svartblogg

Egoistisk – på gott och ont.

Lojal – mot nära och kära.

Rolig – i rätt sammanhang.

Glad – i livet och möjligheterna.

Törstig – om luckan finns.

 

Men diskutera inte med mig när trolldrycken är närvarande. Då tappar jag de få intelligenta egenskaper jag har och ser konversationen som jakt. Jakt på vinst!

 

När sedan min motståndare går i golvet för tredje gången och jag står mitt i ringen med ännu ett världsmästarbälte runt min midja, hatar jag mig själv mer än allt annat.

 

På tal om jakt.

Hela min fars släkt jagar älg.

Utom jag.

 

Istället jagar jag pengar.

Säger chefen till mig att målet är 10.

Så har jag oftast gjort 12.

Efter halva tiden.

 

Kan vara varmare än kaffe.

Men i vissa lägen kyligare än is.

Empati – är ett ord för mig. Tyvärr ingen egenskap.

 

Men är du min vän.

Så kommer jag stå vid din sida.

I ur och skur.

Då morgonens få minuter är heliga brukar jag raka skallen på kvällen. Tyvärr kom jag på för sent igår att mitt bedrövliga yttre behövde vårdas. Men då klockan slagit to much bestämde jag mig istället för att genomföra trimningen denna morgon.

 

Väl med apparaten i handen ställde jag in den på 3 millimeter. Som vanligt. Drog därefter maskinen över huvudet. Trots att mina ögon var trötta kunde jag snabbt konstatera att det såg ovanligt kort ut.

 

Sekunden senare inser jag att jag glömt att sätta på trimmens skydd som styr den längd man väljer. Hade således renrakat ett charmigt streck över hjässan. Försökte först negligera misstaget genom att raka resten av skallen på 3 millimeter. Men när detta var klart insåg jag att det inte fanns annat att göra än att renraka hela jävla skiten.

 

Sitter därför just nu på kontoret med en look som blandar en nynazist med en sjukling. Kommentarerna haglar och jag lovar mig själv innerligt att aldrig försöka mig på stordåd på morgonen igen.

Bytte lampor för några veckor sedan.

De gamla har sedan dess legat och kollat på mig från bänken.

Ynkliga och till ingen som helst användning.

Tyckte väldigt synd om dem.

 

Bestämde mig därför för att hjälpa dem att ta nästa steg i livet.

Det var sannerligen inte det lättaste.

 

Helt sjukt att det ska vara så svårt att dra sitt strå till stacken.

36 minuter senare hittade jag alla fall till slut information.

Längst ner på en av 1000 sidor om Stockholms stad.

 

Återvinning av glödlampor sker bland annat hos Lidl på St Göransgatan.

Vad nazisterna ska med dem till har jag ingen vetskap om.

 

De borde dock komma till bättre användning där än på min bänk.

Önskar dem därför lycka till i dess fortsätta vandring mot lycka!

Efter några öl på Öfvres Saluhall igår eftermiddag konstaterade JJ.

-       Här sitter man med ett trevligt rus i kroppen och tänker följfölja det hemma i soffan. Vart tog heldagsfyllorna med stängning av club vägen? Fan vad gamla vi börjar bli.

 

Oklart svarade jag. Men charmen med att stuffa runt bland neandertalare och höga toner har sakta börjat avtagit. Istället så vill man dricka snyggt och gott mitt på dan för att sedan vända hem och således komma i säng i tid. Det är ju en dag imorgon också.

 

När man noterar det likt ovan känns det hemskt.

Men en eftertanke senare helt okej.

 

Det finns liksom inte tid att förstöra de få lediga timmar man har med svår bakfylla och trasslig spritångest. Däremot så är det alldeles ypperligt att dejta snabbruset för att sedan låta det svalna under kvällskvisten och slutligen helt försvinna iväg tillsammans med John Blund. Dagen efter blir trots allt så mycket vackrare då.

 

Och den trassliga sysselsättningen sammanboende något enklare att hantera. För att ta ett exempel.

 

Hade jag dansat rakt in i kaklet igår och kommit hem vid 5 svårt sargad så hade jag vägrat vara människa idag. Jag hade dessutom misslyckats med att spendera några timmar med Hon. För nästa vecka finns inte den möjligheten.

 

På måndag ska jag på vinprovning.

På tisdag jobbar Hon till 22.

På onsdag ska jag på herrmiddag.

På torsdag åker Hon till Sundsvall för 70 års kalas.

Anländer tillbaka på söndag.

Det var den veckan de.

Och den är inte alls olikt de andra.

 

Så att då helt nonchalera de få timmar man möjligtvis kan spendera ihop vore förkastligt. Eller rent av ett långdraget sätt att göra slut.

