svartblogg

Har ingen mikrovågsugn, då det skulle kännas lite väl mycket 90. Att vi inte har plats har ingen som helst betydelse. Istället kör vi klassiskt vintagestyle i form av vanlig ugn. Detta medför mycket positivt. Ett exempel är längre väntetid som mynnar ut i nervösa sammanbrott. Ett annat är att eventuell tallrik, som följer med in i ugnen för att värma upp den matrest som tillverkats någon dag tidigare, blir stekhet.

Ungefär 80 % av fallen bränner jag mig på denna.

Idag var inget undantag.

Trots att det började så bra med skyddslappar vid transport från ugn till bord.

Därefter skulle jag berika min lasagne med Oil & Vinegar Chilli Garlic Sauce. Då såsen i sig är något starkare än ren tabasco krävs millimeter precision för att inte få för mycket. Försökte därför lirka ut exakt efterfrågad mändg. Tyvärr råkade jag ut för heinzeffekten och fick hela jävla tallriken och halva bordet med såsjäveln.

Försökte snabbt fånga upp det som hamnade på bordet genom att med ena näven sträcka mig efter papper och med den andra flytta den stekheta tallriken.

Välkommen till mitt liv, underbara, charmiga och sönderbrända fingertoppar.

Efter många om och men fick jag äntligen voddler att rulla som det skulle igår. Klickade mig snabbt fram till den mest sedda filmen just nu. Möttes av Lola 2 - Transgressing. Enligt informationen tillhörde filmen Cult Classics. Märkligt. Då jag aldrig hört talas om den.

Hade ingen avsikt att se en hel film, men ville säkerställa att streamingen fungerade som den skulle, så jag tryckte på play.

Två minuter senare hade både kukar och fittor fått framträda. Inget konstigt isig med det. Men när man förväntar sig något helt annat än mjukporr blir man givetvis (glatt) överraskad.

Vid närmare eftertanke är jag dock inte förvånad att voddler nu lagt in lättklädda filmer i sitt utbud. Finns som vi vet få saker som "säljer" så bra. Det visar om inte annat att den erkända kultfilmen Lola 2 ligger högst upp bland de sedda.

Detta är det första jag skriver i mitt nya Officepaket för Mac som jag på ett hederligt vis har BETALAT (?!) 149 kr för.

Att slanta för ett dataprogram är nog det vuxnaste jag någonsin gjort. Men slänger man en så bra deal som ovan på mig så duckar jag inte.

Nä nu ska jag nog ta och stänga ner datorn och ta tag i den manligare sysselsättningen, fönsterputsning.

Min magkänsla viskar om att det är fler kvinnor än män som putsar fönster i hemmet.

Denna magkänsla bygger från empiriska studier av mitt liv. Tror nämligen med största sannolikhet att jag aldrig hört någon man säga – Gud vad smutsiga fönster vi har.

Däremot har jag hört dessa ord från ett flertal olika kvinnor, allt från min mor via min flicka till övriga kvinnliga intressenter i min närhet.

Att jag dessutom aldrig sett en man putsa sina fönster på hemmaplan gör att jag skulle vilja påstå att det generellt är fler kvinnor än män som putsar fönster.

Trots detta har jag aldrig sett en enda kvinna som jobbar som fönsterputsare.

Alla.

Och då menar jag alla jag beskådat har varit män.

Märkligt.

Klockslaget ovan har för övrigt återigen börjat förföljt mig. Det resulterade i att jag för någon vecka sedan var högst tveksam på att kliva på tåget mellan Falkenberg och Halmstad för att just avgången var stämplad till 12:34.

Klockslaget på biljetten uppfattades oundvikligen som en pik till mig att tåget kommer att spåra ur och samtliga resenärer avlida. Men då jag hade besök bokade i Halmstad hade jag inget annat val än att kliva ombord för singelresa mot döden. Av oförklarlig anledning så spårade dock tåget inte ur. Men jag kände inom mig att det var på håret ett flertal gånger.

Drar på mig ett par kostymbyxor.

Känner något i ena fickan.

Ett USB-minne.

Som inte är mitt.

Hur det hamnade där berättade tyvärr inte mitt minne.

En kvart senare åkte dock luckan på glänt. USB-minnet tillhörde den eminente kocken från i fredags som ville berika mitt liv med anständig musik.

