svartblogg

(fortsättning från Lördag)

Vaknade vid halv 8.

Mådde sagolikt dåligt.

Spydde snabbt tre gånger.

Hoppades på bättring.

Den kom inte.

Istället så var varje rörelse att likställa med livsfara. Huvudet exploderade dessutom var tredje sekund. Varje minut kändes som en evighet och när klockan passerat tio var jag om möjligt ännu sämre.

Hon som precis hade vaknat väste något i form med att hon ville ligga. Jag förstod knappt 30% av hennes ord. Sträckte mig istället efter ett glas vatten med resorb som stod placerat på nattduksbordet. Missade fatalt och slog ut innehållet över golvet.

En timme senare vandrade Hon runt i lägenheten med bestämda steg. Missnöjet var tydligt. Jag frågade lite försynt om hon möjligtvis inte var glad över att jag såg ut att överleva denna bisarra morgon. Det var hon inte. Istället så ville hon ut från lägenheten, tillsammans med min kropp.

Hon fick givetvis som hon ville.  Några timmar senare började jag bli bättre. Vid sju befann vi oss återigen i soffan. Pizza och actionrulle (From Paris with Love). Väl i sängen, några timmar senare, startade tyvärr andra vågen.

Rastlös.

Orolig.

Paranoid.

Rädd.

Sov sämre än sämst.

Finns inte en fylla i världen som är värd denna tortyr. 

Vin

Skumpa

GT

GT med skumpa

Öl

När samtliga valt att lämna för hemmets trygga vrå bestämde sig jag och JJ för att utmana vädergudarna och gå vidare. Regnet öste ner. Det blixtrade konstant. Folk sökte skydd under busskurer och tak. Jag och JJ däremot sprang mitt i regnet på ST Eriksgatan och brölade SAAAAHHHH. Tror vi försökte övervinna naturen. Men misslyckades stort och blev dyngsura istället.

Då vi insåg vårt nederlag försökte vi styra in våra kroppar på första bästa bar. Problemet var att de vakter som stod utanför precis skådat vår galenskap och ville ställa en kontrollfråga innan de ens skulle överväga att släppa in oss.

Den första vakten kollade skeptiskt på mig och fråga hur mycket jag hade druckit. Jag svarade snabbt 5 öl. Jag tror han köpte det och var villig att släppa in mig. Innan detta skedde frågade dock den andra vakten JJ vad han hade druckit. ”Jättemycket!” svarade JJ och skrattade sedan gott. Behöver väl inte klargöra att vi inte kom in.

Istället så insåg vi att det enda stället som vi skulle ha en chans på var Dovas. Dovas är tre resor värre än vad Daltoons i Sundsvall någonsin varit. Som väntat var det heller inga problem att kliva på.

Klientelet i lokalen var av likartat slag som oss. Enormt smutsiga. Vi fann oss därför snabbt som hemma och råkade därefter, som sig bör på ett sådant hak, nästan i slagsmål. Kan väl konstatera att det är svårt att diskutera med en överförfriskad människa som inte behärskar vare sig sunt förnuft eller det svenska språket. Att kinesen i baren dessutom tog individen i fråga i försvar kan inte visa på annat än att han var stammis.

Väl vid ett eget bord hängde vi kvar ett par öl innan vi bestämde oss för nästa äventyr. Biljardpalatset, mitt över gatan. För vad kan vara roligare än att gå lös med köer och jonglera med biljardbollar på jättefyllan?

Tog därför några snabba steg ( i sidled) över gatan. Helt oförklarligt så stoppade dock vakterna oss vid dörren med kommentaren – Vi såg precis att ni färdas mer i sidled än framåt. Inte en chans att ni kommer in här.

Då jag insåg att slaget om kvällen var förlorat var jag alla fall tvungen att fråga om nödproviant för att överleva natten. Men någon kebabrulle var tydligen inte vakten intresserad av att supporttera mig med.

Vandrade därför de få metrarna hem och våndades svårt över kommande söndag.