Var på hälsokoll igår.

Gick igenom mitt nyttiga leverne.

Sköterskan gav mig MVG.

På det mesta.

 

Jag är nämligen ganska bra på att äta nyttigt.

Träna måttligt.

Promenera tur och retur till jobbet.

Skippa godis.

Noncha chips.

Äta frukost, lunch och middag.

Som ett väluppfostrat barn.

 

När vi sidan skulle gå igenom mina alkoholvanor trodde jag att hon skulle bli lite mer lack. Då jag vet att jag dricker mer än snittet. Men trots det absolut inte för mycket.

 

Det roliga var att hon höll med.

För att sedan ge mig ett tips.

 

Försök att inte dricka mer än 3 flaskor vin i veckan.

Håller du dig på den nivån så är det absolut ingen fara för kroppen.

 

Tre flaskor i veckan frågade jag tveksamt?

Absolut svarade hon!

 

Detta betyder i princip att jag kan suga i mig drygt två glas vin om dagen.

Sju dagar i veckan.

Utan som helst bekymmer.

 

Den 11 november är numer titulerad som julafton i min kalender.

W. skickade över ett mail för några dagar sedan med en länk till 118100 där han hade sökt på ”snyggaste Marcus i Sundsvall”. Det som var det intressanta med detta, ur hans synvinkel, var att han kommit före hans namne Gurk The Gambler.

 

För att precisera var W. på 12 plats och Gurk The Gambler på 15:e.

Problemet i hans mailskick var att jag inte läste det förns idag.

När jag sedan följde hans länk hade rangordningen kastats om rejält.

 

Gurk The Gambler var nu 10:a.

Och W. fanns inte ens med på topp 20.

 

Jag besvarade hans mail med information om att Gurk The Gambler måste ha blivit sjukt snygg de senaste dagarna.

 

W. kontrade med att hans förfall med största sannolikhet berodde på spontanfyllan dagen innan.

 

För en pojkspoling för mig var hela konversationen stor humor.

(länk till "Snyggaste Marcus i Sundsvall")

 

För er som ej besökt Sundsvall och Timrå.

Tveka inte.

Dess fabulösa vatten är värd varje meter.

 

Detta var alla fall min åsikt tills jag i söndags insåg vad som åstadkom den goda smaken. Oavkortat intaget av trolldryck dagen innan. För det är helt omöjligt att inte dricka sprit när man är i den satans staden.

 

Senaste helgen var inget undantag. Kom upp fredag. Klappkanon några timmar senare. Trots att tanken var mysig familjemiddag. Min mor kan inte ha varit alltför stolt när jag rasade i säng vid tre med närmare 2 promille. Grattis Benny, du är en stjärna!

 

Lördagen inledes sedan med alkoholfri lunch för att sedan fortsätta med starkölsvevning på Eon Arena. Dagen avslutades i vanlig ordning på Oscar med flertalet fulla glas. Söndagens hemresa till Stockholm innehöll som tur va inte tillstymmelse med alkohol, då kroppen istället skrek efter vila och vatten.

 

Åkte återigen upp till Sundsvall på tisdagen, för diverse arbetsrelaterat stohej. När väl eventet var slut så gick kroppen självstyrt rakt ner på Bishop Arms för lättillgängligt snabbrus och vidaresluss till Casinot. Lämnade detta Pitesalongs vid tre.

 

För er som ej besökt Sundsvall och Timrå.

Fortsätt tveka.

Dess förföriska flaska förorenar kroppen på nolltid!

Förra veckan charmerades jag av den färgsprakande hösten.

Mentala bilder sparandes för mörkare tider.

 

De kom fortare än jag förutspådde.

Novembers mörkgråa förskräckelse slog imorse till mig likt Alfred Hitchcock.

 

Mitt i min destruktiva tankebane blev jag överfallen.

Av höststormiga döda löv.

Som lämnade november bakom sig med glädje.

 

November.

Vilken gränslös drabbning!

 

Passerade Stockholms hemskaste upplevelse.

Drottninggatan.

Till och med den ekade ödsligt tom.

Saknade, för en sekund, galenskapens hysteri.

Känner en kille som är med i Robinsson. Har alltid tyckt han varit en rolig figur. Det gör att jag följer programmet varje torsdag. Känns nästan lika spännande som när man var 15 plus och programmet visades för första gången.

 

Det ska bli kul att se hur människor i Sundsvall bemöter honom efter detta. Innan var han nämligen ogillad av många. Men nu när han blivit lokalkändis så börjar väl folk bete sig som idioter och slickar honom duktigt i röven.

