svartblogg

Hela kroppen skrek, stanna i sängen en timme till, i morse.

Men löprundan skulle genomföras.

Så det fanns inte mycket att fundera på.

Vid tidigare joggingepoker i mitt liv så har utstyrseln varit mjukbyxor. Med på grund av en förmodad 30 årskris har jag införskaffat ett par supersnabba löparbyxor. Lägg därtill en undertröja och löparöverdel så förstår ni att jag ser ut som blixten själv.

Detta är dock allt annat än till min fördel då det indirekt betyder att jag pressar mig till högre farter än jag klarar av då jag inte vill bli omsprungen i en sådan dyr utstyrsel.

Efter någon kilometers transport i morse fick jag snabbt lägga mig utanför körbanan då två hundar med dess ägare hade bestämt sig för att överta hela vägen. Och det var inte som så att de rörde sig framåt. Istället stod det helt stilla, mitt i vägen, och samtalade.

Mina löpsteg utanför körbanan höll på grund av blankis oavkortat på att leda till ett depåstopp på akuten för operation av bruten lårbenshals.

Men inte brydde sig hundägarna om det. För de kan väl omöjligt tänka sig att odågan till husdjur som de är ägare till skulle kunna vara i vägen?

Mammor och barnvagnar fungerar ofta likadant. Då de anser sig värda en Autobahn och fri lejd vart än de vänder sig. Låt mig få påpeka. Ni har ingen. INGEN som helst rätt till detta.

Men nu åter till löprundan.

Var på rejäl ånga minuten efter att jag gamblat med mitt liv pga onödig trafikstockning.

Och då händer det ofattbara.

Ser i ögonvrån att någon försöker springa om mig.

Hinner notera att han om möjligt har ännu vassare löpoutfit än mig så det känns ändå helt okej.

Tills jag får se följande.

Efter detta ess.

Finns ett koppel.

I detta koppel sitter en fet och ful hund fastsatt.

Och trots att hunden knappt springer själv utan snarare blir dragen av Von Snabb så passerar dom mig enkelt.

Kvar blir jag.

Ensam.

Oduglig.

Ful.

Fick direkt känning av kramp.

Ville genast sluta springa.

Men bet ihop tills jag kommit hem.

Men insåg att jag skulle lyssnat på min kropp.

Och stannat hemma i sängen istället.

Hade ett missat samtal från honom strax efter två i natt.

Han hade då lämnat en middag hos överheten.

Denna överhet har JJ kommit i kontakt med pga alla dessa löprundor.

Igår var han därför bjuden till dem på middag.

Det var JJ och ett gäng miljonärer.

Lägenheten där middagen gick av stapeln låg belägen vid NorrMälarstrand.

Längst upp i huset.

På blygsamma 200 kvm.

Där satt alltså JJ igår och drack sig kanon på svindyra viner.

Pratade om att han inte planerade att segla jorden runt de kommande 14 månaderna.

Med en besättning på 8 man som han skulle avlöna vid sin sida.

Det pratade däremot en av de andra middagsdeltagarna om.

Då jag såg det missade samtalet i natt förstod jag att han klivit på flaskan rejält.

Ringde därför honom i morse vid 10.

Förklarade att jag redan hade varit ute och sprungit (salt i såren).

Varit vid Vandisberget ch lämnat skräp (än mer dåligt samvete åt en trasslig bakissjäl).

Slutligen sa jag att jag skulle komma och hämta upp honom om 15 minuter för en liten utflykt. JJ hade då inget annat val än att svara ja. För ett nej hade betytt att han legat kvar i lägenheten bakis och sliten medan jag tog tag i dagen i en jävla fart. JJ han dock få ur sig att han skulle stänka i sig en öl på den kvart som återstod innan jag skulle hämta upp honom.

När vi närmade oss Kungens Kurva frågade jag honom om han förstod vart vi var på väg.

Det gjorde han inte.

När IKEA kom på tal bröt karln nästan ihop.

