svartblogg

Torgnysdotter tipsade om den bästa vinjetten just nu.

Den tillhörde serien True Blood och var verkligen något utöver det vanliga.

Beståndsdelarna var blod, svankande kvinnor och död.

Allt i en skruvad miljö.

Slängde mig genast på download knappen.

En stund senare hade jag de tre första avsnitten.

Nu, ett par veckor efter, har jag äntligen haft tid och sett dem.

Såhär lyder min recension.

Blanda kristna och efterblivna södern med vampyrer. För att inte göra det alltför ensidigt slänger du dessutom in sex. Mycket sex. Resultatet blir True Blood och är mycket smakfullt.

Om du väljer att spisa denna läckerhet kommer dina smaklökar att få sig en kulinarisk resa. Din kropp kommer dessutom att skrika knulla.

Det finns således inte mycket att tveka på.

Släng dig på download knappen du också!

Jag var runt 20

Min kropp var odödlig och stark

Stadens barer var fullpackade

Varje onsdag var en fest

Brandstation hade två för en

Daltoons hade bira för 19 spänn

Obar körde också två för en

Buttman som stod stationerad på Obar var dessutom full av jävulskap

Varje beställning av två (med tanke om att betala för en) renderade i ett smile och fyra öl.

Det ledde i ett senare stadium, säg runt halv tre, till kanonfylla.

Vid tre genomfördes sedan slalomresa hem

Sedan dess har det hänt massor med Sundsvalls uteliv

Onsdagar är till exempel likställda med just lik

Igår fick jag återigen detta bekräftat

Befann mig, som så många gånger förr när det kommer till ett par öl, på Svenssons

Onsdagar på Svenssons betyder Club Cool

Club Cool innebär inhyrd DJ som vänder plattor

Klientelet är det mest sönderrökta i Sundsvall

Människor som aldrig annars ser dagsljus

Jag har dock inget emot ett sådant klientel

Bortsett från att de, på grund av för högt intag av röka, inte kan prata.

Club Cool innebär alltså en lokal som innehåller 4 vanliga (?) individer i form av vårt sällskap och 10 haschplantor som serverar paranoida blickar och konstiga rörelser. Det är en inte ens kö till ställets enda toalett. Toalettens hemtrevliga golv bjuder dessutom dagen till ära på två utslängda prillor. Helhetsintrycket är allt annat än Cool.

Att en stad kan förändras så mycket på 7 är beklagligt. Min kropp har tyvärr haft samma katastrofala resa under samma tidsperiod. Jag har nämligen idag, efter 4 öl igår, ont i njurarna. Stackars stackars mig.

Ett vitt hål i ett svart land

Det var tredje gången vi var i hennes stuga i Vemdalen.

Men första gången utan sällskap.

Anlände på torsdagskväll

Hade snöat 15 cm

Skotade uppfarten

Det var bläcksvart

Endast himlen gav ljus

Stugan var kall och ödslig

Tände en brasa och ett par ljus

Öppnade en flaska vin och två ostar

Bäddade på golvet framför elden

Hon satt med jackan runt kroppen

Kollade på mig,log och sa

- Tänk att vi ska vara här helt själv tills på söndag.

Jag tittade ut genom fönstret

Svart, öde och befriat från störande objekt

Vi var verkligen helt ensamma

Fantastiskt.

En Man - En Neandertalare

Vi pratade om allt och inget

Kom in på olikheten hos kvinnor

Min utgångspunkt var:

Visa vill bli smekt på ett sätt - andra på ett ett annat

Visa vill bli slickad på ett sätt -  andra på ett annat

Visa vill ligga (mestadels) - andra vill knulla

Hennes svar:

Det är väl inte så konstigt. Alla ärju olika. Ni killar är också olika.

Min kontring:

Marginellt skulle jag tro. Merparten av de jag känner är rätt enkla.

- Ta mig på kuken. Det gillar jag. Sug av mig. Det gillar jag. Hur det görs gör givetvis skillnad, men grejen att det görs är huvudsaken. 

