svartblogg

Kanske borde starta detta inlägg med att säga förlåt.

Förlåt till er som kommer att ta illa upp av kommande åsikter.

Har läst mängder med information om bedrövliga män den senaste tiden.

Vi våldtar, utnyttjar, misshandlar och förnedrar det motsatta könet.

Jag skäms.

Det är förjävligt.

Finns massor att skriva om detta och ännu mer att tycka.

Men den bollen sköter media så bra så varför skulle jag?

Det som däremot inte alls avspeglas i media är kvinnans agerande vid dessa tillfällen. För att ta några exempel:

Om en prostituerad 17åring tar beslutet att följa med sin hallick till ett hotellrum för att knulla med ett flertal män. Tror hon då att det kommer att serveras champagne och att dessa herrar en efter en kommer att älska med henne passionerat i missionären? Nej.

Nu menar inte jag att hon ska förvänta sig att bli våldtagen och misshandlad av ett gäng neandertalare. Men tanken att inte besöka hotellrummet borde ha uppkommit. Och om tanken uppkommit så borde den ha resulterat i ett beslut. Ett beslut om att inte gå dit.

I media tas denna aspekt inte alls upp. Media hävdar således underförstått att kvinnan inte har en tillräckligt funktionell hjärna för en sådan komplicerad tanke och aspekten kastas därför snabbt i soptunnan. 

Media hade rätt denna gång. Kvinnan tog inte beslutet att stanna hemma. Istället besökte hon hotellet frivilligt. Jag hävdar att detta var ett felaktigt beslut. Sen att det inte är hennes fel, överhuvudtaget, att det gick som det gick när hon väl var där är en annan sak. Kvinnan tog ett felaktigt beslut. Därefter blev kvinnan ett offer.

Att kvinnor alltid utmålas i media och folkmun som ett offer är katastrofalt. Kvinnor är, som vi alla vet, inte alls förståndshandikappade individer som inte kan dra egna slutsatser. Fatta egna beslut. Men dessa kvinnor finns endast i den verkliga världen. De som däremot finns i media är dom andra. Offren.

Att alltid läsa om sig själv som ett offer, trots att man inte alls känner sig som ett offer, tror jag kan resultera i bedrövelse och kanske kan vara en av anledningarna till en annan känslig fråga.

Hur kommer det sig att vissa kvinnor är så oerhört dum att de går tillbaka till män som slår dem? Jag må vara totalt empatilös. Men jag förstår inte. Alls.

Kan det vara som så att kvinnan är så van att läsa och höra om sig själv som ett offer att hon någonstans innerst inne accepterar denna svartmålning. Denna destruktiva och självförtroendeförstörande kategorisering. Kvinnan - offret.

Min personliga åsikt är att kvinnor som går tillbaka till män som slår dem inte alls är några offer. Istället så skulle jag vilja påstå att dom är idioter. Likaså gäller de kvinnor som stannar kvar i förhållanden där de är psykiskt misshandlade. Inte offer. Idioter.

Såg en film i tisdags.

Dagen, innan play, hade varit dålig.

Clintan lyckades dock med bragden att få mig på ett mycket bra humör.

Tänkte skriva en recension om Gran Turino här.

Men hittade en som redan var skriven och som dessutom följde vad jag kände slavisk.

Läs den här om ni känner för det.

Har handlat med aktier i fem sex år. Har inte endast gjort bra affärer. Men överlag har avkastningen varit bra. Vet inte hur många gånger jag dubblat mitt lilla start kapital. Men det är många och det räckte bland annat till en lång jätte fylla i form av en jorden runt resa ett år.

Sedan hemkost hösten 07 har investeringarna varit små. Dubblade mitt då minimala kapital fram till juli 08. Därefter har jag i runda slängar tappat 30 %.