När vi nästan var klar med mina måsten ringde hans telefon.

Den andre rösten frågade vad han gjorde.

Är på IKEA, Benny lyckades lura mig fullständigt. (stor suck)

Nu sitter dock JJ i min soffa.

I sin hand finns ett glas rött.

Han ska dessutom snart få sig en bit stek.

Då jag känner att jag behöver vara snäll efter IKEA äventyret.

Har haft ett flertal uppslag de senaste veckorna. Men inte funnit tid, eller snarare lust, att notera dessa. Skulle exempelvis kunna använda de kommande raderna för att skriva om merparten av Sveriges befolkning blicklöshet.

Men vill inte verka dryg och negativ.

Så jag nöjer mig med att citera Torgynsdotters Twitterinlägg:

”Kollar nyheterna – Libyen, Japan, utvisning av barn. Kollar bloggar och Facebook – ett JÄVLA gnäll på vädret i Sverige.”

Men nu till mitt banala liv.

Eller snarare JJ – den idioten.

Funderar på att avveckla honom som kompis.

Då han har utvecklats i helt fel riktning.

Han är som tur är fortfarande en törstig svamp.

Som senast igår sa följande:

-       Fan. Man börjar bli helgalkis. Nervös och skakis när man inte får dricka. Tror jag har blivit inspirerad av Barre Berrha för mycket.

Att JJ är en törstig svamp är hedrande för mig. Då jag kan ringa honom om jag känner mig smutsig för att snabbt inse att han är ännu smutsigare.

Ett bra exempel på hur man kan använda sig av JJ inträffade för ett par år sedan.

Jag hade varit djupt nere i flaskan ett par dagar.

Ångesten som ramlade på när trolldrycken dunstat bort var gigantisk.

Nära tårar och akutpsyk.

Fanns bara en väg ut.

Ringde JJ.

Frågade hur han hade det.

Kom inte ihåg exakt vad han sa.

Men det var fullständigt förfärligt.

Kan ha varit den gången han hade uppsökt domkyrkan i Uppsala för att be gud om förlåtelse. JJ lovade dessutom bättring som människa om gud bara räddade honom från HIV:en.

Helt plötsligt kändes min tillvaro helt okej.

Och det är det som är det fina i en jargong likt ovan.

Man använder varandras misär för att först och främst förstå att man inte är ensam och därefter höja upp sig igen genom att inse att man kanske inte har det sämst.

Därför är den senaste tidens utveckling oroväckande.

Den började för någon månad sedan.

Då JJ började springa 20 – 25 minuter på morgonen innan han går till jobbet.

Därefter har hans duktighet ökat lavinartat.

Nu springer karljäveln runt 7 kilometer.

Varje morgon.

Jag som inte har funnit tid i vardagen för att träna de senaste månaderna kände mig genast oerhört smutsig. Fanns tillslut inget annat att göra än att börja springa själv. För han kan knappast tro att han ska få stå där på toppen själv.

Så de två senaste dagarna har därför börjat med joggingrundor. Den första igår med blodsmak i munnen. Den andra idag med mycket lättare steg trots att träningsvärk gjorde sig påmind till en början. Och som det känns nu kommer jag fortsätta att springa tills JJ kommer på bättre tankar och fokuserar på det han är skapt för.

Full fylla & växande midjemått.

Många hade väntat länge.

Salen var därför full av journalister.

In på scenen klev så småningom en herre med en dam vid sin sida.

Hans läppar rörde sig och jag kunde förstå via dem att han presenterade sig såsom Håkan Juholt. Men det enda jag såg var Josef Stalin. Josef Stalin.

När jag sedan lyckas förträngt tanken på att Josef Stalin kan bli en kommande statsminister i Sverige så lyssnade jag på vad karln hade att säga.

Första iakttagelse – Han körde över damen (Carin Jämtin) vid sin sida så fort han fick chansen. En kvinnokrossare. Alltså att likställa med GrisGöran på den punkten.

I övrigt verkade han vara en trevlig pojk.

