle Pung. Palle Pung är inte namnet på honom jag känner. Att hon träffat någon ny med blixten har jag ingen åsikt om, men att måste marknadsföra hela skiten inför den gamla killen och alla han känner är fan skandal.
Fan.
Nu fick jag en febertopp.
Igen.
Facebook och Finanskris
I vissa fall väldigt bra.
Finns, trots detta, vissa saker i periferin som stör.
Inte mycket, men tillräckligt, för att få mig att känna utanförskap.
Utanförskap är för övrigt ett ord som numer kommer i samma andetag som Alliansen i allmänhet och Moderaterna i synnerhet.
Det är dock inte politiker som får mig att koka. Utan istället communities. Communties i form av Facebook och en enda stor grupp, ett eget community, bestående av pöbel.
Facebook är i grunden en bra ide. Anledningen är att människan är nyfiken. Nyfiken på andra. Samtidigt som människan har ett behov av att stå i centrum och visa upp sig. Detta kan te sig i olika former. Bloggar. Foton. Ett bevis på att du tillhör något. Några. Facebook har/är svaret på samtliga av dessa punkter.
Det som däremot stör mig och som nästan har fått mig att radera Facebook från mitt liv är det oerhört ointressanta material som ständigt förpestar min annars så fina macbookskärm.
"I är ute och tar en promenad."
"D lagar mat."
"I är trött"
"O orkar inte borsta tänderna."
"T har svamp... Det klias. Usch!"
"I fick provsvaren igår. Har inte HIV! JIPPIE!!"
Vem bryr sig?
Inte en jävel.
Samma epidemi slår tyvärr även hårt mot MSN.
"S - trött"
"L - ligger i soffan och för in ett flertal fingrar i örat"
"U - diskar"
"T - har fått en maska i strumpbyxorna"
"A - tjalalallalalalalalalalalalalal smilegubbe smilegubbe flörtis"
Tror dom någon lyssnar? Förmodligen inte. Men förhoppningen om att någon ska se just han eller henne är starkare än allt, förnuft.
Bristen på förnuft visar sig även i rådande finanskris. Har tänkt att beröra ämnet i evigheter. Anledningen är att jag är så trött på kommentaren likt, "Vi har klarat oss bra. Endast säljsidan som har dragit ner." Att bemöta en sådant uttalande med, vem tror du det är som möjliggör din lön och företagets existens, är inte ens värt att spilla tid på.
Tack vare torgnysdotter pricksäkra inlägg (läs LÄS!) om just detta behöver dock inte mitt inre längre gå på djupet med denna idioti. Men jag måste dock få konstatera vissa saker.
Om banksystemet kollapsar som det gjorde för ett par månader sedan så kommer detta få konsekvenser för samtliga. Vare sig man jobbar med skotillverkning i Kiruna eller om man är konsult i Malmö.
Att merparten av den svenska befolkningen inte har insett detta är underligt men samtidigt knappt förvånande. För möjligheten att tänka utanför boxen och utanför sitt eget lilla, i vissa fall tragiska, radhusliv är mer av vad man kan begära ifrån svenssons.
Men om någon av dessa individer råkar ramla in på svartblogg så ska jag ge dem hjälpande hand.
- Ett banksystem i kris leder till en fastighets marknad i kris samt en obefintlig tillväxt eftersom möjligheten för andra företag att låna (läs investera) omöjliggörs. (detta har vi delvis gått igenom)
- En minskning av tillväxt leder i första hand till uppsägningar på de större internationella bolagen. (där är vi nu)
- Ett minskat behov, från stora företag, av underleverantörer och entreprenörer leder i sin tur till den stora smällen, rent arbetslöshetsmässigt. (dit kommer vi snart)
- En arbetslöshet på 10-15 % som vi kanske går mot omöjliggör ett välmående samhälle. Istället så kommer merparten av den industriella världen gå en mörk framtid till mötes.
Nu hoppas jag givetvis att denna onda spiral skall gå åt ett helt annat håll. Men möjligheten att det blir som många ovetande nu anser är för låg för att ens vara spelbar, för Doc Holliday!
På tal om Doc Holliday. När Hon gjorde pepparkakor för ett par veckor sedan bjöd hon på följande uttalande. "Jag avbidade en av dina kompisar. Hamburgare i ena näven. Alkohol i den andra. Gissa vem det är?"
Doc Holliday!
Svaret var lika lätt som människan i fråga god.
För att citera en Facebook grupp
"Gustav Tägtström - Poker, kvinnor, sport och sprit. Han kan ta mig fan allt."
Mitt 2008 med hjälp av bilder
De 3-4 flickor som råkade passera min väg och säng under första delen av 2008 mötte en osäker och bortkommen pojke. Inte alls likt mig, om jag får betygsätta mig själv, och det får jag!
Vändpunkten på det mörka livet kom i Uppsala under sista april. Tillsammans med min vapendragare JJ och två lärda kvinnor (skulle kunna kalla dem Lady Cherry och Torgnysdotter) såg jag återigen ljuset.
Den positiva spiralen fortsatte med mycket träning och ett sunt liv i maj. Därefter bestämde jag mig för att återigen återgå till det jag gör bäst. Rus i sus och dus.
(Mini - Flumbergs yngre bror får symbolisera midsommar)
(På turne till Hudiksvalls härskare med Pablo & Flumberg)
(Drive all night med Springsteen. Inre extas)
(Stavrebodarna där årets fest "Into the Wild" gick av stapeln)
(Vy från brokvisten på ett av våra torp)
(Samma vy från samma torp nu på julafton)
(Vy från efterfesten på Into The Wild. Vem som är därunder? Flumberg såklart!)
