svartblogg

Telefonen ringer

Jag svarar.

Den andra rösten presenterar sig

-       Hej det är Marcus, SAAB handlaren.

-       Tjena.

-       Du skulle komma och hämta bilen idag va?

-       Japp, det stämmer. 15:00.

-       Jo, det är tyvärr som så att det blivit en liten felbeställning.

-       Jaha… vadå?

-       Vi råkade tyvärr beställa den i Arctic White istället för Granite Grey.

-       Okej.

-       Fast den vita är jävligt snygg.

-       Okej.

-       Du skulle inte kunna tänka ta den istället?

-       Va? Du skämtar va?

-       Nej jag gör ju inte det. Men den vita är som sagt riktigt nice.

-       Öhhh… Ja alltså. Det fanns ju en anledning till varför jag valde den gråa.

-       Jag vet. Men jag hamnar i en riktigt jobbig situation här. Tänk vad min chef kommer att säga? Schyssta då?

-       Du driver med mig va?

-       Absolut inte. Känner mig skit dum.

-       Förstår det. Men tror faktiskt du får fixa detta på ett annat vis.

-       Skojar bara. Ska jag hämta kaffe till dig istället?

-       Kaffe? Nej det är bra tack.

Sedan lägger han på.

Jag sitter helt ställd.

Sekunden senare börjar min kollega bredvid mig asgarva.

Då ramlar palletten ner.

Det var inte SAAB handlaren som ringt.

Istället var jag föremål för en big setup.

Strax därefter kommer ännu en kollega fram som nyss varit borta vid kaffeautomaten och genomfört hela kuppen över telefon. Även han skrattar högt. Säker på att du inte ska ha en vit bil ändå?

Efter några minuters härjande kring detta var jag tvungen att fråga.

-       Hur visste du att försäljnignskillen på SAAB hette Marcus.

-       Vadå gjorde han det?!

-       Ja.

-       Hahaha… Hade jag ingen aning om. Tog bara första bästa namn jag kom på.

Historien ovan är bara en av många som förklarar stämningen på min avdelning. Det är fullt av djävulskap och man sitter aldrig säker.

Slutligen.

På tal om bilen.

Hämtade den idag.

Efter drygt en mil fick jag ett stenskott.

Vilken drabbning!

Men nu står den alla fall parkerad nere vid kanalen där jag bor.

Känns mycket märkligt att helt plötsligt ha en bil.

Jag som inte ens hade en önskan om detta.

Men det vore väl kanske ofint att klaga.

(Lite suddig bild.)

Har ett ÖB runt hörnet.

Varje besök betyder nya erfarenheter.

I form av människor.

Tror med bestämdhet att det inte finnas någon annan affär som samlar på så mycket udda som ÖB.  På grund av detta brukar jag ibland köpa mina trisslotter där.

Då kanske man frågar sig varför jag föredrar att köpa mina lotter på ett sådant trassligt hak. Jo, sannolikheten att Fru Fortuna levererar fler vinstlotter till ÖB borde vara stor. Då hon med största sannolikhet gärna levererar slantar till dessa trassliga individer.

Att jag har genomskådat hennes välgörenhetstänk leder oavkortat till kraftig ökad vinstchans för undertecknad. Har faktiskt oskrapade vinstmaskiner framför mig i detta nu.

Häng kvar.

Ska kolla vilka vinster som gömmer sig bakom dess fasad.

- - - - - - -

Satans otur. Fucking Fortuna lyckades ännu en gång med sin kroppsfint och lämnade således kvar mig empty handed!

Status i övrigt: Stabilt.

Klev upp vid halv nio igår.

Hänge i morgonrocken i drygt 12 timmar.

Missade dock givetvis inte den kroniska lunchbiran och eftermiddagsvinet.

Denna gång däremot inom lägenhetens ramar.

Avslutade slutligen kvällen på närliggande lokal.

Med bira och trevligt sällskap men helt utan morgonrock.

Ibland vill jag skriva plakat med texten ”Sluta va så jävla svensk!”. Ibland är jag dock mest lycklig över livet och möjligheterna.

Men den gångna veckan har jag mest velat skicka plakatet i skyn.

En kväll som denna är det oavkortat vreden som styr.

Förstår att de som inte är intresserad tycker att medias bevakning är fullständigt O-förklarbar. Men att yppa sin åsikt om någon annan människas vilja, någon annan människans dröm är bara ynkligt.

Att det dessutom finns människor som är intresserade men som ändå ska tycka och påpeka att karljäveln är slut. Att karljävel borde lagt av för länge sedan kan få mig på sådan kokning att brandlarmet går om vart annat. För de om några måste väl förstå. Att det är den lyckliga känslan av att vinna som driver honom.

Att det finns människor som honom, i detta mediokra land som till stor del i övrigt består av hundratusentals Fru och Herr Jante, får mig att känna glädje.

