svartblogg

Klev in på en av många ICA butiker igår. I charken möttes jag av en illussion. Som visade sig vara sann. Hon som stod där bakom och serverade ost och korv var inte raketforskare. Hon var anställd på ICA. Inget fel med det. I mina ögon vill säga.

Ett flertal gånger det senaste halvåret har jag stött på människor från tidigare epoker i livet. Vi har pratat om nuvarande livssituation och slängt oss med artiga fraser.

Det roliga med dessa möten är att det finns två olika sorter. Den ena med barnvagn som fnyser åt att min existens fortfarande behandlar äventyr och sus och dus. Den andra sorten skruvar lite på sig och förklarar att det jobbas på förskola, på dagis, i butik eller på något annat jobb som de sannerligen inte ser ut att vara stolt över. Jag tycker faktiskt lite synd om de sistnämnda för att istället avsky de förstnämnda.  

Hon som stod i charken på ICA igår tillhör NU som ni förstår variant nummer två. När jag däremot träffade henne i hippie staden Pai i norra Thailand var hon bland det drygaste jag mött, mot allt och alla. Hon tyckte att hon var snygg (där hade hon rätt), smart och snart oerhört framgångsrik. Det kändes som hon, enligt egen utsaga, studerade till raketforskare. Igår när jag såg henne i charken tvivilar jag på detta.

Jag bemötte hennes dryga inställning där i Thailand med total kallhet. Allt hon sa, ifrågasatte ja med "Jaså, hur tänkte du då?" Eller "Ojdå, nu small det till med ytterliggare en genomtänkt kommentar från vänster". Hon blev märkbart störd över detta. Visste inte alls hur hon skulle bete sig. Hon ändrade då attityd gentemot mig och ville istället hålla med om allt jag sa. Det tillät jag inte utan fortsatte med "Känns spontant inte som att du känner lika som mig". Då blev hon istället sugen på mig.

Hon och hennes wingmate (som var intresserad av JJ) avslutade den sista kvällen med att fråga om de fick följa med in i vår hydda som var cirka 5kvm (nej jag ljuger inte) och leka lite. Snacka om att byta sida. Från att ha varit otrevlig och kort till att vilja ha groupie. Vi hade dock (tyvärr) flickvänner och avstod därmed vänligen med bestämt. Tyvärr i förra meningen byggs upp av möjlighet till fyrkant med 2 snygga flickor. Hur ofta dyker den möjligheten upp? Aldrig varken innan eller efter är svaret.

Hur som helst. Hon vek ner blicken igår direkt när vi närmade oss hennes tillhåll. Vi retades lite med henne och dröjde oss kvar vid charken ett tag för att se om hon var intresserad av att heja. Det var hon inte. Hon såg oss 'inte'. Vi var snäll (för en gångs skull) och gick därför tillslut vidare utan att inleda en konversation.

BBB - Har du bott på den här sidan stan någon gång?

JJ - Långt långt borta åt det där hållet låg ju Kantorn.

BBB - Just ja. Fy fan. Er lägenhet var smuts. Du bodde på en madrass på vardagsrumsgolvet, både du och allt annat runt dig var misär.

JJ - Jag var nästan full i 6 månader. Åt pizza hela tiden och blev fet. Knullade endast jättefula tjejer. *konstpaus med inslag av eftertanke* Men det livet var inte så pjåkigt ändå, enda negativa var att jag fick klamydia. Men det är ju inte hela världen. Det har ju alla haft.

Nu ska jag ut bland parker och pack och dricka pilsner.

Vi hörs!

(T minus nine days and counting)

Har precis avklarat en powernap på 4 timmar

Vaknade av att JJ sa att det var dags att gå

Gå på studentfest

Hans flicka hade smsat

Slit upp Bling Bling ur sängen

Här finns massor av vin och vackra flickor

Kroppen känns helt slut

Kröp fram till bordet där jag fann styrka

Styrka i form ett glas vitt som halsades

Återigen på benen

Återstår att se om jag kvarstår på dem kvällen igenom

(T minus ten days and counting)

Vaknade till en klarblå himmel. Förvirrade tankar kretsade kring min kropp. Packade snabbt mina väskor och begav mig mot Uppsala en dag tidigare än beräknat.