Loggade in på Facebook.

Kollade lite bilder och läste statusuppdateringar.

Det finns vissa bland mina vänner som alltid levererar.

Därefter tryckte jag oaktsamt på chatfunktionen som varit avstängd sedan den startade. Förstod inte alls vad som skulle befinna sig bakom en knapptryckning. Hela jävla världen var tydligen ”online”. Värre än att logga in på MSN. Jag började maniskt leta efter urloggningsfunktionen. De fem – sex sekunder som detta tog kändes som en evighet och jag var innerligt rädd för att någon skulle ta kontakt. Sannolikheten för detta var väl si så där 1 på 10 000. Men rädslan för att det skulle ske var som sagt påtaglig.

Nu över till något mycket trevligare. Har äntligen sett ett par filmen efter några månader med dålig frekvens.

Inledde med Snabba cash i söndags.

-         Inte nöjd. Kändes som de förutsatte att man läst boken (vilket jag gjort) och det är inte okej. Dessutom var ljudet ett skämt. Vad är det för fel på svensk film och dess ljud? Kan dock tänka mig att sträcka mitt betyg till 2,5 av 5 då jag trots allt tycker filmen håller hög sannolikhetsnivå, ur ett rent verklighetsperspektiv.

Fortsatte med Precious i tisdags.

-         Avsett mycket bättre. Filmen känns äkta och tjockisen spelar mycket bra. Ibland var jag på sådan kokning på mamman att jag ville skrika buljongtärning, eller nåt. Betyget blir 4 av 5 och får således bli ett hyr eller nedladdningstips.

Onsdagen förgylldes av Inception på bio.

-         Finns få skådespelare som garanterar att de filmer de medverkar i håller hög klass. Men Leo är en av dessa. Denna film var inget undantag. Skruvad med en touch av LSD och den får samma betyg som ovanstånde.

Igår avslutades filmveckan (så långt) med The Wolfman. Benicio Del Toro  har haft ett flertal bättre framträdanden. Och överlag så tycker jag att filmen var ganska medioker utan större spänningsgrad eller rysningseffekt. Men brukbar en sömning tisdagkväll när oktobermörkret infaller. 3 av 5.

Har slutligen fått två filmtips av en kollega.

Bad Boy Buddy och Delicatessen.

Med tanke på tipsare tror jag de kan vara mer än sevärda.

Har inte endast drivit runt i fylleslag och åkt båt på min semester. Lite fiske och älgsafari förgyllde också den lediga tiden.

Att kombinera allt från urskog, naturupplevelser till stadsliv och skärgård är facit. Utan kontraster slutar hjärtat att slå.

Därför fungerar jag utmärkt på resande fot, då en blandning av sand/stad/länder/skog är en del av vardagen. Men då längre resor inte längre känns aktuella passar Stockholm strålande. Där finns det mesta och man kan sannerligen blanda och ge!

En annan intressant epok av semestern spenderades på en båt i skärgården. Första dagen la vi till vid Lökholmen, som ligger en pisstråle från Sandhamn. För att komma in i rätt anda inför kvällens besök i Sandhamn fick vi lära oss följande discodänga:

Ett två tre

Fanta och rose.

Ett två tre

Ge mig Fanta och rose!

Ett två tre

Fanta och rose.

Ett två tre

Alla brudar är på G!

Om jag förstod det rätt så ligger DJ Mango (kommande polarprisvinnare) bakom de fantastiska raderna.

Vad får man om man korsar en törstläpp med en annan törstläpp?

Gigantisk flaska!

Så var då helgen kommen för den årliga festen som bland annat anordnas av undertecknad. De första besökarna skulle anlända på fredag kväll vid tio.

Barre Berrha var en av dessa. Innan ankomst hade han hunnit med att jobbat hela dagen samt att köra från Sundsvall från Stockholm. Detta medförde att han anlände med ett gigantiskt uppdämt flaskbehov och dessutom Stenbeck vid sin sida. Som ni förstår slutade det hela i en orgie av sprit och synd.