Börjar dock se en ljusning i tunneln och tänkte att det var dags att slänga in en slant igen. Plockade ut tre bolag (Nordic Mines, Digital Vision & West Sibirien Resources om det nu skulle vara någon som är intresserad - för övrigt så är det nog inte en jävel som är intresserad av detta inlägg - men det skiter jag i som upphovsman.) i slutet av förra veckan som såg intressanta ut. Väntade snällt på att den sista slanten för att min tänkta överförings skulle bli intakt, i form av lön igår.

Förde sedan över pengarna till min depå idag. Kollar snabbt upp de bolag jag tänkte handla i. Uppgång senaste veckan 29, 31 och 32 %. Rövsvett.

Finns däremot möjlighet till fortsatt uppgång inom alla fall två av bolagen. Ringde därför Doc Holliday och tänkte tipsa honom om köpläge. Han frågade hur mycket som behövdes. Svarade att ett minimum på 20 000 skulle vara aktuellt.

Motkommentaren höll sedvanlig Doc klass: Kan jag absolut tänka mig att göra. Måste dock avvakta tills denna helgs poker event i Stockholm är klart. Man vet aldrig med mig. Kan vara tom på måndag men det finns även möjlighet att jag ligger en och halv miljon plus.

När jag lägger på inser jag mitt felval av bransch.

Varför gambla med möjliga uppgångar på 20 - 50 %?

När det istället är möjligt att lägga allt på ett kort och dubbla degen direkt.

För att sedan dubbla degen igen.

Och igen.

Att risken ökar har i min hjärna föga betydelse.

Intjänade pengar är till för att omsättas på ett eller annat vis.

Ni som därför vill träffa mig i helgen får fint finna sig i att besöka mig på Casinot eller hos lokal bookie!

Puss!

För någon dag sedan snörades joggingskorna för första gången sedan ankomst.

Norr Mälarstrand i kombination med lätt snöfall är rogivande.

Lika så den lägenhet jag bor i och det sällskap jag har.

Jobbet bjuder dessutom både på sköna individer och intressanta möjligheter.

Har inte alls saknat Sundsvall sedan flytt.

Känner mig till och med redan som hemma här.

Dock finns det många ”Varför då?” som möter mig längs transformationen Sundsvallsbo - Stockholmsbo.

* Trots att det blåser kallt och att termometern visar minus så verkar mössa likställas med synd i Svea rikes huvudstad. Funderar därför på att beställa en stickad huvudbonad i regnbågens färger med texten ”Lite hetare än dig” för att skapa opinion.

* Blå tunnelbana verkar klart mobbad av överheten. Den analysen gör jag efter diverse uttalanden såsom ”Du kan ju inte åka blå linje.” & ”Va! Tog ni smutsslingan hit?” 

Jag tror mig veta anledningen till dessa yttranden. Merparten av befolkningen på den blå linjen är, i olika nyanser, färgade. Färger är något som överheten har svårt med eftersom det förstör ett liv som i övrigt är svart och vitt.

Även fast jag har möjlighet att åka grön linje så trotsar jag färgpaletten och bestiger den blå linjen gång på gång på gång. Anledningen till detta är inte endast färre stopp (2 mot 5), utan även roligheten i att promota för överheten den enorma tidsvinst blå linje ger mig. Överheten tycker, som ni vet, att tid är pengar!

På tal om överheten. Jag har knutit min första slipsknut. Någonsin. Till min hjälp hade jag min fader via telefonlänk samt World Wide Web i mitt knä. Slutresultatet är det vackraste jag skådat sedan första fyllan förgyllde mitt liv.

En annan sak som inträffat är att jag fått skavsår. För första gången i mitt liv. Satans gåbortskor! Att dessutom byxorna som medföljer detta jobb sitter både tight och otrevligt medför aggressioner. Finns det verkligen människor som vill gå klädd såhär av egen fri vilja?

Trots min ovilja att följa detta ideal så står jag där i garderoben varje morgon och väljer min skjorta, min byxa och min kavaj med största entusiasm.

Mitt beteende leder till att jag fått något som är oerhört viktigt i huvudstaden.

En titel att flasha med i epost signaturen.

Benny Bling Bling - Stockholms största hycklare

Sitter på balkongen på trettonde våningen.