Kunde dock urskilja lite vänsterkommunism mellan raderna.

Det visade sig sedan stämma om man får tro kvällspressen.

Då de hävdar att han tillhör sossarnas vänstra falang.

Herregud.

Trodde detta skulle bli en nystart.

För att kunna vinna kommande val.

Har denna valberedning helt missat att till och med LO förbundet numer innehåller fler medlemmar som är tjänstemän än arbetare?

Men istället så verkar vi få stifta bekantskap med en människa som kommer att prata om svenskarna som ett arbetande folk trots att det var evigheter sedan vi var det.

Till och med Aftonbladet insåg idiotin i detta val då de redan nu efter ett par timmar nedgraderad den till tredje viktigast nyhet efter ”Talibaner och svenska soldater i häftig strid.” Och därefter den sanna kioskvältaren ”Polisen kan slå till mot Big Brother.”

Solen lyser vackert utanför fönstret.

Ligger dock tyvärr och vrider mig i soffångest.

Skidåkare levererar heroiska insatser i Vasaloppet.

Jag luktar sprit och pilar mig lite i naveln.

Skidskyttarna jagar varandra och presterar stordåd

Jag har fullt upp med att finnas till.

Är en urusel människa.

En skam för min stamtavla.

Tre killar

Tre män

Samtliga med sambo.

Dialogen kom in på hur det är att leva med det motsatta könet.

Kan väl konstatera att vi tre hade olika åsikter.

Eller snarare var det jag som stack ut.

I den mening att jag hävdar med bestämdhet att den fria viljan måste få segra. Givetvis krävs det i vissa lägen kompromisser. Men överlag så tror jag det vore förödande att vika ner sin vilja för att den andre har en annan åsikt.

Tog ett exempel från samma dag.

Jag kom iväg tidigare från jobbet, som denna dag var stationerat i Nyköping.

Ringde Hon som var ledig.

- Vad gör du?

- Inget, håller på att plocka lite.

- Kanon. Städa i ordning hemma en timme sen kommer jag och hämtar dig så åker vi och fikar någonstans.

Här skrek båda killarna rakt ut. Sa du åt henne att städa? Vilken mansgris du är!

Sannerligen inte då jag i runda slängar städar mest i vårt hushåll. Och det är väl inte konstigt att be den man bor med att städa? Ingår trots allt i de dagliga sysslorna som måste genomföras.

Strax innan jag kom hem så ringer min pappa och berättar att sprintstafettsfinalen går av stapeln om 20 minuter. Både damerna och herrarna är i final. Jag som älskar att se kampen i denna sport blev alldeles till mig.

Kom in genom dörren och konstaterade snabbt att fikat fick skjutas på framtiden tills finalerna var klar. Hon ansåg att detta var en idiotisk ide. Vi skulle ju få möjlighet att åka ut i vårsolen och ta en fika. Denna fika skulle genomföras kontrade jag med. Men det var trots allt VM final i detta nu på TV så då måste fikat skjutas på framtiden. VM är trots allt bara vart annat år. Och Sverige hade chans på guld.

Kan väl säga att Hon var riktigt arg på mig i detta läge. Jag hade dock svårt att se storheten i hennes vansinne då det handlade om en förskjutning om 45 min i den tilltänkta planen. Och med tanke på att det egentligen inte alls var tänkt att jag skulle vara hemma i detta nu så såg jag det hela som att varje sekund fika som slutligen skulle genomföras var att anse som bonus.

Här protesterade de andra två pojkarna rejält. Hävdade att jag måste förstå att tjejer inte alls tänker på det viset. Att tjejer överlag aldrig tänker på vårt sätt. Istället så måste vi vika ner oss för dem i dessa situationer för att man om möjligt ska kunna leva ihop.

- Så ni hävdar att ni inte hade sett skidåkningen i detta läge, om ni hade älskat den sporten?

- Ja svarade båda två i samstämdhet.

- Sjukt svarade jag spontant.