När lördagsmorgonen anlände och jag klev upp vid halv sju för en morgonstråle möttes jag av de två glada individerna ovan. De hade tagit det mycket genomtänkta beslutet att ge sig ut i dammen i en båt, med en keps som åra. De ropade glatt att de var i sjönöd och bad om assistans i form av rep. Detta vägrade jag givetvis bistå med. Så mycket roligare att bevittna dess frenetiska krävande med kepsen i vattnet.

Vid åtta klev jag slutligen upp. Då hade de lyckats tagit sig i land. Och där funnit ett luftgevär. Stolt som en landsfader vandrade Stenbeck, iförd kaptenshatt, med detta vid sin axel och med en 7:a whiskey i sin andra hand längs vägen. Väl framme vid oss konstaterade han att han gick högvakten.

Det han dessutom visste om var att vi skulle köra en minisvensexa med Barre Berrha. Att han trots detta inte lagt sig och sovit visar på en glädje för spriten som få innehar. Barre Berrha darrade däremot stort på läppen när han insåg att vi skulle packa in honom i en bil istället för i en sovsäck och låta honom sova ett tag.

Efter diverse skivinspelningar och återfärd till skogen för lekar, grillning och vevning bland flaskor frågade Barre Berrha mig vid halv tre på natten om det var okej om han gick och la sig. Han hade svårt att fästa blicken och kände sig allmänt förvirrad. Kan förstå kroppens signaler, den hade trots allt varit vaken i 45 timmar. Varav 29 av dessa hade förgyllts i fyllans tecken.

Chris McCandless framstår som en vekling i jämförelse.

Att det föds många barn mellan mars – maj beror på sommarledigheten, om man ska tro statistiken. Jag tror dock att kommande vår kommer att skilja sig rejält, ur ett barnfödelseperspektiv. Detta oavkortat på grund av rådande värmebölja. För det kan omöjligt knullas lika mycket ute i de svenska stugorna denna sommar.

Varje rörelse i denna hetta leder till en flod av svett. En genomsnittlig liggning, som innehåller massor av olika rörelser, leder oavkortat till att man tappar all kroppsvätska och man halverar omgående sin vikt.

För att inte avlida av vätskebrist måste man därefter under ett par veckors tid trycka i sig kopiösa mängder av vätska för att överhuvudtaget överleva.

Under denna period är dessutom ytterliggare liggning förenat med livsfara. Det medför att den genomsnittlige semestersvensken endast hinner knulla en gång under en tre – fyra veckors period.

Det gäller således att eventuell dejt mellan ägg och spermie blir lyckad vid första kontakt för att det ska dyka upp en mini till våren. Sannolikheten för detta bör anses som låg och därav kommande vårbarnbrist.

Strax efter avslutad arbetsdag befinner kroppen sig framför Karlbergs Slott. Mästerligt att bada i innerstan med ett slott vid sin sida. Tar därefter några steg för att vattna torson på Rörstrandsgatan. Kvällssolen är manisk och emellanåt besöker färgstarka luftballonger synfältet. Vandrar slutligen med ovilliga steg från rusets trassliga nät med destination ansvar och kommande arbetsdag.

Tar lunch redan vid elva. Nedcabbat med blixten mot Nacka Strand Yacht Club. Ovanligt dyr sallad vid havskanten. Det mesta är utmärkt utom det faktum att starkölsluncher kan vara svåra att genomföra med kunder i sitt sällskap. Därför faller valet av dryck på vatten med bubblor. Mediokert.

Men vill trots detta konstatera – Sommaren i storstan är förträfflig!

Tärningsverk idag.

Inte så konstigt.

Med tanke på gårdagens urladdning.

JJ frågade mig för ett par veckor sedan vilket lag han skulle tippa som vinnare av VM. Då oddsen för favoriterna var låga i förhållande till svårigheten att ta hem bucklan, föll min lott på Holland.  Till runt 15 ggr slanten.