Så istället för att svarta ner en mästare.

Att rynka på näsan till en som vill!

Tycker jag att det borde skrivas plakat, som visas på gator och torg. Med texten ”Peter Forsberg – du är en hjälte. En mästare. Och en sann förebild. För hela svenska folket!”

Ska till Italien i början av April.

Toscana för att precisera.

Villa Piazzole för att vara exakt

En veckas vindrickning.

Med förmodad kulinarisk föda på agendan.

Då jag inte har varit i det skoliknande landet förut är mina språkkunskaper för dess modersmål obefintliga. Var därför idag och inhandlade en hjälpande hand.

Expresskurs i Italienska.

Ord och fraser på CD skiva med tillhörande skriftligt kompendium.

Har redan lärt mig det viktigaste: Beställning av ett glas rött vin, medelstekt kött och avslutningsvis kommentaren behåll växeln. Tror tveklöst min norrländska brytning kommer få landet på fall!

Svensk reklam har sina stunder.
Men överlag känns det mesta som visas på TV sådär.

Nedan finner ni dock amerikansk prestanda.
Den första iform av patriotiskt tänkt med filmisk uppbyggnad.
Den andra iform av humoristisk succé signerat Darth Vader.

Båda två är mer än sevärda.

Chrysler

Volkswagen

Med datorn i knäet.

Men blicken på TV:en.

Trots försök går den ej att slita.

SVT levererar.

Igen.

Denna gång i form av Dansbandsbanan i Täfteå.

Vid första anblick tror jag knappt figurerna är sann.

Men sedan kommer jag på.

De är bara fantastiska norrlänningar.

Och då menar jag inte yviga och rastlösa själar som mig själv som sedan länge lämnat byn.

Utan de klockrena och egendomliga individerna från utkanterna av inget.

Vid något av mina kommande besök i Sundsvall ska Bergeforsparken få sig ett besök.

Styrdans och slagsmål.

Like the good old days!

Försäljningschef för ett företag som omsätter runt en halv miljard.

Eller en hejdundrandes fylla i dagarna två.

Det är frågan.

En fet månadslön med möjlighet till bonus.

Eller en kraftig baksmälla.

Det är frågeställningen.

Nu är det inte jag som stått inför denna svåra ekvation.

Men fick bevittna spektaklet via en bekant under nyss avslutad helg.

Vi tar det från början.

Han anlände till den stora staden i fredags.

Skulle på intervju för jobbet ovan på söndag eftermiddag.

Fredagen var tydligt duktigt blött.

Undertecknad stötte först ihop med honom på lördag eftermiddag.

Redan då förklarade han att det skulle bli lugnt.

Han hade trots allt en viktig intervju att gå på dagen efter.

Några timmar senare har det lugna bytts ut mot klassisk supning.

Jag vinkade av gruppen innan midnatt.

Gruppen vinkade av honom vid 2.

Då han inte såg poängen i att vandra hemåt.

Krogen serverade ju fortfarande vätska.

I tre timmar till!

Han ankrade sedan i JJs soffa vid 5.

Jämrade sig duktigt vid 9 med kommentaren  - Har inte sovit en blund.

Jag snackade med honom vid 15.

Då var det en timme innan hans skulle sälja in sig själv.

Han bollade några grejor med mig.

Jag hade dock inte mycket att komma med.

Förutom – Köp tuggummi!

Hörde hur han suckade tungt på andra sidan och att ångesten var påtaglig.

Vet inte hur det hela slutade.

Men något säger mig att karljävel kan få jobbet ändå.

Delvis på grund av hans talang med även för hans eminenta vägval.

Roligheter framför allt.

Det dök som tur va aldrig upp något mail.

Men istället fick jag mottaga ett sms.

Som anlände 1,5 timme innan avtalad tid.

”Ligger och kräks mår skräp. Kan vi höras nästa vecka istället, kramar och förlåt att jag måste ställa in idag.”

1.     Vem inleder ett sms till någon de knappt känner med att de ligger och kräks?

2.     Vem skriver kramar och förlåt som om det vore synd om den som blev förföljd, då den slapp massagen?

Svar på båda frågorna ovan är en Stalker.

En livs levande Stalker.

Jag var inställd på att avsluta vår kontakt och slängde därför snabbt iväg ett svar:

”Absolut ingen fara. Hade ändå inte haft tid. Måste vara på kontoret till elva. Och ska sanningen fram så hoppar jag gärna massagen, men stort tack ändå. =)”

Smilegubben lades till för att verka vänlig. Men ångesten slog trots det till omgående när jag insåg mitt omänskliga bemötande mot en människa som kanske bara ville vara snäll och så nu till råga på allt dessutom ligger och spyr.

Skickade därför iväg ytterligare ett sms: ”Ps. Krya på dig.”

Sedan dess har det varit radiotystnad.

Jag hoppas innerligt att den fortsätter.