svartblogg

Det var söndag.

Ett gäng kompisarna hade bestämt sig för en fika.

Baksmällan var ihållande.

Muteknappen var därmed påslagen för samtliga.

Till slut sa han, med kotlettfrisyr och seglarskor, med skrämd röst - Vet ni vad jag såg på stan igår?! De övriga deltagarna skakade gemensamt på sina huvuden och väntade med spänning på vad den andra individen skulle bjuda på. Hans röst gav trots allt information om att det rörde sig om något oerhört. Allt från ett lejon till en utomjording var möjligt.

Strax därefter kom svaret.

- En arbetare!

Imorgon finns det risk att killen i seglarskor avlider om han besöker gata och torg. Det är nämligen första maj och arbetare tillsammans med andra lågt stående varelser får möjlighet att stå i rampljuset.

Min plan för att slippa denna bedrövelse: Lunch på Gröna Lund tillsammans med likasinnade och tillhörande snabbrus. Likasinnade är alltså människor som varken är lågt stående eller arbetare. Därefter ska vi leka oss igenom en fem kamp på samma plats för att slutligen genomföra en After Femkamp på Josefina. Där kan vi skåla i skumpa mot arbetarklassen medan de vandrar längs vägen tillbaka till den sten eller jordkällaren de kom från samma morgon.

En liten tablett.

Ett oskyldigt piller.

Därefter konstant mörker.

I två år.

Alla som genomgått en någorlunda vanlig skolutbildning i Svea rike har fått lära sig en hel del om droger. Grundtemat har oftast varit - röker du hasch en gång så kommer du att skjuta heroin inom kort.

Personligen har jag alltid kastat detta hyckleri i sopptunnan tillsammans med andra likartade idiotiska budskap. Min åsikt förändrades dock radikalt för ungefär två år sedan. Numer har jag en relativ strikt ståndpunkt angående berusningsmedel i allmänhet och kemiska droger i synnerhet.

Transformationen beror på empirisk forskning och resultatet har tyvärr varit svidande. Speciellt för JJ, som omedvetet har fått varit försökskanin.

Det högst ofrivilliga experimentet startade i Sydney för snart två år sedan. JJ och Benny hade varit på läsken under en lagom period bestående av 5 veckor. Två dagar innan dagen D hoppade jag av berusningståget eftersom mina njurar drog i nödbromsen.

JJ som däremot hade en kropp helt utan förslitningsskador fortsatte med den svenska flaggan i topp. Två dagar senare partade han med Sydneys överklass. En av dessa herrar kastade fram en påse Ecstasy. De knaprade dessa små piller varje gång de var ut. Flertalet av dem drack knappt något.

JJ var helt oprövad inom denna nisch. Han har dock alltid varit av det nyfikna slaget så även han tog för sig utav gratisbuffen. Detta är något han ångrar djupt idag. För de timmar av vällust han kände (vågor av glädje som var okontrollerbara - enligt hans utsago) är inte ens en promille av den kommande baksmälla han fick genomlida.

Hur det kommer sig att just hans kropp inte kunde hantera Ecstasy finns det ingen som helst förklaring till. Men att den inte kunde det är han istället ett levande bevis på.

Ångest.

Illamående.

Yrsel.

Balansproblem.

Ännu mer ångest.

Eller som JJ har uttryckt sig: - Från att ha stått på toppen dalade jag lavinartat rakt ner i avgrunden. Från att vara lycka personifierad blev jag misslycka i en handvändning. Livet gick från att vara perfekt till att inte sen gå att beskriva som ett liv.

JJ som, de senaste tio åren, alltid haft en flaska inom räckhåll fick genast avlägga nykterhetslöfte för att, om möjligt, någon gång bli bra. Han provade att dricka två glas vin i april förra året. Det resulterade i kraftig obalans och yrsel - i tre veckor. Därefter har det återigen varit helt torrt. Istället har han slitit med träning och knaprat tabletter. Oftast helt utan framgång. Men den senaste tiden har dock ljuset i tunneln varit inom räckhåll. Den senaste tiden har jag dessutom känt att även JJ tror på framgång.

Senast vid nyår sa han - Det känns lite lite bättre nu. Kanske har jag ett förhållandevis normalt liv om ett år. Vi kanske till och med kan ställa till ett rus ihop nästa nyår.