Oddset måste ha varit bland de sjukaste som skådats med tanke på att Holland har spelat grymt nice de senaste åren och vunnit samtliga av sina kvalmatcher. Att dess befolkning dessutom är störtskön och en sann allierad på resande fot gjorde valet än enklare.

Så föga oväntat stod de där på planen igår och skulle ta sig an Spanien. Laget som alla numer höjer till skyarna. Har själv svårt att förstå då dess spelidé inte ger mycket till resning.

Korta passningar.

I sidled.

I oändlighet.

Efter att motståndaren har somnat.

Ett par gånger.

Kommer en stickare i djupet.

Mål.

Därefter spelar de om möjligt än mer i sidled.

Med ännu fler kortpassningar.

Motståndaren får därmed jaga boll istället för kvittering.

Fantastiskt effektivt. Dessutom ett ypperligt valt system med tanke på alla dess stjärnspelare som verkligen kan hålla boll. Men roligt att se och publikfriande? Inte alls.

Holland gick in med sådan laddning att det är underligt att inget av spanjorernas ben idag ligger i gips. Att exempelvis ett par revben inte gav vika och gick av efter den karate kid uppvisning vi fick se är oförklarligt.

Hela matchen var fullständigt oviss.

Trots att inte Sverige spelade var jag nervös från första stund.

Även fast slutresultatet visade något annat än vad jag ville.

Kändes det som rätt lag vann.

Brukar hävda att fotboll är en neandertalare i förhållande till hockey ur ett åskådarperspektiv. Men gårdagens drabbning var ett undantag och bevisas av dagens spänningsträningsverk.

Mitt i detta rastlösa tillstånd pågår Gatufesten i Sundsvall. Gatufesten påkallar med automatik enorm fylla. Det dricks kopiösa mängder från att ögon öppnas tills de stängs. Full vevning så att säga.

Senast jag var där från onsdag och framåt var 2006. Sedan dess har jag ryggat bakåt varje gång en eventuell tur till detta evenemang har kommit på tal.

Vet faktiskt inte varför. Det är trots allt fantastiskt roligt att hänga med Sundsvalls framsida (mina kompisar) på kolossala konstigheter och flasktömningar.

Pratade nyss med en av mina allierade.

Han hade varit på en tillställning på Stadshuset igår.

Som var anordnad av en bekant som petar puck.

DJ Billy stod som låtvevare och hade tydligen skapat ett fanatiskt tryck.

I övrigt var sig allt likt.

(Tjejerna klängde likt psykopater på stadens hockeyelit.)

Det kryper i kroppen.

Orons ormar slingrar sig längs mina ben.

Ådrorna fylls av kliningar.

En lätt abstinens i mitt blod.

Inte alltid så farligt.

Men denna vecka har varit svår.

Brukar avreagera mig med maniskt arbete.

Men i ett sommarstängt Sverige finns inga affärer att jaga.

Har försökt att springa ifrån känslan med hjälp av träning.

Det fungerar för stunden och ger kroppen andrum.

Trolldryck skrämmer också bort ohyran.

Det behövs inte mycket, bara 2- 3 glas.

Men historien visar, att i förläningen, ger det motsats effekt.

Så istället får jag konstatera.

Rastlöshet går inte att bota.

Dess tatuering är här för att stanna.

Vare sig jag vill det eller inte.

Sitter på ett tak

Solen i ögonen

Sommarlunken i själen

Två damer slår sig ned bredvid mig. De börjar genast diskutera Gudrun Schyman.

-         Hon har förstört ordet feminist, säger den ena.

-         Ja verkligen, säger den andra. Och att dessutom elda upp 100 000?! Vilken idiot!

-         Ja vet. Hon måste vara knäpp. Kunde väl ha gett 100 kr var till 1000 kvinnor istället. Det hade ju varit så enormt mycket bättre. Och jag som alltid varit feminist. Hon har förstört allt.