Tåget innehöll en myller av festsugna människor. Fokuserade min blick på en kvarlämnad Metro. Nyheterna (av värde) lyste med sin frånvaro. Tidningen valde att poängtera detta genom att, på två helt olika ställen, berätta om två tennisspelare som under träning hamnat i bråk med varandra i Malmö. Tydligen så hade de viftat med racketerna mot varandra. Hualigen.

Väl framme i Uppsala besteg jag närmsta taxi. Tyvårr innehöll den en lätt senil och oerhört förvirrad tant till chafför. Hon pratade med samtliga bilar hon mötte och poängterade vid två t-korsningar "Nu svänger jag vänster och du (med hänvisning till den mötande bilen) svänger också vänster."

Hon informerade mig fyra gånger om möjligheten att äta picknick i en av stadens parker imorgon. Jag tackade för tipset, samtliga fyra gånger, plus att jag dessutom tillade att jag varit i Uppsala ett flertal tillfällen vid just denna högtid.

Hon avslutade taxiresan med en uppmaning om att jag skulle ta det lungt med alkoholen och att jag dessutom skulle se upp för taxibilar ute på stan. Det sista tog jag genast till mitt hjärta. Men det i sig är inte så konstigt. Efter att varit medresenär till henne så kommer jag föralltid ha en säkerhetsmarginal till just taxibilar på 14-22 meter.

Befinner mig just på en turné som varar i 8 dagar. Det enda som finns inbokat på schemat är Uppsala på onsdag. Resterande del av schemat är tomt. Att vara på turné utan turnéplan kanske kan anses som oansvarligt och dumt. Jag hävdar bestämt motsatsen. Resultatet av spontanitet har ofta en förmåga att lysa starkare än en förbestämd plan. Gårdagen var ännu ett bevis på detta.

Lämnade Kungsholmen med hjälp av fötter och färdades mot Gamla stan. Väl där stötte vi helt oväntat på en båt som det stod Fjäderholmarna på. Intressant tänkte vi och klev ombord. En halvtimme senare befann vi oss på ö och en uteservering som tillhandahöll både strömming och vitt vin.

Eftersom lägenheten jag bor i helt saknar både rullgardiner och persienner (läs: jag vaknar klockan 6) var kroppen svårt trött när vi återkom till stadens muller. Så trött att jag trots förakt krävde kollektivtrafik för hemtransport.

Dog i sängen och ville verkligen stanna där. Detta var dock inte möjligt. Miss Kolibri hade bokat möte med AG (Sundsvallsbo som ägor massor av företag runt om i Sverige).

Han var, som tur va, långt ifrån företagsmässig och tyckte att livet gjordes bäst tillsammans med drinkar. Vi var inte sen att hänga på. Jag som normalt sett bara dricker GT fick möjlighet att granska trevligheter såsom Pepperinhia och Pink jadda jadda jadda... (jadda jadda jadda = jag kom inte ihåg hela namnet)

Söndagen kommer att blir ihågkommen just för att den helt planlöst utvecklades till en enda lång rolighet. Förhoppningsvis fortsätter även turnén i den andan.

Jag har tidigare berört ämnet 'svensk kömani' på flyggplatser. Igår bevittnade jag ytterligare en kollektiv kollaps. Platsen: En buss från Sundsvall till Stockholm.

Serveringen ombord startades framifrån. Beräknad ankomst till oss längst bak i bussen var ungefär en halvtimme. Trots detta slänger sig merparten av bussens resenärer mot jackor och väskor. Pengar grävs fram så fort som möjligt. Sedan sitter dessa underliga figurer, med tjugan i högsta hugg, och stirrar på damen som serverar tills hon anländer till var och en av dem.

Detta tar, beroende på avstånd från starten, mellan 1 och 34 minuter. Att de längst fram vill vara förberedd kan jag acceptera, men att de som sitter längst bak också av ren kollektiv kollaps (egen slutsats) beter sig på detta vis är för mig både sorgligt och beklagligt.

Något som däremot inte var varken sorgligt eller beklagligt var min gårdag (bortsett från just nämnda bussresa). Efter ankomst till Hufvudstaden begav jag mig tillsammans med Miss Kolobri ner mot Mälarpavaljonen vid Norrmälarstrand. Solen lyste och öl intogs. En knapptryckning senare spöregnade det. Det betydde att vi var tvungen att sitta kvar och dricka ytterliggare ett par öl. Vilken otur.