För att citera JJ, "Jag är så jävla tråkig sexuellt. Har ingen som helst erogen zon, bortsett från kuken. Sen är det endast bröst ÅHHHH (brunstigt stön) och fitta ÅÅÅHHHHH (brunstigt stön igen) som gäller. Fan. Man är en jävla neandertalare."

Hennes konstaterande:

Hmmm. Inte heller så konstigt när jag tänker efter. Ni ärju enkelspåriga i ALLT.

Fan.

Hon har, nästan, helt rätt.

Fan.

Vinterland

Mina planer på Stockholm får sig alltid en smäll

När själen befinner sig nära ett fjäll

En tystnad

Ett lugn

En kropp av begär

En evighet till stadens besvär

Ett landskap av vinter

En brasa

Ett järn

Ett lyckopiller som håller mig kär

Stora flingor av hopp ifrån skyn

Tror att jag stannar tills morgonen gryr

Slutligen

Jag ogillar inte radio på något vis

Däremot så lyssnar jag väldigt sällan på det

Men en hemresa från fjällen kräver radio i allmänhet och Trackslistan i synnerhet. Denna traditionsenliga procedur genomfördes även denna gång.

Det gav mig följande att fundera på:

Varför slutar inte vissa när tiden har passerat dem förbi, för länge sedan? Är det behovet av att se sitt namn på löpet som driver fram idiotin? Eller är själva produktionen en drog som det inte finns dyra behandlingshem för? 

Två individer som sannerligen borde ha lagt av för länge sedan fanns, tyvärr, med på listan.

Per Gessle är väl ingen av mina idoler. Däremot så måste han få credd för förmågan att skapa låtar som tatuerar sig i hjärnbalken. Hans senaste verk som nu radion spydde ut kan däremot endast betygsättas på ett sätt. Otäckt dålig. På alla sätt och vis. Svårt att sia om vad karl tänkte på när han spelade in den låten. Förmodligen var det självmord. Kroppsligt och som artist. Så Per, snälla. Inget mer nu.

Axel Rose, eller var det Arnold Scharzenegger i form av Terminator 2 jag hörde?  Jag måste få påpeka att det först var oklart. För att en röst kan gå från bra och säregen till maskinliknande parodi är väl ändå inte möjligt?

På tal om att lägga av. Chris Martin, som är 31, bjöd på följande utspel. Coldplay lägger av om två år. Anledning, ett rockband borde avsluta sin karriär när deras medlemmar har fyllt 33år.

Har inget att tillägga om ålder och att lägga av. Däremot så gav benämningen rockband dagens första skrattattack. ROCKband?! Coldplay? HA!

Dagens andra skrattattack bjöd nyheterna på. Demonen Gryningspyromanen var, efter ett femtiotal bränder, förmodligen äntligen gripen. För cykelstöld!

Jag måste nog börja lyssna på radio lite oftare.

När jag väl producerat något på denna site den senaste tiden har det ofta kommit två inlägg i rad. Så även denna gång!

Jag använder tre e-postadresser till olika ändamål. Den ena är arbetsrelaterad, den andra privat och den tredje är "stationerad" i min iPhone. 98 % av de mail som anländer innehåller skräp. Skräp kan vara allt från aktieanalyser till min privata, vetgirigutmaningar till min iPhone samt allt som har med arbetet att göra till min jobbmail.

Ibland dyker det dock upp guldkorn. Dessa guldkorn målar över all smuts och ger mail en funktion som förgyller.

Ett litet exempel på detta är två brev som nyss anlänt till min privata låda. Det ena innehöll skruvade och annorlunda berättelser om Bangkok. Allt signerat av - T. Kommer nog, för kul skull, att publicera en del av dessa här.

Det andra mailet berättade att det vankas kalas. Kalas i storstan. Avsändaren som även är födelsedagsbarnet är blåögd och kort. Vi har således någonting gemensamt. Undra om hennes maillåda innehåller lika mycket skräp som min?

Det har varit höstmörkt på jobbet en längre tid.

Arbetsbördan - otäckt hög.

Arbetsuppgifterna har dessutom förflyttats från roligheter såsom sälj och fond till enbart service, som i det långa loppet leder till självmord.