Försökte därför förklara vad flexibilitet och spontanitet kan ge för fördelar i ett förhållande om det ges åt båda håll.

När skidtävlingen till slut var till ända så fick jag, mot viss protest, med Hon ut i bilen för avfärd mot Djurgården. Hon var i detta läge allt annat än glad. Men jag lirkade lite smått med hennes humör och efter en god macka och en kopp te på Rosendahls trädgård så log Hon lite ansträngt igen.

Väl hemma igen så föll allt så väl ut att det genomfördes diverse sexuella aktiviteter. När vi sedan låg i sängen var klockan runt halv åtta och vi funderade över vad vi skulle äta. Valet föll på en carbonara som undertecknad tänkte smida ihop.

Mitt under detta matlagande fick Hon ett sms av en vän. –Kom ut och ta några öl med mig. Hon frågade om det var OK. Givetvis säger jag. Klart du ska göra det. Slängde därför snabbt i oss maten och kvällen som var tänkt att förmodligen innehålla ett mysigt soffhäng renderade att vi spenderade den på olika håll.

Jag ser det inte som att Hon i detta läge prioriterade bort mig till förmån för en bärs med en polare. Utan att det snarare var som så att Hon spontant var mer sugen på en öl än att hänga med mig ytterligare några timmar. Hade Hon då inte valt att följa sitt inre så hade kvällen med mig i soffan inte alls blivit lika lyckad, då hennes tankar delvis hade varit på en pub någonstans i denna storstilade stad.

Så hennes beslut var inget konstigt alls. Och ingen som helst anledning för mig till varken sura miner eller djupgående konversation.

Här tar pojkarna ton ännu en gång.

Klart att du inte blev lack på det.

Du hade ju haft en kanon dag.

Skidåkning.

Fika.

Liggning.

I ett sådant läge är det sedan bara skönt att få vara själv.

Så givetvis hyllade du hennes initiativ.

Visst, jag föredrar att vara själv i vissa lägen.

Jag anser att tystnaden ibland är min bästa vän.

Men det är inte det som är poängen.

Poängen istället är att om Hon ringt mig och bokat in en fika och sedan kommit på att något som intresserar henne så in i bomben dykt upp på TV så vårt fika blivit uppskjutet en timme så hade jag inte alls tyckt det varit konstigt. Hade garanterat inte blivit arg/ledsen/sur. Så varför tycker ni att det är okej att Hon blev det?

Hon är tjej.

Hon fungerar så.

Den ena killen sa till och med att han förmodligen hade behövt bråka om en situation likt ovan en månad om han betett sig på det viset.

Helt sjukt tycker jag.

Det tyckte inte dom.

Istället så konstaterade dem följande.

Byt stil.

Vik ner dig.

Om du vill vara sambo.

Annars bli gay.

Och flytta ihop med en kille.

Han skulle förmodligen resonera som du.

Men inte en tjej.

Inte en chans.

Här blev jag nästan lite lack.

Ni kan väl inte mena att ni viker ner era egna åsikter och viljor bara för att de möjligtvis inte sammanstrålar med den ni lever med?

Jo svarar både två.

Men, la det sedan till, att de gärna skulle vilja stå där med mig på barrikaderna och strida för vår vilja. Men har insett för länge sedan att det inte är någon ide.

Vet faktiskt inte vad jag ska säga om detta.

Förmodligen har dom helt rätt.

Och jag helt fel.

Det kanske till och med är som så att detta är min stora Akilles häl?

Telefonen ringer

Jag svarar.

Den andra rösten presenterar sig

-       Hej det är Marcus, SAAB handlaren.

-       Tjena.

-       Du skulle komma och hämta bilen idag va?

-       Japp, det stämmer. 15:00.

-       Jo, det är tyvärr som så att det blivit en liten felbeställning.

-       Jaha… vadå?

-       Vi råkade tyvärr beställa den i Arctic White istället för Granite Grey.

-       Okej.

-       Fast den vita är jävligt snygg.