Vårsolen förgyller morgonen.

Skulle kunna tro att det är bra.

Det är det inte.

Därför behöver jag er hjälp.

Er visdom.

Er briljans.

Var på after work igår.

Drack en öl.

På en timme.

Kände snabbruset.

Överlägset.

Drack en till.

Nästa timme.

Började känna mig berusad.

Överlägset.

Drack slutligen min tredje öl.

Den sista timmen.

Åkte därefter hem.

Kände redan på tunnelbanan att jag var full.

Kom hem vid nio och ankrade i sängen.

Var inte kanon.

Men det snurrade friskt.

Började må dåligt efter en halv timme.

Spydde tre gånger.

Sekunden senare var jag helt normal igen.

Det i sig är inte konstigt.

Att kräkas brukar ha den effekten.

Men att känna sig väldigt berusad på tre öl på tre timmar är snett.

Att dessutom kräkas av samma mängd alkohol är underligt.

Speciellt eftersom jag normalt sätt aldrig spyr av alkohol.

Har tidigare i mitt liv endast hänt efter sann galenskap.

Men detta är ju som ni förstår något helt annat.

Och just därför behöver jag er hjälp.

Vad kan detta bero på?

Har ni hört något liknande tidigare?

Kanske värt att nämna något om mitt övriga fysiska och psykiska mående:

Jag mår utmärkt.

Livet leker.

Allt, ja allt, är nästan perfekt.

Min kropp levererar tyvärr fortfarande Antabus.

Det bevisas av gårdagen.

5 öl och en shot renderade nämligen i att jag var tvungen att snabbt lämna lokalen för att spy 5 gånger. Livet i den aspekten är således sig likt här i Stockholm i förhållande till i Sundsvall.

En annan sak som däremot är helt annorlunda är mitt tycke för kommunaltrafik. Tunnelbana är både snabbt och effektivt. Har faktiskt till och med köpt månadskort. Och dessutom använt det. Flera gånger. En ny epok i mitt liv har därmed tagit form.

En annan epok som däremot nyligen grävde sin egen grav var Melodifestivalen. För snälla snälla snälla! Låten som vann var väl ändå ingen slager? 

Fast å andra sidan är jag nog inte rätt människa att avgöra vad en slager är, eftersom mitt intresse för denna tävling är minimalt. 

Jag bevittnade dock kvällens ballongspektakel och tyckte att Alcazars låt var bäst, i ett rent slagerperspektiv. Det visade sig däremot, ännu en gång, att mitt tycke inte alls stämde överens med merparten av den svenska befolkningen.

Det i sin tur renderade i ett SMS till JJ med information om en vilja att emigrera. 

Hans svar tog ett steg längre - "Demokrati är värdelöst!"

Människan är ett flockdjur

Det kan till och med visa sig genom mig.

Normalt sätt så har jag inget beroende av andra människor. Sällskap och inte sällskap är vilket som. I mångt och mycket. Men sannerligen inte i allt. I vissa fall och i vissa situationer är jag i ett stort behov av närhet, trygghet och definitivt hud. Men i de flesta fall gör det som sagt vilket som.

Jag har dessutom en, dålig, förmåga i att kunna stänga av känslor och kolla åt ett annat håll när det kommer till svåra saker samt relationer i min närhet. Helt oväntat lyckades inte min barriär trycka bort det jag kände när jag gick varvet runt kontoret för någon timme sedan och sa adjö.

Det var, helt oväntat, riktigt jobbigt.

Inte utåt sett.

Men över mitt bröst fanns känslan och det medkommande trycket.

Nu ligger jag i sängen och känner att mitt inbyggda skydd växer sig starkt igen. Trycket över bröstet lättar. Känslan av att vara en del av flocken försvinner. Mitt normala jag återskapas sakta. Skönt.