Vad beror svenskens hysteri kring kändisar på? Tycker de verkligen att de själva är så ointressanta att de måste leva genom andra? Eller klanka ner på människan bakom en svart rubrik bara för att förverkliga sitt eget bedrövliga liv?

 

Eller är det bara våra kära skvallerblaskor till tidningar som får en att tro att gemene man verkligen bryr sig om det som skrivs. Jag tror, tyvärr, inte det. För hur kan man annars förklara att boken om kungen kan vara slutsåld, redan innan, den är släppt.

 

Det jag inte förstår är vad som kan vara en nyhet i att gubben super på hemlig ort och garanterat har knullat på sidan om?

 

Det ärju inte direkt som så att han på enkelt sätt kan ställa till fyllor i allmänhetens hus. Eller att han är mer trogen än vad gemene man är. Han är ju bara en människa. Varken mer eller mindre. Men detta verkar inte svensken förstå sig på.

 

Ett annat exempel på detta, är hysterin kring hockeyspelare i staden jag kommer ifrån. Det är seriöst helt sjukt. Folk beter sig som om dessa herrar vore odödliga.

 

Killar i min ålder blir som småpojkar i dess närhet och tjejer slänger av sig kläderna så fort någon ur första femman dyker upp.

 

Jag överdriver inte.

Det är så.

 

Trots att dessa herrar inte är ett dugg bättre människor än de tjejer och killar som beter sig som efterblivna. Men gemene man uppfattar väl på något underligt vis att känd är att likställa med mystik och lycka.

 

Hela slutsatsen får mig att vilja kräkas.

De senaste dagarnas absolut största behållning har varit att följa Stenbecks statusuppdateringar via Facebook. Han ligger nämligen inlagd på Karolinska sjukhuset. Men känn ingen sorg för människan. Han lever livets glada dagar med sin favoritmeny bestående av stolpiller, saft och piggelin. Det enda som saknas är trolldryck. Men känner jag Stenbeck rätt så lyckas han nog rycka doktorn på en flaska träsprit inom kort.

 

Men nu över till rubriken.

Hur jävla arg måste man bli för att få upp dagens paketeringar?

Stenhård plast.

Som är omöjlig att öppna.

Varken sax, kniv eller handgranat hjälper.

Jävla påfund!

 

- noterat alldeles nyss -

Trivs ypperligt i ensam gestalt.

Detta faller väl in i att Hon jobbar de flesta helgerna.

 

En typisk lördag ser därför ut som följande:

Vaknar upp.

Vinkar av Hon.

Drar mig.

Andas in tystheten.

Äter frukost.

Andas ut anspänningarna.

 

Vandrar till någon av stadens saluhallar eller stormarknader.

Köper lite kulinariska läckerheter.

Smyger förbi Systembolaget.

En flaska rött.

Eller två.

 

Går in på närliggande bar.

Hälsar på bartendern och tillika bundsförvanten.

Beställer en öl.

Tar en klunk.

Beskådar omgivningen.

Hoppas att tiden ska stanna.

 

Beställer en till öl.

Nirvana.

 

Igår var inget undantag.

Mystiken förstördes dock till slut av JJ och Barre Berrha.

De hade varit på uppdrag och krävde att få dela min tid.

Efter visa påtryckningar gav jag med mig.

 

Därefter anländer även Hon och JJs flicka tät efter varandra.

 

Kan inte påstå att det blev tråkigare med sällskap.

Bara en annan sorts glädje.

 

Tar med oss Barre Berrha hem.

Bjuder på helstekt Rostas.

Med en smaksuccé till kantarellsås.

 

Han försvinner hem vid halv 9.

Vi blir kvar i soffan.

Ytterligare en perfekt lördag har passerat.

Lycka i kropp och själ.

 

Då ringer telefonen.

Mammas röst på andra sidan.

Hon befinner sig på sjukhus.

Efter bröstsmärtor och ambulansfärd.

Nu skulle det dock inte vara någon fara.

Lägger strax därefter på luren.

 

Grinar i princip aldrig.

Men denna gång höll inte mina höga murar.

Utan föll platt till marken.

Jag grät.

I massor.

 

Ena sekunden solljus andra nattsvart.

Livet är bra underligt.

 

-       noterat söndag den 31 oktober 2010 11:32 –

Av människor

För människor

 

Dök nyss in i denna annorlunda upplevelse

Att det var del 5 av 7 hade ingen betydelse

 

30 minuter av sammanvävda olikheters likhet

Ett måste i allmänhet

För rasister i synnerhet

Utmattad som en tröttluva efter en arbetsvecka som varit ovanligt lugn. Det var därför skönt att fredagenskvällen var helt O-inbokad. Trodde dessutom inte att Hon skulle vilja göra någon storartat då hon anlände hem, PIN, i natt strax innan tre.