Dyngsur och rusig ankom vi senare till hennes längenhet. Där blev det Hof i sängen. En av många fördelar med semester är att man får dricka öl precis vart och hur man vill.

Efter intag av middag och ett par vinare uppkom en kollektiv kollaps och vi däckade runt 23.

Att skapa en lista med saker som jag vill genomföra innan jag kastar in handduken är oerhört svårt. Men eftersom det är fredag finns det inga fel. Så jag gör ett spontant försök, som inte är uppbyggt utav någon större tanke eller kraftansträngning.

• Resa på Amazonfloden tillsammans med en vän, en flotte och ett tält. Syfte: Besegra rädslan för det okända.
• Skapa en seriös relation med mor och far som inte gör att jag känner - varför gjorde jag aldrig det - när det är för sent. Jag har kommit halvvägs. One to go. Syfte: Lindra eventuellt dåligt samvete och mängder av funderingar i framtiden.
• Med hänvisning till JJ:s kommentar på förra inlägget: Snorta en lina Kola från en svart glädjeflickas röv i Vegas. Syfte: Att få vara rockstjärna en sekund eller två.
• Bosätta mig i ett buddistiskt tempel under en sex månaders period. Syfte: Finna inre frid - om det nu är möjligt.
• Skjuta i mig en lagom dos heroin. Syfte: Att en vecka innan dödsdag uppleva känslan av orgasm gånger 1000 (Trainspotting).
• En dag med helikopter i Alaska. Topp efter topp besegras med hjälp av adrenalin och snowboard. Syfte: Frihetskänsla i en helt ny förpackning.
• Vakna tillsammans med någon jag älskar en vardag och känna att det inte kan bli bättre än så här. Syfte: Sann lycka.
• Bestiga Mount Everest. Som så många andra, men mitt syfte är högst personligt. Syfte: För en gångs skull vara högst upp av alla i världen. (Normalt sett är jag minst ett huvud lägre.)
• Driva en vingård med vänner och bekanta. Syfte: Producera och konsumera om vart annat i nära och käras umgänge. 
• Korsa Asien eller Sydamerika med hjälp av motorcykel, häst och cykel. Syfte: Ute på vägen igen!

Jag har svurit många gånger över att Lundell sällan tyr sig till mindre lokaler. Han och gitarren mot omvärlden. Tillsammans spelar dom låtar som sällan hörs live.

Istället för detta så har han gång efter gång prioriterad festival eller park stuket. Inget fel med dessa mycket trevliga spektakel. Men efter att ha bevittnat mängder av dem romantiserade jag om att få något annat nästa gång.

Eftersom Lundell är en sann romantiker (oavsett vad andra anser) lyssnar han givetvis på mina drömmar och bjuder därför under hösten på Lundell - Unplugged.

Plats och datum för detta i Sundsvall är Tonhallen den 26 oktober.

Priset i runda slängar 500 spänn.

Biljetterna släpptes igår.

Jag har redan en

Skaffa en du också!

Flumberg och JJ köpte en slask-up (Tågmammans notering) till mig för någon dag sen. Det krossade möjligheten för mor att inhandla ett paket till mig. Hennes konsumtionsbegär blev svårt skadat när denna information kom henne tillhanda.

Jag var därför tvungen att gå henne till mötes och finna en lösning. Det fick bli valfri restaurang ikväll. Valet faller på den nya libanesiska vid namnet The Cave.

Eller ny och ny

Den har säkert funnits i 4 månader

Men en restaurang i Sundsvallsregionen är just ny de första tre åren

Sen går den i konkurs

Har hamnat i en svacka

Rent självförtroendemässigt

Det är inte riktigt likt mig

För att komma ur denna svarta trend kände jag mig tvungen att göra något drastiskt. Tyvärr uppkom inga drastiska idéer. Problemet är dock lokaliserat. Har däremot tyvärr inte lokaliserat en lösning. Det gnager således i min själ.

För att inte vara helt handlingsförlamad tog jag istället tag i mitt yttre. Det resulterade i två timmars träning. Klippning av naglar samt hår. Rakning av ansikte med apparat och rakning av paket med hyvel.

Jag blev inte snyggare

Men det känns ändå lite lite bättre.

Förändring förnöjer på något vis

Jag är en ytlig jävel och det står jag för.

Att fylla 27 har varit destruktivt. Är otäckt nära vuxenstatus. Detta påstående backas upp utav uteblivna paket och SJ.