Innan denna vetskap kom till min ägo hade jag även funnit en slips nedtryckt i kavajens innerficka. Det som var intressant med detta fynd var att slipsen var densamma som den jag anmälde försvunnen i fredagskväll. Var då helt övertygad om att jag endera lämnat den på annan ort eller att jag möjligtvis använt den som betalning för min taxiresa hem.

Fredagen bjöd på grym föda och smarrigt vin (Penfolds Kalimna Bin 28).

Blev ofantligt onykter och stammade blygt ”Hallå, jag är hemma….packad.” i hallen till lägenheten vid halv 12.

I lördags städades en inflyttning/bröllopsfest av. Då var det dock Hons tur att överkonsumera. Trots det var det ändå jag som kräktes fyra gånger vid hemkomst. Men min kropp lever som tidigare påpekat sitt eget liv och det är ingen ide att försöka förstå sig på den.

Söndagslunchen bestod av besök på Jin & Peeters Dumpling and Chicken Deli på Kungsholms Strand. Bra hak med trevlig föda. Den belgiska våfflan med tillvalet vaniljglass till efterrätt är fantalastisk!

Men nu till inläggets kärna.

Söndagsfilmen.

Taking Lives med bla Angelina Jolie.

Kan inte påstå att jag gillar många av hennes filmer.

Detta kan delvis bero på att jag inte sett alla.

Men mestadels så tror jag att det beror på att jag inte gillar henne.

Tycker – helt ärligt – inte ens att kvinnan är särskilt snygg.

Och någon stjärna till skådespelare anser jag sannerligen inte att hon är.

Men i Talking Lives, som är en mycket bra film, tycker jag hon är bra. Dessutom snygg. Mestadels på grund utav att hon inte är hypersminkad. (När hon vanligtvis exempelvis bär läppstift så ser hon ut som två gigantiska läppar. Varken mer. Eller mindre.)

Vet inte vilken lärd som mynnade det eminenta uttrycket – The worst thing about makeup is that it ruins the beauty of human nature.

Eller jo, det gör jag visst det.

Det var undertecknad.

Packad som en ICA – kasse.

02:36 på ett smutsigt hak i Queenstown Nya Zeeland.

Spånskivor och plastmattor som golv.

Åldersspruckna väggar av färg.

Ett kök helt i plåt.

Men styrelsens absoluta favorithak.

Igår satt vi mitt i denna absurda lägenhet.

Och skulle rösta om dess fortsatta ändamål.

Skulle den tillhöra föreningen även framgent?

Eller var det dags att avsluta relationen och sälja till högstbjudande?

De enda som tyckte att alternativ 1 var att förespråka var styrelsen. De använde trots allt detta förfall till lya för att fika en gång per månad. Behöver jag poängtera att snittåldern i styrelsen till och med är äldre än den lastgamla lägenhet vi befann oss i?

Alla andra (som var i åldern 20 – 40) tyckte dock som undertecknad och ville omgående sälja fanskapet och använda den mycket välbehövliga slanten till kommande renoveringar.

För att vi skulle få som vi ville krävdes 2/3 majoritet. Detta var sannerligen inte lätt att få med tanke på att styrelsen gjorde allt i sin makt för att ogiltigförklara röster. En fullmakt avslogs exempelvis helt utan rimlig förklaring och den första röstningen ogiltigförklarades. Men till slut fanns inget som kunde stoppa oss. Vi vann med en röst och styrelsens fikarum ska ut till försäljning inom kort!

Tyckte faktiskt synd om han som är ordförande.

Han är en hyvens man och det såg ut som en del av hans själ dog.

Men jag är ganska säker på att han kommer att repa sig igen.

För någon ihållande saknad efter detta råttbo kan jag inte tänka mig att han får.

Under en längre tid har aftonbladet haft en dokumentär från Swansea på sin hemsida.
Den har setts av över 300 000.
Jag kan förstå vad som drar.
Sjukare verklighetsskilldring får man leta efter.
Kan inte göra annat än rekommendera en titt.
Trots allt ganska udda att se människor skjuta heroin och röka crack.

