svartblogg

Det är svårt att beskriva vår relation.

Då den går djupare än det mesta.

Bredare än det bästa.

En intensiv historik.

Och en fantastisk kemi.

Har givit oss en artonårig resa.

Med besynnerliga äventyr.

Och charmerande minnen.

Lycklig i kropp, själ och benmärg över att våra vägar möttes och att vi fortfarande levererar vänskap i yppersta världsklass.

Inleddes med att Hons klocka ringde.

Att Hon skulle iväg och jobba.

Jag var så bakis att jag trodde att mina sista timmar var lätträknade.

Varje rörelse fick mitt huvud att explodera.

Varje andetag var svårt att genomföra.

Vid tio ringde jag JJ för vägledning.

Fanns det något jag kunde göra?

Eller var den enklaste vägen att transportera sig till Västerbron.

Han hade som vanligt bara en lösning.

-       Ta en bärs. Eller förresten, ta två!

Återställare är dock något som jag inte längre sysslar med. Bättre att ta smällen direkt än att skjuta upp den igen. Och igen. För är det något som bara blir värre med tiden så är det ångesten som till slut släpps lös efter långvarigt intag av trolldryck.

Istället så vred jag mig i sängen fram till tolv.

Gick med små små steg till JJ för frukost.

Vid 2 började jag faktiskt se ljuset.

Med det sagt så vill jag framhäva det fantastiska i att komma hem vid halv tio kvällen innan. För en baksmälla som släpper redan vid 2 är som en skänk från ovan.

Därefter körde JJ mig till vitvarubutik i Bromma.

Kylen la nämligen av förra helgen.

Således dags att plocka ut ny.

Detta var lättare sagt än gjort.

Och det tog ett par timmar att få försäkringsbolag och butik att agera mot samma mål.

När väl alla måsten var avklarade släppte JJ av mig och kylskåpet.

Strax därefter kom Stenbeck Junior på besök.

Fixade föda och kollade ”Så mycket bättre”.

Ankrade i sängen vid 12.

Tröttluva!

Alltså.

På riktigt.

Det går inte.

Alldeles för brett.

För djupt.

För att minimaliserat till ett gäng ord.

Men bjuder istället på en annan form av kärlek.

Var ute och tog några öl på torsdagskväll, då The Kristet Utseende gästade stan.

Därefter blev det starkölslunch på fredag.

Och vindrickning på jobbet från fyra.

Vid fem tog vi vårt pick och pack och drog mot lokal för intag av föda och trolldryck.

Vid halv nio smsade Hon info om att det fanns en halv pizza hemma om jag var sugen vid hemkomst samt att jag skulle försöka undvika att dricka tills jag spyr. Jag svarade strax därefter att några sådana utsvävningar var det inte på tal om.

45 minuter efter det (alltså klockan halv tio) ramlade jag in genom dörren.

Vacklade sedan steg för steg mot toaletten.

Kräktes kopiöst.

Däckade sedan i samma position.

Hon väckte mig en timme senare med information om att det fanns en säng i lägenheten som bjuder på bättre komfort.

För att vara på den säkra sidan så spydde jag ett par gånger till innan jag intog horisontalt läge bredvid henne i sängen.

Vaknar sedan vid 7 av att Hons klocka ringer då det vankades jobb.

För henne.

Inte för mig.

Jag hade fullt upp med att andas.

Att överleva.

Nu kan man ju fråga sig vad detta har med kärlek att göra.

1.     Hon måste ha dragit en gigantisk nitlott när hon föll för mig. Finns trots allt mycket charmigare sällskap än de som kommer hem från en aw och är att likställa med en förståndshandikappad.

2.     Men trots detta så levererade Hon inte några sura miner överhuvudtaget. Istället har Hon en förståelse för att jag ibland går över styr.

3.     Förståelse. Absolut inte den främsta. Men trots det en av många olika egenskaper som kärleken kan ha.

Mamma

150 cm låg.

Pondus som om hon vore 2,05 hög.

Arbetsnarkoman.

Lojal.

Stark.

Skör.

Står i centrum.

Familjens kärna.

Och kugghjul.

Pappa

Ensamvarg.

Älskar skogen.

Egoistisk.

Törstig.

Stolt.

Rastlös.

Snäll. Så sjukt snäll.

Efter 35 år ihop skildes dom i mitten på nittiotalet.

De lärda säger att första kärleken är något speciellt.

Då man oftast ser den med naiva ögon.

Långt från tvåsamhetens problematik.

Jag är den förste att skriva under på denna förklaring.

Kommer ihåg vårt första intima möte som om det vore igår.