Ungefär där får jag bita mig i läppen för att inte fråga om damerna möjligtvis lider av total IQ avsaknad. Men då jag med åren lärt mig att inte kapa människor vid knävecken, då det av gemene man kan uppfattas som otrevligt och drygt, lyssnar jag istället vidare på deras dårskap. Till slut blir det för mycket och jag blir tvungen att avlägsna mig från den tidigare så trevliga platsen.

På tal om trevligt. Trots hennes vänstervridna ådra skulle jag mer än gärna dela en flaska skeppet med Gudrun. Är dessutom övertygad om att kvällen skulle utmynna i en mycket intressant tillställning.

Efter transport med bil genom flertalet tidszoner kom vi slutligen, lätt jetlaggade, fram till Vaxholm och Askrike Camping. Ett mäkta populärt hak för husvagnsburna. Fick vetskap om att väntetiden för tillträde till en egen plats på det flotta gräset var 4-5 år. För undertecknad som blir rastlös av att köa 4 minuter kändes informationen overklig.

Men efter att ha spenderat ett par timmar, i detta mecka för Svenssons, så förstår jag vad de så tålmodigt hade väntat på. En härlig cocktail av sommar, natur & fylla. Vad mer kan man begära?

Anledningen till att vi valde att besöka Askrike Camping just denna lördag var att JJ och Barre Berrha trubadurade.  Innan det var klart dansade vartenda kilo (och det var många) hejdlöst på den lilla logen. Fantastisk syn.

Så mitt tips till alla semesterfirare därute kan inte bli annat än – Uppsök en camping nära dig. Du kommer inte bli besviken.

Hälsoundersökningen är avklarad. Med tanke på att min kropp bär på en förkylning så kommer säkerligen läkarprofessuren påpekar att mina inre defekter inte alls beror på en pågående mutation. Där har de naturligtvis helt fel.

Vikt, mått, lungkapacitet, hörsel samt fetmassa var alla fall överlag bra. Undantaget var mina lungor som på grund av rådande sjukdom inte presterade på topp. Den slutsatsen instämmer även jag i. Det som däremot ska bli intressant att följa är de 8 olika blodtester som skickades på analys.

Hur kommer dessa tolkas? Är det helt normalt att en kaffepanna dansar runt i blodet? Vilka slutsatser dras när de finner små dollartecken i mina ådror? Kommer jag att bli intagen när de inser att min kropp, i sann Mr Burns anda, har alla världens sjukdomar och den enda anledningen till att jag lever är att dessa helt tar ut varandra?

Ska jag vara uppriktig så bryr jag mig inte. Fick nämligen på pränt att jag är 1,2 cm längre än vid mönstring. Benny ”172 cm LÅNG” Bling Bling har nog aldrig varit så lycklig!

De senaste två veckorna har varit väldigt lugna, rent arbetsmässigt. Har på grund av detta hunnit med en hel del surfing på arbetstid. Det mesta av det jag läser är dock tyvärr av föga intresse. Men det finns guldkorn därute. Ett av dem fann jag nyss på DN.

Björn Lindberg drömmer om den perfekta vågen

När det blåser från sydost mer än tio meter per sekund, stuvar Björn in surfbrädan i bilen och drar till Torö, någon timmes bilresa söder om Stockholm.

– Jag har släppt drömmen om att bo utomlands och varje dag surfa på fina vågor. I stället har jag lärt mig att gilla Sverige och årstiderna här, säger han.

Särskilt lycklig blir han om han lyckas ta en våg i det kalla och mörka vattnet vid Torö. Våtdräkten gör att det inte spelar någon roll om det är vinter eller sommar.

– Att befinna sig mitt i naturens krafter. Det är den känslan man är ute efter, att inte ha något att säga till om, vara tvungen att anpassa sig.

När berättar vidare om att när han befinner sig i vågen finns det inget annat. Han släpper allt, stress och alla tankar på jobb. Det blir ett andrum.

(För den som vill läsa hela reportaget)

Jag känner inte Björn.

Men jag gillar honom skarpt.