-       Okej.

-       Du skulle inte kunna tänka ta den istället?

-       Va? Du skämtar va?

-       Nej jag gör ju inte det. Men den vita är som sagt riktigt nice.

-       Öhhh… Ja alltså. Det fanns ju en anledning till varför jag valde den gråa.

-       Jag vet. Men jag hamnar i en riktigt jobbig situation här. Tänk vad min chef kommer att säga? Schyssta då?

-       Du driver med mig va?

-       Absolut inte. Känner mig skit dum.

-       Förstår det. Men tror faktiskt du får fixa detta på ett annat vis.

-       Skojar bara. Ska jag hämta kaffe till dig istället?

-       Kaffe? Nej det är bra tack.

Sedan lägger han på.

Jag sitter helt ställd.

Sekunden senare börjar min kollega bredvid mig asgarva.

Då ramlar palletten ner.

Det var inte SAAB handlaren som ringt.

Istället var jag föremål för en big setup.

Strax därefter kommer ännu en kollega fram som nyss varit borta vid kaffeautomaten och genomfört hela kuppen över telefon. Även han skrattar högt. Säker på att du inte ska ha en vit bil ändå?

Efter några minuters härjande kring detta var jag tvungen att fråga.

-       Hur visste du att försäljnignskillen på SAAB hette Marcus.

-       Vadå gjorde han det?!

-       Ja.

-       Hahaha… Hade jag ingen aning om. Tog bara första bästa namn jag kom på.

Historien ovan är bara en av många som förklarar stämningen på min avdelning. Det är fullt av djävulskap och man sitter aldrig säker.

Slutligen.

På tal om bilen.

Hämtade den idag.

Efter drygt en mil fick jag ett stenskott.

Vilken drabbning!

Men nu står den alla fall parkerad nere vid kanalen där jag bor.

Känns mycket märkligt att helt plötsligt ha en bil.

Jag som inte ens hade en önskan om detta.

Men det vore väl kanske ofint att klaga.

(Lite suddig bild.)

Har ett ÖB runt hörnet.

Varje besök betyder nya erfarenheter.

I form av människor.

Tror med bestämdhet att det inte finnas någon annan affär som samlar på så mycket udda som ÖB.  På grund av detta brukar jag ibland köpa mina trisslotter där.

Då kanske man frågar sig varför jag föredrar att köpa mina lotter på ett sådant trassligt hak. Jo, sannolikheten att Fru Fortuna levererar fler vinstlotter till ÖB borde vara stor. Då hon med största sannolikhet gärna levererar slantar till dessa trassliga individer.

Att jag har genomskådat hennes välgörenhetstänk leder oavkortat till kraftig ökad vinstchans för undertecknad. Har faktiskt oskrapade vinstmaskiner framför mig i detta nu.

Häng kvar.

Ska kolla vilka vinster som gömmer sig bakom dess fasad.

- - - - - - -

Satans otur. Fucking Fortuna lyckades ännu en gång med sin kroppsfint och lämnade således kvar mig empty handed!

Status i övrigt: Stabilt.

Klev upp vid halv nio igår.

Hänge i morgonrocken i drygt 12 timmar.

Missade dock givetvis inte den kroniska lunchbiran och eftermiddagsvinet.

Denna gång däremot inom lägenhetens ramar.

Avslutade slutligen kvällen på närliggande lokal.

Med bira och trevligt sällskap men helt utan morgonrock.

Ibland vill jag skriva plakat med texten ”Sluta va så jävla svensk!”. Ibland är jag dock mest lycklig över livet och möjligheterna.

Men den gångna veckan har jag mest velat skicka plakatet i skyn.

En kväll som denna är det oavkortat vreden som styr.

Förstår att de som inte är intresserad tycker att medias bevakning är fullständigt O-förklarbar. Men att yppa sin åsikt om någon annan människas vilja, någon annan människans dröm är bara ynkligt.