När min mamma ringde ett par dagar innan min födelsedag började oroskänslan göra sig påmind. Hon frågade vad jag önskade mig. Jag svarade inget, och jag menade det. (Skällde sedan på mig själv för detta bisarrt tråkiga och vuxna svar)

Då sa hon att något måste jag väl vilja ha. Det ville jag inte. Då blev hon lite sur och fortsatte med sina påtryckningar i form av, är det inget till hemmet du behöver eller något som du funderat på att köpa den senaste tiden.

Efter lång betänketid kom jag äntligen på det. Jag har saknat, en bit plast som förenklar rengöring av slasken, sen jag flyttade tillbaka till lägenheten i slutet av september. (Vad denna mojäng heter har jag ingen vetskap om, men den finns att köpa på ICA för en tia eller två.) Jag önskade mig således en sådan. Morsan skrattade och frågade om jag verkligen inte ville ha något annat. Nej sa jag. Sen la vi på.

Det är väldigt stor skillnad på att önska sig en plastbit i förhållande till en bil, en supermodell eller en rymdfärja. Det är väldigt stor skillnad på att vara 27 och 26.

Idag kom nästa bakslag. Skulle boka tågbiljett till Hufvudstaden. Insåg att det inte längre var aktuellt att åka på ungdom. Det var ok att snika när jag var 26. Men inte när jag är 27. Det resulterade i att en X2000 biljett, trots att avgång skedde innan vanligt folk kliver upp, kostade 650 spänn. Det är inte okej.

Därför fick det bli Y-buss. Jag grät när jag var tvungen till denna prioritering. Buss.

Snacka om lowlife.

Snacka om 27.

Igår genomfördes VårSkrik 2008 i Villa Vacker. Miss A var värd och grillen fullpackad. Kvällen bjöd på många höjdpunkter men en sak lyste klarare än allt annat.

Jag har äntligen hittat en hobby jag trivs med. Tyvärr uppstår direkt problem eftersom den, i vissa ögon, kan anses olaglig. Eller kanske inte olaglig. Men alla fall olämplig.

Den är dessutom i behov av trähus i olika former för att genomföras. Eftersom jag inte har allt för många sådana i min ägo måste jag förlita mig på andra givmilda trähusägare. Eller helt enkelt låna ett utan lov på obestämd tid för att sedan återge det i form av aska.

Min nyfunna hobby ger inte bara en rejäl kick. Den är också vacker under utförände och ger sedan en inre frid. Att bränna ner trähus är så oerhört tillfredsställande att jag redan nu är beroende.

Första hus som fick sig en släng av min pyromani var ett litet trähus i närheten av Villa Vacker igår. Oskyldigt och oskyddat befann det sig på helt fel ställe när tändvätska och tändare fanns inom räckhåll för min och andra människors vilja att förstöra.

Njöt varje sekund när denna träskapelse förintades och förstördes. Känslan när huset slutligen gav vika för eldens lågor och föll till marken kan inte förklaras på annat vis än glädje. Sann glädje.

5 minuter tills Benny möter helgen.
Bolaget hoppar jag idag och tar nya tag imorgon
För er som behöver ett sista minuten tips.
Detta vin halsade jag ett par gånger till lunch i Australien:

Wolf Blass Yellow Label Chardonnay

Ungdomlig, fruktig smak med inslag av fat, citrus, päron och vanilj är en beskrivning som passar väl in på vinet.

Till vinet passar fräscha grönsaker och fisk. Och vinets exotiska fruktighet fångar upp grönsakernas sötma utmärkt.

Om vinet

Wolf Blass Yellow Label Chardonnay
Artnr: 6447
Pris: 90 kr

Ibland funderar jag på vad som är verkligt och vad som är fantasi. När jag befinner mig på ruinens brant, efter ett alkoholmässigt sjöslag, betvivlar jag ibland verkligheten. Mina tvivel varar i allt ifrån en till tio sekunder. Sedan är allt bra igen.

På grund av detta och min fanatiska förälskelse i film blev jag väldigt sugen att se 'Lars and the Real Girl' efter jag läst en recension av Pak-P.

Piratbukten som är min favorit videobutik på nätet gav mig möjlighet att se den igår. Jag har sett ohälsosamt många filmer i mina dagar. Men aldrig någon som är så skruvad som just denna.