Press on play

Torgny Lindgren är tydligen på tapeten med ny bok. Karjävel verkar vara ett riktigt charmtroll då han bland annat häver ur sig:

"Våra liv är dömda att gå under. Så alla som inte är pessimister är idioter."

Han får till och med Gurk The Gambler att framstå som en obotlig optimist.

Sover sällan länge.

Vaknade därför i vanlig ordning runt 8:a i morse.

Hon lämnade strax därefter för jobb.

Jag låg kvar.

Tänkte dra mig lite.

Det visade sig bli något längre.

Vaknade nämligen vid 13.

Sträckte mig efter iPhonen. Surfade de vanliga nyhetssiteerna (Di, DN & skvallerpressens två Sportbilagor). Loggade in på Facebook. 98 % av statusuppdateringarna behandlade höstpromenader.

Fick först en släng av obehag.

Har sovit bort en evighet.

Medan mänskligheten andas friskt luft

Men upplevelsenojan klingade snabbt av.

Det är en av höstens absolut bästa egenskaper.

För det upplevelsebegär som sommaren medför är rent av förkastligt i längden.

Och det är därför få saker som är så skönt att inse som att hösten äntligen är här.

Och de där satans krypningarna har lämnat för en annan kontinent.

För en annan kropp.

Letar efter kvällssysselsättning.

Klickar in på tv.nu

Finner att TV3 visar en film nio.

"Jakten på lycka".

Då jag inte har hört talas om den tidigare så väljer jag att läsa mer. Visar sig att det är den mycket sevärda "The Pursuit of Happyness" som gömmer sig bakom den svenska titeln.

Har aldrig och kommer aldrig förstå varför den svenska filmbranschen väljer att sätta svenska namn på utländska filmer. Det är exempelvis vida känt att det engelska språket har en helt annat djup än det svenska. Därför borde alla former av svenskalisering av redan klara koncept förbjudas. För filmbranschens eget bästa.

Jaja..

Ska inte bli på kokning i onödan.

Istället så vill jag tipsa om filmen ovan.

Som är mycket mycket bra.

Hur hinner folk med barn?

Vart finner människor tid i livet för att ta hand om sin villa?

Hur ska man skapa tid för att hinna leva när allt annat tar så mycket tid?

Själv bor jag på 37 kvm - men hinner sällan städa. Jag har gångavstånd på 15 min till jobbet - men dagarna känns för korta.  Har inga barn - men hinner knappt ta hand om mig själv. Utövar inga större fritidsaktiviteter - men skulle vilja göra massor.... om det bara fanns TID!

Tänk om livet ändå vore som man önskade. Stående fyllor på okända platser med flexibel morgondag och ett gigantiskt konto. Ge mig nu - jag lovar att leverera stordåd!

Det visade sig slutligen att ungefär 11 % av Sveriges befolkning är efterblivna.

Kan väl inte påstå att jag är förvånad.

Och jag har ingen större vilja att kommentera.

Däremot så får man tröttsamt inse att man både kommer få se mobboffret Åkesson och supersopan Ohly i riksdagen de kommande 4 åren. Vet inte vad som är värst.

En rasist med dold agenda. Eller en människa som spottar på alla individer och vill slå ihjäl alla former av tankar och kreativitet?

Har tidigare i livet valt bort London.

Då stadens ej tilltalat.

På papperet.

Då den känts för vanlig.

Trots detta så besöktes, de riktigt gamla pengarnas rike, under en fyradagars period. Kan väl inte påstå att jag hade skyhöga förväntningar. Men såg givetvis fram emot möjligheten att glida runt på en räkmacka och doppa näsan i trevligheter. Det visade sig alla fall att mina fördomar om det vanliga var så långt ifrån verkligheten man kan komma.

Första anhalt för föda var den interaktiva restaurangen Inamo på Wardour Street. Mat och dryck beställdes genom en musplatta. De rätter man var intresserad av kom sedan upp som bild från en projektor ovanför bordet. Mycket elegant och högst ovanligt, ur ett svensk perspektiv.

Att man dessutom kunde spela spel och välja vilken duk som projektorn skulle bekläda bordet med gjorde att man kände sig speciell.

Därefter besöktes närliggande teater för musikalen Queen. Där blandades både ny teknik med dansuppvisningar och strålande sång. Så ovanligt kanske det inte var. Men sevärt!