Fördelen med att jobba på det bygge jag har gjort fram tills idag är att vi har bra gemenskap. Vi är i runda slängar 50 pers inlkusive chefer. Alla går givetvis inte ihop. Men överlag har vi oerhört roligt. Skickade dem precis mitt sista mail ur ett arbetskamratsperspektiv. Tror inte mina mail kommer att se ut likt detta på min kommande arbetsplats. Det gör mig lite rädd men forhoppningsvis så är finansnissarna inte så farliga som de verkar, på håll.

"Så var det dags att packa väskan igen

Förra gången vankades det roligheter och bus i ett år

Denna gång verkar temat bli pressveck och lokaltrafik

Återstår att se vad som kommer att slå högst.

Enligt rykte ger en något alkoliserad bookie ett klart spelbart odds på det första alternativet.

Om hans fingertoppskänsla är att lita på vågar dock inte ens jag svara på.

Det jag däremot kan lova är att en viss nervositet existerar i min ovanligt långa kropp.

Inte alls för att flytta och heller på grund av oro för att inte trivas. Istället så florerar tankarna kring det nya jobbet:

"Grejar du det här?"

"Varför byta jobb nu när du redan har det kanon?"

Mina beslutsfattare (de få hjärnceller som fortfarande kan anses som betrodda) hävdar dock bestämt att man ska sluta på "topp" och chansa när tillfälle dyker upp. Annars finns det risk för mossa runt den annars så eleganta bröstkorgen!

Slutligen:

Har hunnit med massor av roligheter under mina år på detta bygge. Det finns dock tyvärr fortfarande saker som jag har ogjorda, här kommer ett axplock.

•-         Utmanat Svenlin på Jägerrace.

•-         Tvångsförflytta Fescher till Tyskland och samtidigt bränna hans svenska pass.

•-         Förklara för David att det inte är cykling han egentligen tycker om, utan Peter Bengtsson.

•-         Utmana Henriksson i "Saker som är helt onödiga att veta - men jag kan dom ändå!"

•-         Lyckas med bedriften att binda fast Lundberg och hålla honom kvar på samma punkt längre än fyra minuter.

•-         Klargöra för Wounder att han skulle må bäst bland likasinnade på Rättspsyk.

•-         Sist men inte minst. Få Edström att brusa upp. På riktigt.

Gillar inte att ha saker ogjorda så jag kanske dyker upp inom kort och kräver upprättelse på ovan nämnda punkter. I övrigt så vill jag bara påminna er om " Jobba in degen. Degen ska in. Finns det ingen deg - blir det inge pilsner!!"

Ha det gott och lycka till!"

Jag är en fegis

En tönt

En miserabel människa

Eller vad sägs om följande:

Igår tog jag tag i något jag funderat på länge. Att rensa "vänner" på Facebook. Anledningen var att Facebook i grunden är en bra site, ett bra Community, men dagens hysteri har lett till att den roliga och trevliga information som kan hämtas därifrån om nära och kära försvinner i ett myller av okända (ja, vissa "vänner" är i princip okända) människors bedrövelse.

Min plan var att avsluta "vänskapen" med de som jag inte pratat med det senaste halvåret. Redan när första bästisen skulle raderas fick jag stora darret på fingret.

"Tänk om hon blir sur"

"Kommer jag måste besvara denna radering i framtiden?"

"Kanske lika bra att hon får ligga kvar."

Gick sedan vidare och stötte på en kille som jag kände för 12 år sedan. Vi har aldrig varit kompisar. Vi kommer däremot från samma ort.

Jag lyckades tyvärr inte med hans radering heller.  Därefter gav jag upp. Min förhoppning om ett hundratal mindre kompisar kommer nog aldrig bli verklighet.

Fuck.

Såg halva Seven pounds för några veckor sedan

Skippade resten

Den var helt enkelt för dålig

Gav den en ny chans ikväll

Den här gången såg jag hela skapelsen

Helt plötsligt var den bra

Släppte till och med en tår

Har varit inne på ämnet förut

Den inre stämningen avgör många filmers öde

Kanske ska ta och gå igenom Hemmakvälls dramahylla igen

Likt våren 2006