Redan efter första scenen har jag bestämt mig. Jag älskar. Precis som Pak-P påpekar är den både komisk och hjärtskärande. Jag kommer på mig själv, gapskrattandes samtidigt som jag tänker, så oerhört tragiskt.

Mitt tips kan inte bli annat än se den.

Inte för att det är den bästa filmen just nu.

Utan för att det är den underligaste, någonsin.

Bestämde mig för att inte ge upp denna gång

Tagit lång tid och kostat mycket kraft

Men till slut klädde David återigen av Goliat

Försäkringsbolaget är besegrat

Senaste gången jag pratade med deras representant på telefon var jag nära att fråga om hon verkligen kom ifrån samma planet som mig. Men jag avstod eftersom jag inte tror på utomjordingar och var rädd att få min tes motbevisad.

Istället la jag på telefonen

Svor 7 gånger och tog nya tag

Någon vecka efter det hade jag vapnet som skulle avgöra striden i min näve. Brydde mig inte ens om att ringa henne igen. Istället skickade jag över det via brev tillsammans med kommentaren 'Vad det bra så?'

Idag kom svaret.

Degen finns på ditt konto.

Hör aldrig av dig igen.

Den stackars jätten fick sitt självförtroende stukat

Kan inte vara lätt att som stor falla så tungt

Själv är jag helt slut efter denna batalj

Låg i soffan och sälade när en kompis ringde och ville ha hjälp med deklarationen.

Jag hade knappt ork till ord

Då sa han 'Liten i orden och på jorden'

Han har så rätt min käre vän

Jag är trots allt David

Goliats skräck

Det finns gremeljer som man inte kan få för mycket utav

Exempelvis pengar och bra polare

Speciellt bra polare som dessutom går att bevittna på TV

Min kära vän Sheriffen är inte bara journalist

Han är dessutom pokerproffs

Eller, nja...

Hur som helst

Han gör denna reklam hur bra som helst

(För er som läser Gremlins också - klaga inte - se igen och skratta.)

Befinner mig i en djup hängtrend

Rent byxmässigt

Eftersom jag jobbar på kontor har jag försökt att bära tightare brallor lite då och då de senaste veckorna. Senast idag faktiskt.

Men det går inte

Känner mig instängd och helt utan personlighet

En människa utan personlighet blir med automatik ful

Människor som känner sig ful får dåligt självförtroende

Dåligt självförtroende i min bransch leder till låga försäljningssiffror

Låga försäljningssiffror gillar sannerligen inte min chef

Mitt häng kan hjälpa bankens tillväxt. Jag kommer därför att förhandla fram ett stående klädkonto på valfri streetbutik vid nästa löneförhandling.

De senaste nätterna har jag haft inneboende på soffan

Anledning: Uppbrott från sambo

På lunchen begav vi oss till deras lägenhet

Var inte mer än någon vecka sedan jag var där sist

Då var den full av liv

Nu kändes den tom

Inte på luft

Men på syre

Inte på sorg

Men på glädje

Har alltid haft en förkärlek för tjuvar.

Tjuvar med klass.

Dessa människor slår (nästan) aldrig, skjuter (nästan) aldrig, däremot så utför de kriminella handlingar med största elegans och lämnar ofta signaturer efter utfört arbete.

I filmens värld finns det ett par rullar samt rollfigurer som bör hyllas för just denna briljans. Nick Wells (Robert De Niro) i 'The Score', Robert MacDougal (Sean Connery) och Virginia Baker (Catherine Zeta-Jones) i 'Entrapment' och Thomas Crown (Pierce Brosnan) i 'The Thomas Crown Affair'.

(Innan jag går vidare i detta resonemang så vill jag bara tillägga. Även fast Michael Douglas har gjort en klockren prestation som Gordon Gecko i 'Wallstreet' så kan man inte göra annat än hata honom. Anledning: Han får möjlighet att se Catherine Zeta-Jones naken mest hela tiden.)

Dessa individer finns även utanför den vita duken. Problemet är att jag inte vet vart jag ska ansöka om praktik. Är Arbetsförmedlingen rätt forum? Något säger mig att så inte är fallet.

Däremot så visade en av dem upp sig igår natt. Objektet var min systers nya bil. Eller inte bilen i sig, utan dens däck med tillhörande fäljar. Alla var borta. Det snygga i kuppen var att de ställt upp lämnat bilen på två slitna gamla sönderspunna sulor från en Saab 99 (eller liknande).