Det var maj.

Solen gastade.

Var inte säker på att vi skulle träffas den där kvällen.

Men tack vare folk i min närhet så dök du upp.

Vi satte oss ner med utsikt över älven.

Du var tätt intill.

Men instängd och svår att konsumera.

Efter några taffliga försök fick jag dock till slut dig att öppna upp.

Strax därefter rörde du mina läppar för första gången.

Jag släppte sedan inte taget på 17 ljuvliga minuter.

Därefter skildes vi tyvärr åt.

Men mitt möte med dig, Fröken Liebfraumilch, brinner inom mig än idag.

Egoistisk – på gott och ont.

Lojal – mot nära och kära.

Rolig – i rätt sammanhang.

Glad – i livet och möjligheterna.

Törstig – om luckan finns.

Men diskutera inte med mig när trolldrycken är närvarande. Då tappar jag de få intelligenta egenskaper jag har och ser konversationen som jakt. Jakt på vinst!

När sedan min motståndare går i golvet för tredje gången och jag står mitt i ringen med ännu ett världsmästarbälte runt min midja, hatar jag mig själv mer än allt annat.

På tal om jakt.

Hela min fars släkt jagar älg.

Utom jag.

Istället jagar jag pengar.

Säger chefen till mig att målet är 10.

Så har jag oftast gjort 12.

Efter halva tiden.

Kan vara varmare än kaffe.

Men i vissa lägen kyligare än is.

Empati – är ett ord för mig. Tyvärr ingen egenskap.

Men är du min vän.

Så kommer jag stå vid din sida.

I ur och skur.

Då morgonens få minuter är heliga brukar jag raka skallen på kvällen. Tyvärr kom jag på för sent igår att mitt bedrövliga yttre behövde vårdas. Men då klockan slagit to much bestämde jag mig istället för att genomföra trimningen denna morgon.

Väl med apparaten i handen ställde jag in den på 3 millimeter. Som vanligt. Drog därefter maskinen över huvudet. Trots att mina ögon var trötta kunde jag snabbt konstatera att det såg ovanligt kort ut.

Sekunden senare inser jag att jag glömt att sätta på trimmens skydd som styr den längd man väljer. Hade således renrakat ett charmigt streck över hjässan. Försökte först negligera misstaget genom att raka resten av skallen på 3 millimeter. Men när detta var klart insåg jag att det inte fanns annat att göra än att renraka hela jävla skiten.

Sitter därför just nu på kontoret med en look som blandar en nynazist med en sjukling. Kommentarerna haglar och jag lovar mig själv innerligt att aldrig försöka mig på stordåd på morgonen igen.

Bytte lampor för några veckor sedan.

De gamla har sedan dess legat och kollat på mig från bänken.

Ynkliga och till ingen som helst användning.

Tyckte väldigt synd om dem.

Bestämde mig därför för att hjälpa dem att ta nästa steg i livet.

Det var sannerligen inte det lättaste.

Helt sjukt att det ska vara så svårt att dra sitt strå till stacken.

36 minuter senare hittade jag alla fall till slut information.

Längst ner på en av 1000 sidor om Stockholms stad.

Återvinning av glödlampor sker bland annat hos Lidl på St Göransgatan.

Vad nazisterna ska med dem till har jag ingen vetskap om.

De borde dock komma till bättre användning där än på min bänk.

Önskar dem därför lycka till i dess fortsätta vandring mot lycka!

Efter några öl på Öfvres Saluhall igår eftermiddag konstaterade JJ.

-       Här sitter man med ett trevligt rus i kroppen och tänker följfölja det hemma i soffan. Vart tog heldagsfyllorna med stängning av club vägen? Fan vad gamla vi börjar bli.

Oklart svarade jag. Men charmen med att stuffa runt bland neandertalare och höga toner har sakta börjat avtagit. Istället så vill man dricka snyggt och gott mitt på dan för att sedan vända hem och således komma i säng i tid. Det är ju en dag imorgon också.

När man noterar det likt ovan känns det hemskt.

Men en eftertanke senare helt okej.

Det finns liksom inte tid att förstöra de få lediga timmar man har med svår bakfylla och trasslig spritångest. Däremot så är det alldeles ypperligt att dejta snabbruset för att sedan låta det svalna under kvällskvisten och slutligen helt försvinna iväg tillsammans med John Blund. Dagen efter blir trots allt så mycket vackrare då.

Och den trassliga sysselsättningen sammanboende något enklare att hantera. För att ta ett exempel.