Att det dessutom finns människor som är intresserade men som ändå ska tycka och påpeka att karljäveln är slut. Att karljävel borde lagt av för länge sedan kan få mig på sådan kokning att brandlarmet går om vart annat. För de om några måste väl förstå. Att det är den lyckliga känslan av att vinna som driver honom.

Att det finns människor som honom, i detta mediokra land som till stor del i övrigt består av hundratusentals Fru och Herr Jante, får mig att känna glädje.

Så istället för att svarta ner en mästare.

Att rynka på näsan till en som vill!

Tycker jag att det borde skrivas plakat, som visas på gator och torg. Med texten ”Peter Forsberg – du är en hjälte. En mästare. Och en sann förebild. För hela svenska folket!”

Ska till Italien i början av April.

Toscana för att precisera.

Villa Piazzole för att vara exakt

En veckas vindrickning.

Med förmodad kulinarisk föda på agendan.

Då jag inte har varit i det skoliknande landet förut är mina språkkunskaper för dess modersmål obefintliga. Var därför idag och inhandlade en hjälpande hand.

Expresskurs i Italienska.

Ord och fraser på CD skiva med tillhörande skriftligt kompendium.

Har redan lärt mig det viktigaste: Beställning av ett glas rött vin, medelstekt kött och avslutningsvis kommentaren behåll växeln. Tror tveklöst min norrländska brytning kommer få landet på fall!

Svensk reklam har sina stunder.
Men överlag känns det mesta som visas på TV sådär.

Nedan finner ni dock amerikansk prestanda.
Den första iform av patriotiskt tänkt med filmisk uppbyggnad.
Den andra iform av humoristisk succé signerat Darth Vader.

Båda två är mer än sevärda.

Chrysler

Volkswagen

Med datorn i knäet.

Men blicken på TV:en.

Trots försök går den ej att slita.

SVT levererar.

Igen.

Denna gång i form av Dansbandsbanan i Täfteå.

Vid första anblick tror jag knappt figurerna är sann.

Men sedan kommer jag på.

De är bara fantastiska norrlänningar.

Och då menar jag inte yviga och rastlösa själar som mig själv som sedan länge lämnat byn.

Utan de klockrena och egendomliga individerna från utkanterna av inget.

Vid något av mina kommande besök i Sundsvall ska Bergeforsparken få sig ett besök.

Styrdans och slagsmål.

Like the good old days!

Försäljningschef för ett företag som omsätter runt en halv miljard.

Eller en hejdundrandes fylla i dagarna två.

Det är frågan.

En fet månadslön med möjlighet till bonus.

Eller en kraftig baksmälla.

Det är frågeställningen.

Nu är det inte jag som stått inför denna svåra ekvation.

Men fick bevittna spektaklet via en bekant under nyss avslutad helg.

Vi tar det från början.

Han anlände till den stora staden i fredags.

Skulle på intervju för jobbet ovan på söndag eftermiddag.

Fredagen var tydligt duktigt blött.

Undertecknad stötte först ihop med honom på lördag eftermiddag.

Redan då förklarade han att det skulle bli lugnt.

Han hade trots allt en viktig intervju att gå på dagen efter.

Några timmar senare har det lugna bytts ut mot klassisk supning.

Jag vinkade av gruppen innan midnatt.

Gruppen vinkade av honom vid 2.

Då han inte såg poängen i att vandra hemåt.

Krogen serverade ju fortfarande vätska.

I tre timmar till!

Han ankrade sedan i JJs soffa vid 5.

Jämrade sig duktigt vid 9 med kommentaren  - Har inte sovit en blund.

Jag snackade med honom vid 15.

Då var det en timme innan hans skulle sälja in sig själv.

Han bollade några grejor med mig.

Jag hade dock inte mycket att komma med.

Förutom – Köp tuggummi!

Hörde hur han suckade tungt på andra sidan och att ångesten var påtaglig.

Vet inte hur det hela slutade.

Men något säger mig att karljävel kan få jobbet ändå.

Delvis på grund av hans talang med även för hans eminenta vägval.