Servicen innebär att hjälpa försäkringsförmedlare och dess assistenter. Båda grupper är överlag väldigt trevliga individer som dessutom har ovanligt bra förståelse. Det hjälper dock föga. Det är osexigt att hjälpa en helt okänd människa. (Om man inte själv kan vinna på det.)

De tidigare arbetsuppgifterna tillät mig att glänsa. Att aktivt leda in kunden mot något nytt. Som samtidigt, givetvis, gav mig ett mervärde. Bland annat i form utav bonus. Dagens arbetsdag innehåller inget av nyss nämnda. Istället så liknar den callcenterverksamhet. Äckligt.

Efter nyår skall dock organisationen göras om. 4 individer hamnar under "Försäljning" (Innesäljare), 15 under "Support" (Service och Självmord) och 21 under "Inkommande" (Katastrofalt men något bättre än Support). De som blir över placeras i slaskhinken "Chefer".

Finns många duktiga säljare på detta bygge. Så konkurrensen om de fyra platserna är stenhård. Det har lett till att jag trodde att mitt livs första bakslag, rent karriärsmässigt, skulle inträffa.

Igår anlände dock, i mina ögon, fantastisk information.

Jag är en av dem.

Hej då höstmörker och självmord.

Hallå vackra vinter med eget ansvar och bonus!

Efter min senaste semester led jag av jetlag i en vecka. Jetlag i form av oregelbundet behov av toalett. 

Eftersom längre toalettbesök är en av två trevliga stunder på jobbet (den andra är fikapausen) brukar jag normalt sätt sätta till mig mellan två och tre på eftermiddagen. Nästan varje gång uppkommer tanken, jag får betalt för detta. Fantastiskt. När herr jetlag däremot fanns på besök uppkom totalanarki. Skitnödig 07:12? På min lediga tid! Vilken drabbning!

Som tur är har ordningen återigen återgått till det normala. Mitt inre har till och med jagat denna känsla så hårt att den förträngt att jag ens haft semester. Det intygade alla fall min senaste tidsrapportering om som jag gjorde igår. Min chef kom därför fram till mig idag och frågade om jag verkligen var seriös när jag angav att jag inte hade tagit ut en enda dag semester i oktober. 

Jag funderade lite snabbt och svarade sedan, ja. Då flinande han och påpekade att han hade gjort en liten notering i sin kalender om att jag hade haft semester i oktober. Jag fattade fortfarande inte vad han syftade på. Då förtydliga han med nästan hela oktober. Först då kom jag också ihåg. 

Mitt minne var en gång i tiden otäckt bra. Numer är det tillfredsställande dåligt.

På tal om otäckt bra. Jag var på afterski i Vemdalen i lördags. Har inte upplevt sådant röj sedan the golden days in the middle of the 90s, på Sunwing Åre. Fast frågan lyder om inte Sunwings mystik mest härstammar från nyhetensbehag som full 15-16 åring?

Vilken fall var den gångna lördagen doppad i extas. Mängder med folk som var utklädd till diverse lyckade och mindre lyckade figurer. Spritmängden som merparten av lokalens individer hade fått möjlighet att antasta, oerhörd. Att det dessutom fanns "kundvagnar" med lättåtkomlig Jäger på ett flertal ställen gjorde inte saken sämre.

Trots ultimata beståndsdelar slog dock inte Afterskin högst i helgen. Det gjorde istället Ponk,  sent på fredagen.

Stående på knä i bäddsoffan, med en promillehalt strax över 3, håller han händerna i nivå med vad en flickas bakdel borde ha varit om hon stått på alla fyra framför honom, samtidigt som han juckar och väser VART ÄR HON?!?! Han himlar sedan med ögonen och letar febrilt efter sin flicka. 

Hon befann sig dock på toaletten och därmed utanför hans synfält. Han väljer då att spanka mot den bakdel som ej finns framför honom och väser sedan återigen VART ÄR HON?!?! Vid det här laget skrattar jag högt och tipsar givetvis honom om en given vinnare - att föreslå liggning med damen! Han kollar frågandes på mig med en självsäker blick och svarar, klart jag ska göra det. Allt är klart!