Hade jag dansat rakt in i kaklet igår och kommit hem vid 5 svårt sargad så hade jag vägrat vara människa idag. Jag hade dessutom misslyckats med att spendera några timmar med Hon. För nästa vecka finns inte den möjligheten.

På måndag ska jag på vinprovning.

På tisdag jobbar Hon till 22.

På onsdag ska jag på herrmiddag.

På torsdag åker Hon till Sundsvall för 70 års kalas.

Anländer tillbaka på söndag.

Det var den veckan de.

Och den är inte alls olikt de andra.

Så att då helt nonchalera de få timmar man möjligtvis kan spendera ihop vore förkastligt. Eller rent av ett långdraget sätt att göra slut.

Var på hälsokoll igår.

Gick igenom mitt nyttiga leverne.

Sköterskan gav mig MVG.

På det mesta.

Jag är nämligen ganska bra på att äta nyttigt.

Träna måttligt.

Promenera tur och retur till jobbet.

Skippa godis.

Noncha chips.

Äta frukost, lunch och middag.

Som ett väluppfostrat barn.

När vi sidan skulle gå igenom mina alkoholvanor trodde jag att hon skulle bli lite mer lack. Då jag vet att jag dricker mer än snittet. Men trots det absolut inte för mycket.

Det roliga var att hon höll med.

För att sedan ge mig ett tips.

Försök att inte dricka mer än 3 flaskor vin i veckan.

Håller du dig på den nivån så är det absolut ingen fara för kroppen.

Tre flaskor i veckan frågade jag tveksamt?

Absolut svarade hon!

Detta betyder i princip att jag kan suga i mig drygt två glas vin om dagen.

Sju dagar i veckan.

Utan som helst bekymmer.

Den 11 november är numer titulerad som julafton i min kalender.

W. skickade över ett mail för några dagar sedan med en länk till 118100 där han hade sökt på ”snyggaste Marcus i Sundsvall”. Det som var det intressanta med detta, ur hans synvinkel, var att han kommit före hans namne Gurk The Gambler.

För att precisera var W. på 12 plats och Gurk The Gambler på 15:e.

Problemet i hans mailskick var att jag inte läste det förns idag.

När jag sedan följde hans länk hade rangordningen kastats om rejält.

Gurk The Gambler var nu 10:a.

Och W. fanns inte ens med på topp 20.

Jag besvarade hans mail med information om att Gurk The Gambler måste ha blivit sjukt snygg de senaste dagarna.

W. kontrade med att hans förfall med största sannolikhet berodde på spontanfyllan dagen innan.

För en pojkspoling för mig var hela konversationen stor humor.

(länk till "Snyggaste Marcus i Sundsvall")

För er som ej besökt Sundsvall och Timrå.

Tveka inte.

Dess fabulösa vatten är värd varje meter.

Detta var alla fall min åsikt tills jag i söndags insåg vad som åstadkom den goda smaken. Oavkortat intaget av trolldryck dagen innan. För det är helt omöjligt att inte dricka sprit när man är i den satans staden.

Senaste helgen var inget undantag. Kom upp fredag. Klappkanon några timmar senare. Trots att tanken var mysig familjemiddag. Min mor kan inte ha varit alltför stolt när jag rasade i säng vid tre med närmare 2 promille. Grattis Benny, du är en stjärna!

Lördagen inledes sedan med alkoholfri lunch för att sedan fortsätta med starkölsvevning på Eon Arena. Dagen avslutades i vanlig ordning på Oscar med flertalet fulla glas. Söndagens hemresa till Stockholm innehöll som tur va inte tillstymmelse med alkohol, då kroppen istället skrek efter vila och vatten.

Åkte återigen upp till Sundsvall på tisdagen, för diverse arbetsrelaterat stohej. När väl eventet var slut så gick kroppen självstyrt rakt ner på Bishop Arms för lättillgängligt snabbrus och vidaresluss till Casinot. Lämnade detta Pitesalongs vid tre.

För er som ej besökt Sundsvall och Timrå.

Fortsätt tveka.

Dess förföriska flaska förorenar kroppen på nolltid!

Förra veckan charmerades jag av den färgsprakande hösten.

Mentala bilder sparandes för mörkare tider.

De kom fortare än jag förutspådde.

Novembers mörkgråa förskräckelse slog imorse till mig likt Alfred Hitchcock.

Mitt i min destruktiva tankebane blev jag överfallen.

Av höststormiga döda löv.

Som lämnade november bakom sig med glädje.

November.

Vilken gränslös drabbning!

Passerade Stockholms hemskaste upplevelse.

Drottninggatan.

Till och med den ekade ödsligt tom.

Saknade, för en sekund, galenskapens hysteri.