Roligheter framför allt.

Det dök som tur va aldrig upp något mail.

Men istället fick jag mottaga ett sms.

Som anlände 1,5 timme innan avtalad tid.

”Ligger och kräks mår skräp. Kan vi höras nästa vecka istället, kramar och förlåt att jag måste ställa in idag.”

1.     Vem inleder ett sms till någon de knappt känner med att de ligger och kräks?

2.     Vem skriver kramar och förlåt som om det vore synd om den som blev förföljd, då den slapp massagen?

Svar på båda frågorna ovan är en Stalker.

En livs levande Stalker.

Jag var inställd på att avsluta vår kontakt och slängde därför snabbt iväg ett svar:

”Absolut ingen fara. Hade ändå inte haft tid. Måste vara på kontoret till elva. Och ska sanningen fram så hoppar jag gärna massagen, men stort tack ändå. =)”

Smilegubben lades till för att verka vänlig. Men ångesten slog trots det till omgående när jag insåg mitt omänskliga bemötande mot en människa som kanske bara ville vara snäll och så nu till råga på allt dessutom ligger och spyr.

Skickade därför iväg ytterligare ett sms: ”Ps. Krya på dig.”

Sedan dess har det varit radiotystnad.

Jag hoppas innerligt att den fortsätter.

Allt började för några veckor sedan på tåget från någonstans och hem.

Klockan hade passerat 16.

Klev in i kupén.

Lokaliserade min plats.

Föll tungt ner och hoppades på en snabb transport med medgörliga resenärer.

Medgörliga i form av tysta och helt ointresserade av socialt nätverkande.

Hundradelen senare inser jag att damen vid min vänstra sida är allt annat än detta.

Hon fullkomligt flyger över mig med frågor.

Pratar på in och utandning och pulvriserar snabbt mitt trötta försvar.

Jag är dock inte hennes enda byte.

Mitt emot mig sitter en tjej som är 19.

Hon har fått stått ut med denna varelse i några timmar.

Stackare.

Innan hon får kliva av tvingar damen på henne ett visitkort.

Strax därefter kräver hon ett av mig.

Vet inte hur hon lyckades.

Men hon fick ett alla fall.

Sedan dess har jag inte ägnat henne en tanke.

Tills telefonen ringer idag.

Och det är hon.

Tar dock ett tag innan jag förstår vem yrvädret på andra sidan är.

Men när jag gör det är det för sent till reträtt.

Har redan bjudit in henne till dans.

Och av bara farten snurrar hon upp mig rejält.

- Är du i Sthlm något denna vecka?

- Nästan inte alls. Linköping idag. Norrköping på onsdag. Tillbaka till Linköping för övernattning på onsdag kväll och därefter spenderar jag hela torsdagen där. Kommer tillbaka innanför tullarna på kvällen. Ska slutligen besöka Telefonplan på fredagmorgon. Och därefter ska jag slutligen in på kontoret för första gången denna vecka.

- När ska du till Telefonplan?

- Vid nio.

- Hur länge ska du vara där?

- Ungefär till halv 11.

- Bra. Då kan du komma till mig sen så bjuder jag på en gratis massage!

- Va?

- Jag masserar. Du får en gratis. Om jag är bra kan du tipsa dina kompisar om mig.

- Öhhh.

- Bra då säger vi så!

Sen rabblar hon vägen i 110 knyck.

Jag fattar inget och känner att jag måste fly.

Men sitter fast i hennes klister.

Får dock ur mig.

-       Sitter på tåget nu. Kan du maila info om vägbeskrivning och dylikt.

-       Absolut. Det ligger som sagt bara en station från Telefonplan.

Strax därefter lägger vi på.

Jag tror knappt det är sant.

Men måste inse fakta.

Jag har blivit drabbad av en stalker.

Av rang.

Finns bara en väg ut.

Hitta på en fantastiskt bra bortförklaring och ställa in mötet.