Nästa dags restaurang var av den Argentinska sorten. Det roliga med detta hak var att både för, varm och efterrätt kom som tre rätter. Nedan förrätten. Varmrätten var tre olika köttbitar a 100 gram. Sydamerikanerna kan sannerligen sitt kött! Så istället för en trerätters blev det en nio rätters. Högst ovanligt för en pojkspoling som mig. Enda nackdelen med ett annat klockrent helhetsbetyg var dessertvinet. Ett vanligt vinglas med den söta drycken blir väl magstark även för en rustörstande som mig.

Därefter brände vi middagen på club. Det var inget ovanligt med detta hak. Förutom att möjligtvis dess namn fick en att tänka på en sämre variant på riktig tjockissås!

Hotellet vi bodde på låg precis vid Hyde Park. En ovanligt stor park som förädlades med en ovanligt låg promenad på fyra timmar med ovanligt fint engelskt väder.

Men då allt det ovanliga till slut fick mig att vilja se det vanliga London besökte jag en tradition engelsk pub. Beställde en burgare med bärs i sann vanlig anda.

Tills jag smakade på ketchupen och insåg efter diverse research i menyn att den delvis var gjord på Bloody Mary. Bloody Mary i maten, fantastiskt!

Att jag dessutom var tvungen att böja mig ner för att gå igenom ställets dörrar är väl som ovanligt man kan tänka sig. En dvärg har ju sällan förmånen att vara för lång. Har sällan varit så lycklig. Att de dessutom hade en gedigen GT lista gjorde inte saken sämre. London får därför högsta betyg!

Som ni märkt är jag manisk på politik.

Detta inträffar vart fjärde år.

Och jag tror tyvärr inte framtiden påvisar någon bättring.

Usch.

Det är verkligen hemskt.

Läser.

Analyserar.

Vrider.

Vänder.

Drömmer till och med om detta jävla val.

Ska bli fantastiskt skönt att eländet är slut på söndag. Att jag dessutom redan nu på torsdagsmorgon drar till London, gör inte saken sämre. Då jag förhoppningsvis ska lyckas fokusera på något annat, än det kommande valet, när jag befinner mig i pubmecka.

Måste dock skriva några sista tankar för att frigöra mina inre demoner.

Fantastiskt att alla röstberättigande kan besöka de flesta bibliotek, shoppingcentrum eller matbutiker för att lämna sin röst redan nu. Oavsett om denne har med sig sitt röstkort eller om man befinner sig långt ifrån den kommun man är skriven i. Allt som krävs är legitimation.

Att jag har haft svårt för att ta in att 4-5 % av Sveriges befolkning funderar på att rösta på Sverigedemokraterna har väl framgått förhållandevis klart. Men jag måste dessutom få säga att det är skrämmande att runt 6 – 7 % funderar på att rösta på kommunisterna.

Är högst tveksam till att dessa förstår vad de lägger sin röst på. Eller kan det vara som så att de inte har någon egen vilja eller någon egen vision om framtiden. Istället vill de bli styrd med järnhand av den svenska staten.

Ohly har vid ett flertal tillfällen påvisat vad han vill att Sverige tar för väg. Ett exempel är hans åsikt om tvingad uppdelning av föräldraledigheten. Trots att en stor merpart av Sveriges befolkning vill bestämma det själv så skakar Ohly på huvudet och ger förklaringen – Människor vet inte sitt eget bästa. Staten måste bestämma över deras huvuden.

Staten ska dessutom, enligt Ohly, öka sitt ägande i alla sektorer. Kort och gott vill karljäveln att varenda människa ska vara anställd av honom.

Då detta kommer att medföra sänkt kvalité och produktivitet ska de statliga bolagen skyddas av att Sverige går ur EU och de produkter och varor som produceras utanför vårt lands gränser ska straffbeskattas vid import. Klassisk isolering och protektionism signerat en kommunist.

Så om det nu finns några där ute som absolut måste lägga sin röst på den rödgröna sidan. Välj då för böveln inte att lägga er röst på Ohly. Stötta Mona istället. Hon och hennes parti är avsevärt mycket bättre, både för din och Sveriges framtid.

Som jag tidigare påpekat så är politiker överlag tråkiga.

Det finns dock undantag.