 

Mina antaganden visade sig dock vara helt felaktiga då hon hörde av sig strax innan hon började jobba med förfrågan om vi skulle till Barre Berre med familj för föda och vin ikväll. Jag hade naturligtvis inte tillräckligt med karaktär för att ens försöka protestera.

 

Det gjorde jag inte heller när Hon nyss skickade ett sms.

-         Vi kan väl träffas, innan vi drar till dem, för intag av Bloody Mary?

De flesta som läser denna blogg läser även Cramp. Men för er som eventuellt inte gör det så vill jag bara påpeka att jag där blivit jämförd med Joseph McCarthy.

Vad hade hänt om jag valt si eller så då?

Hade jag varit där jag är nu?

Förmodligen inte.

 

Tankarna ovan snurrar ofta i mitt inre.

Som i morse till exempel.

På väg mot jobbet.

Strålande väder.

Lätta steg.

Stockholm när det är som bäst.

 

Men jag hade nog inte varit här om jag inte fått ett mail av W.

Som upplyste mig om möjligheterna.

 

Likartade möjligheter visade Springsteen mig via skivan Greetings from Asbury Park under några törstiga nätter på ett favorithak i Uppsala. Men trots potentialen att plugga i denna stad så tvekade min magkänsla och jag valde istället att fortsätta mina studier i Sundsvall.

 

Hade jag valt annorlunda hade jag inte fått det där mailet av W. Tror dessutom att jag inte hade åkt jorden runt.  Förmodligen inte börjat jobbat på banken. Garanterat inte träffat Hon. Inte suttit här idag.

 

Kan inte påstå att beslutet i sig kändes stort. Snarare ett i mängden. Precis som de flesta beslut gör för mig.

 

Men efteråt förstår man dess enorma betydelse.

Att ett enkelt vägval kan förändra livet.

 

Jag är inte helt säker.

Men är det inte detta vi kallar ödet?

Trots att jag i princip inte vet något överhuvudtaget om Toscana så har jag alltid velat åka dit. Undra om människor i Toscana tänker likadant om Medelpad?

 

Min glädje kring denna region (alltså inte Medelpad, utan Toscana) fick mig osökt att surfa in på siteer för hyrbara villor i detta område.

 

Blev inte direkt mindre sugen av cocktailen:

Vinfält.

Olivträd.

Mat.

Dryck.

 

Måste nog snart greppa tanken och boka ett par veckor.

Vet inte vilket stoltskott inom Socialdemokraterna som kom med den briljanta iden att börja hänga med kommunist Lasse. Förmodligen någon som efter för stort intag av morfin inte kunde urskilja de gigantiska ideologiska skillnaderna.

 

Att sedan resterande gäng (passiva knarkare?) accepterade det faktum att de snart skulle begå politiskt självmord är rätt anmärkningsvärt. Eller förresten. Det är det inte. Alls. För det är ju politiker vi pratar om. De har, som vi alla vet, ”blicklös” som signatur på sitt visitkort.

 

Nu verkar dock en efter en vakna upp (från sitt passiva knarkande?) och konstatera att det kanske inte var så smart.

 

Vet inte om jag ska jubla åt att de äntligen insett sin fadäs eller om jag ska gråta för att dessa högst obegåvade fårskallar indirekt beslutar om mig och mitt liv.

 

Men istället för att ånga vidare i detta ämne så konstaterar jag att jag endast har 2 timmar kvar tills jag springer in i ett snabbrus. Ohoj!

Kombinationen av människor som reklamen visade upp har viskat om att Så mycket bättre kommer vara ett program att följa.

 

Såg precis första avsnittet på tv4play.

Di Leva satte direkt ribban med en dynamitladdning av Sträck ut din hand

 

Därefter avlöste numren varandra med glädje.

Avslutningen av Petra (vem är hon?) var förträfflig.

 

Äntligen har ett tvbolag insett hur de ska skapa mervärde genom att använda artister. Och det är inte att låta dem dansa tango och göra bort sig framför kameran. (Även fast många svenskar anser att det är ypperlig underhållning och det är ett blogginlägg isig) Utan istället ge dem vin, mat och låta dem agera och leverera inom det dom gör bäst.

 

Resultatet var så mycket bättre än allt som tidigare skapats.

Mitt i min sengångarelata dag dyker förhandsvisning av Ellen Page upp på tv:n.

Hon dyker upp där igen, 21:25 ikväll.

För er som inte planerar att ramla ner i en flaska, njut!

Trots allt en av de bästa filmerna som gjordes 2007.

 

Själv ska jag istället, likt i princip varje lördag sedan -96, bli full.

Oväntat va?