Det , sunda och intelligenta valet att återigen leva i sus och dus, ledde till att jag träffade Hon i slutet av maj. Både Hon och jag var så långt ifrån kärlekssökande man kan komma. Hon släppte bla denna kommentar efter vi hade träffats någon gång. "Vad du än gör. Bli inte kär i mig. För jag blir inte kär." Inga trassligheter, precis det jag behöver, tänkte jag.
(Veckorna gick. Hon var fortfarande kvar. Anledning: Inga krav. Inga måsten. Inga plikter. Endast en rus av roligheter. Hon preciserade det enligt nedan.)
Hon: - Du är min kattunge.
Jag: - Jag är vadå?!
Hon- Min kattunge.
Hon igen: Alla tjejer behöver något roligt att leka med över sommaren. En kattunge. Du är min kattunge.
(Överlägset tänkte jag. Någon att leka med ett tag för att sedan dra till Asien och leva loppan ett par veckor. Nu blev det ju inte riktigt så.... Men tanken var god!)
Ett flertal, som läser denna blogg, har frågat om Hon. Tänkte därför bjuda på en presentation om henne, samt om hur det blev vi.
(Hon är en törstläpp som nästan har värre ångest än mig dagen efter. Bevisas genom bild ovan. Så här såg Hon ut i två timmar på Bergsåker. Socialt geni? Knappast.)
När jag träffade henne sista helgen i maj var Hon smal som en tändsticka. Hade nästan inga bröst. Utseendet skvallrade om en ålder på 17. Hon visade sig vara 20 men fortfarande för ung för mig.
Men något med henne var annorlunda. Något med henne var intressant. Hon kunde exempelvis sitta helt tyst i sällskap. Ointresserad av omgivningen. Ointresserad över att behöva passa in.
Först trodde jag att hon var blyg. Det var en felaktig slutsats. När hon hade något att säga, när hon hade något att tillföra bubblade hon.
Hade förberett JJ på detta inför deras första möte. Hans utlåtande efter att lämnat dem ensamma i bilen en kvart blev - "Det kan bli väldigt tyst med henne. Men det känns aldrig konstigt. Snarare äkta."
Det är bland annat äkta och dessutom ärlig jag har fallit för. Ibland till och med otäckt ärlig.
Jag, i sängen, efter några veckors umgänge: - Kände redan på Oscar att det fanns något där.
Hon: Tyckte du?
Jag: Ja. Allt gick enligt plan.
Hon: Va?! Hade du en plan.
Jag: Plan vet jag väl inte. Däremot så hade jag bestämt mig, redan när jag såg dig helgen innan, att försöka locka hem dig till mig.
Hon: Tyckte du såg bra ut. Men det kändes inte som om det fanns något där.
Jag: Men du sa ja med blixten så fort jag ställde frågan om hemgång till mig.
Hon: Jag var kåt och du var den första som frågade.
Inget smile, inget tecken på ironi. Endast kallt och sanningsenligt. Fantastiskt!
Någon månad senare sa Hon att jag inte längre var hennes kattunge. Istället så var jag hennes tiger och att det inte var säkert att Hon skulle släppa mig fri.
När jag sedan åkte till Asien rann tårarna från hennes kind och hon kramade mig hårt. Hon frågade hur det kunde ha blivit såhär. Jag hade inget svar.
(Däremot så konstaterade jag att något hade hänt. Den kalla och ointresserade flicka som jag träffade tre månader innan var nu något helt annat. 5 välbehövliga kilo tyngre, känslosam, öppen, varm och konstigt nog kär i mig.)
Den nästan fyra veckor långa liggturnen som skulle avverkas i Asien blev istället förknippat med munknism. Lyckades dock se ett par bröst på håll. De verkade vid första anblick både trevliga och kramgoa. Att de tillhörde en Katoi spelade mindre roll i min icke sexuella värld.
(Min enorma packning vid avresa)
(Flumberg på sann semestermaner. Platsen, det legendariska taket på D&D Inn)
(MGM Macau. Vi bodde i den blå delen med utsikt åt andra hållet, där havet låg beläget)
(Träffade T, THE bartender, i Bangkok. Han bjöd som vanligt på glädje!)
Ungefär tre månader sedan jag kom hem från min semester. Har hänt en del roligheter sedan dess. Ett par besök i fjällen har till exempel avverkats. På tal om fjällen. Min julklapp till henne:
"I februari är det kallt
Därför ska vi göra något ballt
Slänga brädorna i en säck
Dra mot snö och frusen bäck
Första sträckan avverkas med tåg
Därefter får vi ställa vår säck på en våg
Sen blir det flyg
Vi behöver inte vara blyg
Roligheter kväll efter kväll
Destinationen är Europas största fjäll"
Har aldrig varit i Alperna. Tyckte det var på tiden. När jag berättade om julklappen för hennes syster, som även skulle överlämna den, utbrast hon - Du är ju helt underbar! (Ungefär som om det skulle vara en nyhet) Tänker du gifta dig med min syster?!
Det har jag sannerligen inte funderat på.
Varken Hon eller jag tror på tvåsamhet.
Men det finns ingen anledning att backa så länge glädje och lycka sprids.
För att citera en stor man.
It's better to burn out then to fade away!