Han lyckades strax därefter spilla en liter vatten över sig själv och sängen.

Vem som fick torka upp det?

Flickan såklart.

Om det blev någon liggning?

Tyvärr inte denna gång.

Men skam den som ger sig!

Samtliga hushåll med en TV mottagare inom Svearike skall enligt TV-avgiftslagen anmäla detta till Radiotjänst. Enligt samma lag ska även nasare som kränger apparater också meddela Radiotjänst om någon stackare köpt en TV. Det leder till att stackaren som tjackar apparathelvetet måste ha svensk legitimation. Är det så olyckligt så att stackaren är utomjording eller för den delen utlänning, och således inte har svensk legitimation, får givetvis inte köpet godkännas.

Att en osvensk individ ej kan inhandla en TV i Sverige är givetvis en bagatell. Men det stör trots allt min syn på systemet.

Vad händer då om den (svenske) stackare som har en TV inte anmäler sitt innehav till Radiotjänsten? Han begår ett brott, är kriminell, och skall således bestraffas med dagsböter, enlig 22 § i ovan nämnda lag.

Jag är en av dessa brottslingar. Jag är en skam för det svenska samhället. Om jag känner mig rädd för att någon gång bli haffat medan kriminell verksamhet utförs (TV-tittande)? Inte alls. Det finns rättsfall som bevisar att risken för att åka fast är minimal. Eller vad sägs om följande.

En man öppnar dörren. På andra sidan står en kontrollant. Kontrollanten ser klart och tydligt att den som öppnar dörren har en TV ett par meter bakom sig som ger ifrån sig diverse ljud. Kontrollanten frågar då dörröppnaren om han har TV. Dörröppnaren nekar. Kontrollanten pekar då på TV:n och säger, jag ser ju att du har TV. Dörröppnaren nekar fortfarande. Kontrollanten anmäler honom och dörröppnaren får således infinna sig i domstol.

Dörröppnaren ändrar inte åsikt i rättssalen utan hävdar fortfarande att kontrollanten lider av svåra hallucinationer, för någon TV har han sannerligen inte. Åtalet läggs ner på grund av bristfällig bevisning. (Att kontrollanten vittnade och bestämt hävdade att en TV existerat hjälpte föga) Dörröppnaren får därefter lämna rätten som en fri man.

Att systemet fungerar likt ovan gör att jag omöjligt kan tänka mig att betala för något så fatalt misslyckat. Det uppstår dock en intressekonflikt inom mig eftersom jag dock fortfarande vill ha kvar Public Service, men jag är som sagt inte villig att betala för det i den form som staten kräver idag.

Istället så tycker jag att hela finansieringen borde skötas av staten så att mitt strå till stacken således tillförs via vanliga skattebetalningar. Det i sin tur gör att kostnaden för Radiotjänsten, som under 2007 var 165 miljoner, kommer att upphöra.

Att kostnaden på 165 miljoner, i förhållande till budgeten på 6,7 miljarder för Public Service, är mikroskopisk har mindre betydelse. I min (dröm) värld skall all form av statlig verksamhet som inte levererar (rättsfall ovan bevisar att de inte gör de) avskaffas.

Jag ser, som tidigare påpekat, sällan på TV. Anledningen till det, är inte bara ett mediokert utbud, utan även ovilja till att styra min lediga tid efter något annat än mig själv.

Olyckligt exempel på ett liv med TV:n som beslutsfattare: Måndag 20:30 det ena. Onsdag 21:00 det andra.

Flexibiliteten i livet minskar drastiskt. Så även tillfredsställelsen. För är det inte så, de planerade blir sällan (inte alltid) det mest lyckade? Vare sig det gäller utgångar, resor, liggning eller löneförhöjning.

Något som däremot har blivit oerhört flexibelt efter Internets ankomst är film. Film är dessutom en utmärkt produkt. Inga tider som behöver passas (om man inte väljer bio). Inget schema som måste följas. Istället så bjuder filmen på möjligheter, såsom spontanitet och valfrihet.