Allt annat leder förmodligen oavkortat till både nattliga samtal och otäcka knackningar på ytterdörren.

Januari sägs vara en vit månad.

Rena fablerna!

Istället så har det varit rus i fulla sus.

Och regn och rusk som förvandlat staden till smuts.

Det förstnämnda är dock en framgång. För vad kan vara mer underhållande än att springa in i flaskor då varenda jävel trilskas och ska vara nykter?

Nu har det dock inte varit någon dundersupning.

Förra veckan var i princip helt tom på alkohol.

Förutom några öl på måndagen.

Några fler på tisdagen.

Ett gäng glas vin och ytterliggare några öl på torsdagen.

Torsdagen förbrukning plus några GT på fredagen.

Och åter till torsdagens konsumtion på lördagen.

Status i övrigt är stabilt.

Förutom det där satans regnet då vill säga.

Usch.

Usch.

Usch.

Tragiken fick mig oavkortat att boka in en vecka i Toscana i april.

Finns således hopp om att även den månaden kommer att innehålla roligheter!

Borde kanske ha noterat hur fantastiskt god anklevern som serverades till förrätt på nyårsafton var.

Hade varit trevligt att skriva om hur jag mirakulöst överlevde ett riktat bakhåll med avfyrad champagnekork som strök mitt hår.

Kan dessutom inte skylla på att jag har jobbat särskilt hårt.

Däremot så har varken lust eller vilja varit tillgänglig. Och då blir det så här. På gott och ont.

Men det har väl alla fall varit trevligt för er att studera mina ludna ben och min charmanta kostym ett par dagar? Bilden försvinner dock nu. Då jag vill återgå till mitt alias Benny Bling Bling och således vara ”anonym”.

Status i övrigt: Har sett årskrönikan från vinter-os två gånger. Fantastiska bilder. Björn Ferry och hela det svenska skidlandslaget ger mig gåshud. På tal om skidlandslaget, idag 12:25 (damerna) och 14:25 (herrarna) får vi återigen bevittna The Final Climb på SVT1.

När jag gjorde några gästspel bakom baren i Eon Arena bjöd arbetsgivaren på mat. Förträffligt om du frågar mig. Och man blev inte förmånsbeskattad för härligheten heller.

Vi har en personalrestaurang på banken. Där vi endast behöver betala 35 kronor för lunch. Detta tycker staten är en katastrof och förmånsbeskattar oss upp till den mediana lunchsumman 76 kronor.

När vi dessutom bjuder våra interna kunder på lunch ute på stan så ska egentligen deras personnummer noteras så att de blir förmånsbeskattade för vår givmildhet.

Det är skillnad på folk och folk.

När de flesta arbetare befinner sig på annan ort för utförande av sitt jobb får de ett skattefritt traktamente.

Vi har inte riktigt samma system. Istället så tar vi upp det vi ätit och får notan betald av vår arbetsgivare. Detta gillar dock inte överheten. Så vi blir genast förmånsbeskattade.

Det är skillnad på folk och folk.

Om en snickare eller målare plockar ut material för diverse renoveringar hemma till rabatterat pris så är det inte en jävel som jagar honom eller henne med begreppet förmånsbeskattning. Helt rätt om du frågar mig!

När jag däremot lånar billigare via banken så skriker direkt skattemasen till och jag åker på en rejäl känga.

Det är skillnad på folk och folk.

Jag skulle kunna fortsätta i all evighet.

Men vill inte bli långrandig.

Kan väl istället konstatera att den tjänstebil jag ska plocka ut renderar i en förmån om cirka 5000 per månad. Lägg därtill min bolåneförmån om drygt 5500 per månad. Och slutligen min matförmån om ungefär 2000 per månad. Så inser ni att jag trycker upp min lön med 12500 per månad i förmåner. Och blir således beskattad mellan 50 - 55 % av detta belopp extra per månad.

Men jag är inte bitter. Istället så konstaterar jag bara att det är skillnad på folk och folk i rättvisans land, Svea rike.