Hans första berusning kom till och med snabbare än så.

Hans första berusning anlände nämligen redan den gångna helgen.

Han känner dessutom inte alls av någon ökning av varken yrsel eller obalans. Han känner sig till och med förhållandevis normal. Inte normal som dig och mig. Men normal i förhållande till hur det har varit.

Den lycka jag känner på grund av detta är svår att beskriva i ord.

Så jag nöjer mig med att konstatera att allt annat falnar i jämförelse.

Det finns en förklaring till mitt icke så frekventa bloggande.

Senast jag levererade något här var för 2-3 veckor sedan.

Vad har då hänt sedan dess?

En hel del.

Bland annat ett besök i Vemdalen.

Anlände den 9:e april.

Det vill säga samma dag som jag fyllde 28.

Hann bara slå mig ner i en fåtölj och småprata lite med övriga individer då den näst yngsta parveln som är 2-3 år utbrast "Jag vill sitta hos farbrorn" och pekade helt oförklarligt mot mig?!?!

28 år och farbror.

Livets glada dagar är slut.

Vilken drabbning.

Denna mikroskopiska individ bjöd även på ett par till klarsynta uttalanden. Ett av dessa dök upp när vi lekte med lego. Han hade byggt ett flertal olika figurer i olika färger. Samtliga var, enligt honom, glassar. Hon byggde därefter ihop en figur i endast gul färg och sträckte över den till honom med frågan: "Vad är det här då? En kyckling?"

Han stannade upp. Kollade på figuren och sedan snett på henne - Nej. Det är Lego. (Med en ton som underförstått sa, är du dum eller?)

Ett annat exempel på klarsynthet uppkom vid dialog om en av hans tröjor. På den fanns, i tryck, Stora Stygga Vargen. Rummets, då tre, invånare kom överens om att Stora Stygga Vargen var en otäck typ. 

Hon frågade varför han hade Stora Stygga Vargen på tröjan. Svaret kom med blixten, "Det är för att han sitter fast!" Även denna gång med en ton som pikade på att frågan var helt onödig eftersom resultatet var så självskrivet.

En sådan briljant analytiker vågar jag sannerligen inte säga emot.

Hans konstaterande om min uråldrighet går därmed att likställa med fakta.

Samma fakta är även förklaringen till mitt icke så frekventa bloggande.

Det går nämligen inte lika fort på ålders höst.

Att den nionde april är en dag att fira är inget nytt. Men att den tillhandahåller tre röda dagar efter sig för återhämtning är nästan för bra för att vara sant.

För trots att Benny Bling Bling är oerhört viktig för Svea rike så känner sig till och med han lite kluven inför det faktum att hans födelsedag har fått sådan genomslagskraft.

Undertecknad kommer dock inte fundera mer över denna realitet utan istället förflytta sig norröver till Vemdalen för att fira med pompa och ståt!

Min mor har varit en mycket lyckad säljare hela livet.

Hon gick i pension för drygt ett år sedan, 60 år gammal.

Frågan jag ställde mig var:

Hon är van att leva i ett ursinnigt tempo - hur ska hon klara av livet som pensionär?

Min slutsats blev att hon förmodligen kommer att bli oerhört maniskt.

Har nog aldrig haft så rätt.

Hon far och flyger som en senil kanadagås. Ena dagen bostaden i Timrå, nästa dag stugan i Höga Kusten, veckan efter husvagnen i Björnrike. Därefter besök hos bekanta i Stockholm för att i nästa andetag befinna sig i någon Europeisk stad.

Tror ni inte att hon dessutom bestämde sig för att backpacka ett par veckor i Thailand. Krisen måste vara enorm. Eftersom jag inte hade förväntat mig något annat så har jag dock valt att ligga lågt.

När hon däremot levererade följande mail i morse skrattar jag först rakt ut för att sedan bli orolig. Håller min mor på att tappa greppet fullständigt?