Film är därför en av mina passioner. Att det därför har varit lite tunnsått på filmer den senaste tiden är olyckligt. Har dock lyckats pressa in ett par den senaste veckan.

Nya Bond - Action. Action. Action. Ingen charm. Ingen klass. Ingen Bondkänsla. Hela spektaklet är i mångt och mycket en skandal ur en Bondsynvinkel (dödlig). Om man bortser från detta är den däremot sebar. Betyg: Godkänd - 2 badbollar.

The Visitor - Lite Sideways känsla i New York enligt JJ. Däremot inte lika mästerlig som nyss nämnda vinrus. Dock oerhört sevärd på grund av helheten och den mysiga och fina touchen. Betyg: Riktigt bra - 3½ badboll.

The Mist - Ännu en skapelse som härstammar från Stephen King. Jag har aldrig och då menar jag aldrig hoppat framåt i en film, för att se slutet, för att jag inte orkar se mer. Men var tvungen att göra det i detta fall. Skandalöst dålig. Att ens något som heter filmbransch kan släppa igenom en sådan kollaps får mig att tvivla på människans rätt till att ta egna beslut. Betyg: Digerdöd - Trasig badbollsjävel med Shelllogga.

Men nu över till inläggets början, problematiken med ett schemalagt liv. SVT, som i evigheter har haft en makalöst bra hemsida, har lösningen.

SVT Play - se ditt favoritprogram direkt på nätet när du vill, kostnadsfritt! (TV4 tar 49 spänn i månaden för samma tjänst) Public service levererar till legendstatus!

Nästan så att jag funderar på att börja betala TV-avgiften, endast för att visa min uppskattning. Eller nåja, så långt som att trotsa min ovänskap mot idioti (avgiften är inget annat än idioti) sträcker sig inte min glädje. Men nästan!

Det vankas val i Amerikat.

Svenska folket har för längesedan valt sida.

Likaså svensk media.

Obama före allt.

Nyhetsflödet bjuder därför på reportage om både fattiga och utslagna som för första gången tänker rösta. Känslan av en ny våg av demokrati som tränger sig in längs USA:s gigantiska kustremsa är påtaglig. Det är lite mysig julafton över hela tillställningen. Alla ska ju, den här gången, nämligen med.

Jag ser inget större fel i detta julpyntande. Det jag däremot tycker är konstigt är att ingen (journalist) pratar om effekter för Sverige. Ingen (journalist) nämner att Obamas politik skulle leda till problem för den svenska exporten. Ingen (journalist) viskar ens att McCains ide om fri handel skulle gynna ett exportland som Sverige.

Ingen (journalist) ger en oberoende bild av vad den ena eller den andra står för. Exempelvis att det nästan går att likställa en republikan med en fundamentalist. Eller att en demokrat oftast är långt mycket blåare än våra egna moderater.

Fast å andra sidan så tror jag svenskarna skiter i sådan kunskap. Istället så jublar de över att de minsann hade lagt sin röst på samma herre som den utfattige från slummen ska rösta på.

Vem jag skulle lägga min röst på?

Obama så klart.

Man vill ju inte gärna hänga i samma klubb som General Cosgrove, som garanterat är republikan. Denna fadersgestalt och förebild blev nyligen intervjuad av radio. Läs hans eminenta svar nedan.

FEMALE INTERVIEWER:
So, General Cosgrove, what things are you going to teach these young boys when they visit your base?

GENERAL COSGROVE:
We're going to teach them climbing, canoeing, archery and shooting.

FEMALE INTERVIEWER:
Shooting! That's a bit irresponsible, isn't it?

GENERAL COSGROVE:
I don't see why, they'll be properly supervised on the rifle range.

FEMALE INTERVIEWER:
Don't you admit that this is a terribly dangerous activity to be teaching children?

GENERAL COSGROVE:
I don't see how. We will be teaching them proper rifle discipline before they even touch a firearm.

FEMALE INTERVIEWER:
But you're equipping them to become violent killers.

GENERAL COSGROVE:
Well, Ma'am, you're equipped to be a prostitute, but you're not one, are you?

The radio went silent and the interview ended.