Känner en kille som är med i Robinsson. Har alltid tyckt han varit en rolig figur. Det gör att jag följer programmet varje torsdag. Känns nästan lika spännande som när man var 15 plus och programmet visades för första gången.

Det ska bli kul att se hur människor i Sundsvall bemöter honom efter detta. Innan var han nämligen ogillad av många. Men nu när han blivit lokalkändis så börjar väl folk bete sig som idioter och slickar honom duktigt i röven.

Vad beror svenskens hysteri kring kändisar på? Tycker de verkligen att de själva är så ointressanta att de måste leva genom andra? Eller klanka ner på människan bakom en svart rubrik bara för att förverkliga sitt eget bedrövliga liv?

Eller är det bara våra kära skvallerblaskor till tidningar som får en att tro att gemene man verkligen bryr sig om det som skrivs. Jag tror, tyvärr, inte det. För hur kan man annars förklara att boken om kungen kan vara slutsåld, redan innan, den är släppt.

Det jag inte förstår är vad som kan vara en nyhet i att gubben super på hemlig ort och garanterat har knullat på sidan om?

Det ärju inte direkt som så att han på enkelt sätt kan ställa till fyllor i allmänhetens hus. Eller att han är mer trogen än vad gemene man är. Han är ju bara en människa. Varken mer eller mindre. Men detta verkar inte svensken förstå sig på.

Ett annat exempel på detta, är hysterin kring hockeyspelare i staden jag kommer ifrån. Det är seriöst helt sjukt. Folk beter sig som om dessa herrar vore odödliga.

Killar i min ålder blir som småpojkar i dess närhet och tjejer slänger av sig kläderna så fort någon ur första femman dyker upp.

Jag överdriver inte.

Det är så.

Trots att dessa herrar inte är ett dugg bättre människor än de tjejer och killar som beter sig som efterblivna. Men gemene man uppfattar väl på något underligt vis att känd är att likställa med mystik och lycka.

Hela slutsatsen får mig att vilja kräkas.

De senaste dagarnas absolut största behållning har varit att följa Stenbecks statusuppdateringar via Facebook. Han ligger nämligen inlagd på Karolinska sjukhuset. Men känn ingen sorg för människan. Han lever livets glada dagar med sin favoritmeny bestående av stolpiller, saft och piggelin. Det enda som saknas är trolldryck. Men känner jag Stenbeck rätt så lyckas han nog rycka doktorn på en flaska träsprit inom kort.

Men nu över till rubriken.

Hur jävla arg måste man bli för att få upp dagens paketeringar?

Stenhård plast.

Som är omöjlig att öppna.

Varken sax, kniv eller handgranat hjälper.

Jävla påfund!

- noterat alldeles nyss -

Trivs ypperligt i ensam gestalt.

Detta faller väl in i att Hon jobbar de flesta helgerna.

En typisk lördag ser därför ut som följande:

Vaknar upp.

Vinkar av Hon.

Drar mig.

Andas in tystheten.

Äter frukost.

Andas ut anspänningarna.

Vandrar till någon av stadens saluhallar eller stormarknader.

Köper lite kulinariska läckerheter.

Smyger förbi Systembolaget.

En flaska rött.

Eller två.

Går in på närliggande bar.

Hälsar på bartendern och tillika bundsförvanten.

Beställer en öl.

Tar en klunk.

Beskådar omgivningen.

Hoppas att tiden ska stanna.

Beställer en till öl.

Nirvana.

Igår var inget undantag.

Mystiken förstördes dock till slut av JJ och Barre Berrha.

De hade varit på uppdrag och krävde att få dela min tid.

Efter visa påtryckningar gav jag med mig.

Därefter anländer även Hon och JJs flicka tät efter varandra.

Kan inte påstå att det blev tråkigare med sällskap.

Bara en annan sorts glädje.

Tar med oss Barre Berrha hem.

Bjuder på helstekt Rostas.

Med en smaksuccé till kantarellsås.

Han försvinner hem vid halv 9.

Vi blir kvar i soffan.

Ytterligare en perfekt lördag har passerat.

Lycka i kropp och själ.

Då ringer telefonen.

Mammas röst på andra sidan.

Hon befinner sig på sjukhus.

Efter bröstsmärtor och ambulansfärd.

Nu skulle det dock inte vara någon fara.

Lägger strax därefter på luren.

Grinar i princip aldrig.

Men denna gång höll inte mina höga murar.

Utan föll platt till marken.

Jag grät.

I massor.

Ena sekunden solljus andra nattsvart.

Livet är bra underligt.

-       noterat söndag den 31 oktober 2010 11:32 –