"Jag har inte hunnit fördjupa mig i det ännu

Var på tuff träning igår

Först gick Per o jag i mycket rask takt i 60 minuter

Sedan var vi på K-Rauta o handlade byggmateriel till badrummet

Fikade hos Annemarie o Gösta

Hem o åt middag

På träning halv åtta  

Step i 60 minuter

Sedan helt slut, satt o försökte lära mig Poker på nätet men jag

Har lite svårt att förstå vad som händer

Jag håller tummarna för dagens börs

I morgon åker vi till fjällen 

Så ses vi på fredag  

Kram"

Tantskrället försöker alltså att lära sig Poker?!

Finns bara en lösning på denna galenskap.

Morfin.

Känner ingen större kärlek för Sverige som land.

Tills jag stämplar passet och lämnar dess gräns.

Då älskar jag det över allt annat.

Saknar det dock inte alls.

Men skyddar det i döden.

Kombinationen som är rätt unik får mig alltid att skratta. Tanken slår mig dessutom varje utomlandsvistelse. Men denna gång var det faktiskt ett blogginlägg (läs, väldigt roligt, fosterlandsprotektionismen uppkommer ett par stycken ner) som fick mig att småle och nicka instämmande.

Förmodligen kommer samma sak att hända när det kommer till Sundsvall. Grundförutsättningarna har nämligen redan visat sig vara desamma. Älskar - saknar inte alls - men skyddar. När det dessutom dyker upp en annons på DI.se i form av en pdf fil på 12 sidor om Sundsvall är jag säker och blir med automatik lyrisk.

Rubriken - Sundsvall växer - gör mig stolt, så jag växer!

1,52 - here I come!

Inte ens den första sidans bedrövelse, i form av en socialdemokrat, kan få mig att vissna. Istället så sjunger jag ut i ljuv norrländsk stämma.

Sundsvall - Sundsvall - SUNDSVALL!

För snart två år sedan stod vinden stilla, vinet smakade förföriskt och mitt liv var kravlöst. Ett sådant paradis bör förmedlas till likasinnade. Därför startades svartblogg. Att sedan en transformation har skett, så att bloggen numer behandlar ett stormigt (nåja) och kravfyllt leverne, går att betrakta som ett naturligt steg i livscykeln.

Strax innan 2007 var till ända föddes svartsbloggs första son. Namnet föll inte helt oväntat på vitblogg. De likasinnade jublade högt och spänningen var olidlig inför vad den nya skapelsen skulle leverera.

Nu i efterhand kan man konstatera att Vitbloggs fördel samt akilles häl är densamma. Kenny Klingeling. Han är nämligen lika bra som lat. Denna kombination är inte den ultimata för att titulera sig bloggare.

Därför är det nu med stor tillförsikt och med enormt stolta ben som svartblogg kan presentera nästa familjemedlem, Gråblogg! Lenny Ling (äh, Norman) är kreatör och mannen bakom denna nyhet!

Vem Lenny är har jag ingen aning om. Men banden mellan oss likasinnade bruka klarna efter ett rejält intag av trolldryck. Eftersom jag i detta nu är mer nykter än vad som är bra för mig ber jag därför om att få återkomma i den frågan.

Tills vidare hoppas jag att Gråblogg levererar både smått och gott!

Hade en maildialog med JJ på förmiddagen.

JJ: Jag får inte igång svärmors bil, den är tvärdöd. Vad fan gör man, Sparkar på däcken och svär?

Benny: Låter som en ypperlig ide.

Hur kom du på den?

Förmodar att du googlade "Nu startar inte bilskrället igen - va fan gör man?"

JJ: Du känner mig fint, jag googlade "toyota yaris" "startar inte" igår. Fick inte ett enda vettigt svar, Tror det är kardanaxelremmen som vanligt.

Benny: Tänder den? (alltså har du batteri)

Har du backspegeln i nordost läge?

Hur ser det ut om du lägger dig på huven - ett bra tecken är i fall du ser stjärnorna!

JJ: Höll på att bryta ihop igår när den inte startade när jag vred runt nyckeln. "Nu är det kört", "det här blir dyrt". Jag kan ingenting så det är bäddat för en rejäl blåsning på toyota-verkstaden. Bara man kommer dit i blåställ och drar fram esset ur rockärmen, "måste va kardanaxelremmen" så är jag nog safe.

Brorsan som i princip kan bygga en lastbil med två skruvar och en galge har ingen vidare tro på mig, "är det bensin i bilen" var det första han frågade. "Jag tror det" svarade jag. Classy!