Min bloggfrekvens har varit oduglig den senaste tiden. Likaså den tid jag lagt på att läst andra bloggar. Har tyvärr inte funnits just tid. Nu hittade jag dock en lucka i schemat och bjuder därför på dagens andra (!!) inlägg.

Igår kväll befann sig min kropp på Aveny. Där har den aldrig tidigare befunnit sig på en lördag. Däremot så var den en livlig besökare på just denna krog på fredagar för ungefär 7-8 år sedan. Sedan dess har dock min kropp valt bort detta ställe, på grund av rädsla för men.

Igår fanns det dock en anledning till att trotsa min rädsla. SysterYsters man spelar nämligen i The Kristet Utseende och de skulle ha spelning där.

Kan nog konstatera, efter gårdagens studiebesök utan att sticka ut hakan alltför långt, att Sundsvalls fulare hälft hänger på Aveny. Det var dock intressant att träffa på folk som jag inte sett på ungefär 20-30 kilo. Att det måttet gäller för både killar och tjejer gör att det borde lysa köpsignal på samtliga aktier som har med snabbmat att göra.

Slutligen vill jag bjuda på ett tips.

Se upp för finska flickor med finlandia i kroppen.

De får dig att skaka av rädsla.

Jag tar därför genast tillbaka det jag tidigare skrivit om Helsingfors.

Det är numera, i mitt minne, en underbar stad.

Dess befolkning är oerhört vacker.

Jag tänker dessutom snabbt som blixten boka biljetter för en återfärd.

("Tjejerna" räcker det så? Är du snäll nästa gång? Är vi fortfarande kompisar?! =) )

Bästa citaten från helgen:

Kalle Kula till Herr D.

- Spelar du golf?

- Gjorde förut, men slutade, det var så jävla tråkigt.

- Va?! Vadå tråkigt. Golf ärju hur kul som helst. Man får ju dricka hela tiden.

Jag ligger i soffan och surrar med Hon i telefon. Vi hade kanske träffats en månad. Inget seriöst. Bara roligt. Det var en vardag och snart dags för matlagning. Jag berättar om mitt enorma sug efter tjockpannkaka med fläsk. Något som jag inte ätit sedan jag lämnade Bergeforsen för tre ljusår sedan. 

Hon frågade varför jag inte bara tog tag i det och började producera. Jag svarade att min förmåga i köket inte innefattar pannkaka. Det skulle det tydligen genast bli ändring på.

15 minuter senare stod Hon i mitt kök och briljerade. Inget konstigt i sig med det. Förutom att det var vår första gemensamma middag. Tjockpannkaka med fläsk. Ha! Rejält, som morsan skulle ha sagt!

Några veckor senare, när Hon var mer statisk i mitt liv, var det dags för henne att återigen bjuda på middag. Det vankades inte kött. Det vankades inte någon glamorös fisk. Det vankades inte ens vin. 

Istället så fanns där, på tallriken, hemgjorda potatisbullar med bacon och rårörda lingon. I glaset som var vitt, kall mjölk. Slutbetyg: Fantalastiskt och numer en återkommande maträtt på min önskelista!

Sedan dess har det blivit mycket mat likt ovan gjord i mitt kök. Igår, lördag, var det dags igen. Efter en lång dag med många underligheter, såsom The Kristet Utseende på Media Markt och Benny Bling Bling i Birsta (dessa två saker händer ungefär lika ofta) så var det dags att bestämma meny inför kvällen.

Jag var lite inne på färsk pasta med bland annat kräftstjärtar, till det ett vitt vin. Hon tyckte det lät ok men kontrade med blodpudding.

- Blodpudding?! Utbrast jag.

- JAH! Med rårörda lingon och bacon. Mums! Sa hon och bjöd på ett skratt.

- Alltså jag gillar blodpudding. Men på en lördag? Det passar ju inte ens med vin till  det skulle jag tro.

- Vinet tar vi sen. Blodpudding it is!

Ingen ide att argumentera mot galenskap. Jag ställde mig istället, besegrad, vid spisen och tillagade hennes önskemål. Resultatet slog kräftstjärtarna på fingrarna (?) alla dagar i veckan!