Göran Hägglund är ett sådant.

Kan tänka mig att några tycker jag är helt ute och cyklar när jag påstår att en kristen gubbe, som inte gärna skedar homos och förmodligen sällan ställer till dunderfyllor, skulle vara rolig. Men han är faktiskt det.

Började hitta hans humor under valrörelsen 2006. Så fort det var dags för debatt så var det hans träffsäkra kommentarer med inslag av ironi och humor som fick mig att garva.

Blir inte förvånad om det kommer att fortsätta så denna vecka i kommande debattprogram.

Almedalsveckan var alla fall inget undantag. När en tidnings retorikexperter plockade fram de tio bästa citaten så stal Göran fyra av dem. Två av dem nedan:

"I det rödgröna laboratoriet ägnar sig språkrör, provrör och andra sin tid åt att fundera ut bästa sättet att trycka tillbaka kreativitetskaviar i välfärdstuben."

"Utmärkande är också att man från vänsterkanten levererar det ena skruvade inlägget efter det andra. Men få är särskilt framstående när det gäller att använda huvudet."

Politiker är överlag tråkiga.

Medietränade.

Med förvridna svar.

Om allt och inget.

Ingen kan väl exempelvis påstå att Fredrik Reinfeldt strålar av spontanitet. Eller att Mona Sahlin känns sådär härligt impulsiv som gemene man gör efter 4 starköl. Istället levererar de agendor och svar som de blivit upplärda med sedan de florerade i vardera ungdomsparti.

Jag vet inte om Anders Borg någonsin har varit med i ett ungdomsparti.

Men det känns inte som så, då han inte fungerar som en sådan.

Istället kommer han fram till en sak.

Häver ur sig det ogenerat.

Och är övertygad om att det är facit.

Om han samtidigt skjuter flertalet av gråmoderaterna i hjärtat verkar han inte bry sig om.

Senaste i raden av pilskjutningar kom under Almedalsveckan:

- Värnskatten blir kvar. När möjlighet för skattesäkningar finns blir det för de som tjänar mellan 200 000 – 300 000 per år. Forskning visar att det ger flest jobb. (punkt)

Att inte vilja avskaffa värnskatten som varit en av gråmoderaternas största vilja måste ha fått Von Slant och Don Girig att spy.

Socialdemokraterna har dessutom stått paralyserad bredvid honom de senaste åren och inte lyckats komma med någon form av motattack. För vad ska de säga? Han sätter punkt för varje uttalade han har.

Det roligaste som påvisar punktsättningen är när röster inom hans eget parti hade lyft fram att de ville sänka skatten på alkohol.

Borgs svar på detta blev:

-         Svenskarna ska arbeta, inte supa. (punkt)

Hur många vanliga politiker skulle välja att framföra sin åsikt så?

Därav hans säregna överlägsenhet.

Tog fram en rejäl bit rostas på morgonen. Slängde mig sedan ut i vimlet och klippte en Råbiff med tillhörande starköl. Innan jag återvände till lägenhetens lugn så lyckades jag, givetvis, plocka med mig extralagrad parmaskinka, en bit Roquefort Papillon och sist med inte minst en ost från Schweiz som lagrats 18 månader i en grotta.

En grotta? Fantalastisk information som får min konsumtionsådra att glöda frenetiskt!

JJ anlände strax innan sex, sekunderna senare kom Hon från avslutat arbetspass. Båda två hungriga som vargar med manisk blick på bänkens köttbit.

Slog oss snabbt ned på innergården för konsumtion av det röda och ovan nämnda delikatesser i väntan på att köttet skulle bli klart.

Vår tänkte, som också blev vår handling, var att helsteka köttbiten i aluminium över grillen. Förde därför ner en praktisk termometer i dess mitt för att få vägledning om korrekt temperatur.

Därefter drack vi några glas och mumsade friskt från skinka och ost. Till slut begav sig JJ mot grillen för att se om köttet kravlat sig upp mot 57 grader. Häpen möttes han av informationen av termometern slagit i taket på 95.

95!!

Köttbiten var att jämföra med den segaste av sega sulor.

JJ släppte nästan en tår.

Och tog några rejäla klunkar från det helande vinet.

Kan ännu engång konstatera.

Det blir inte alltid som man tänkt sig.