Jag kunde inte göra annat än skratta åt denna briljans när syster yster ringde halvt förtvivlad igår morse. Samma sak gjorde jag när jag fick höra vad som hänt Herr D:s kompisar i Tyskland.

De befanns sig på cykelsemester. Fick inbrott i den hyrda lägenheten. Tjuvarna stall (nästan) allt. Kläder, resväskor och givetvis alla cyklar med tillbehör. Endast cyklarna med dess krafs var värt ungefär 200 000. Det enda, och då menar jag det enda, som fanns kvar var snyggt uppradat på köksbordet.

4 pass med 4 flygbiljetter hem.

Kriminalitet med kvalité

Kan man göra annat än älska sådant?

Små små ord

Med en falukorv i ena näven och 4 filmer i den andra skulle jag möta fredagskvällen. Inte helt oväntat fallerade allt innan det ens börjat. Skillnaden mellan den torra ritningen och det vackra resultatet var ofantlig. Orsak: Ett meddelande. Besynnerligt att en liten sak kan göra så stor skillnad.

Andar

JJ ringde mig strax efter 15 igår när jag precis fått min första öl att landa på.

JJ - Vad hände igår? Berätta berätta berätta!

BBB - Vad nyfiken du är.

JJ - Konstigt. Jag måste ju leva genom dig eftersom jag inte har något eget liv.

BBB - Du har ju tjej du träffar kontinuerligt, du tränar och blir snygg. Din fysik är i topp, att du sedan har det svajigt på det mentala planen kanske kan ses som ett minus. Vart är du på väg nu förresten?

JJ - Jag är 10 meter ifrån portarna på Domkyrkan i Uppsala. Jag måste lägga på. Vi hörs.

10 minuter senare fick jag detta MMS:

Lyssna på andarna. (till detta kom en ljudfil med en djup körsång som ekade i kyrkovalvet)

Medan JJ söker hjälp hos gud söker jag ytterliggare en tripp på alkohol.

Vi lever, just nu, helt olika liv.

Men har nog aldrig varit så nära.

Tyvärr lyckades jag inte bifoga MMS:et här så istället presenteras City Lights med JJ. För er som inte vet det, står JJ för Just Jim och är hans artistnamn.

Text och musik är skriven av honom själv.

Varje år redovisas de hetaste arbetsplatserna, enligt studenter

Varje år ligger IKEA i topp

Hur är detta möjligt?

Endast tanken på att besöka detta miserabla ställe får mig att må illa.

Att dessutom arbeta i dess miljöer, cirka 40 timmar i veckan, känns inte alls som en dröm

Snarare en mardröm

Men tydligen finns det massor av människor som inte känner som mig

Vet inte om det idiotförklarar dom eller mig

Sanningen ligger säkerligen någonstans mittemellan

Min enda hjälte och förebild kraschade hårt igår.

Läs hans citat.

Snacka om störtskön.

Sprättar nog omgående en av de inhandlade vinerna för att fira hans överlevnad.

Fredagsmys, lördagsgäster och överraskningsmys en vardagskväll - alla är goda ost- och vintillfällen. Ost kan bli en hel måltid i sig, eller ett gott för- eller eftertugg till det mesta i matväg. Och Penfolds Kalimna Bin 28 är perfekt till!

Penfolds Kalimna Bin 28 är en fyllig och koncentrerad shiraz med rik fruktighet, bra syra och lång fruktig eftersmak. Doften av plommon, svarta vinbär, lakrits och mynta blandad med doften av ost är en riktig aptitretare.

Du får mycket god kvalitet på köpet. Druvorna till Penfolds Kalimna Bin 28 kommer från samma vingård som Penfolds Grange, Australiens mest ansedda vin.

Välj gärna medelstarka eller starka hårdostar och mild blåmögelost till Penfolds Kalimna Bin 28. Brie går också bra. Vill du dricka samma vin till varmrätten också så funkar kraftiga kötträtter med vilt och smakrika grillrätter suveränt.

Om vinet

Penfolds Kalimna Bin 28
Artnr: 16320
Pris: 159 kr



______________________________________________________________________________________

Var förresten precis på apoteket och köpte medicin.
Det blev en Thomas Hylland, en Coto De Imaz och en Verdicchio.
Hoppas de hjälper.... och smakar.

Det ligger en lista på jobbet som skall fyllas i

Jag är oförmögen att producera

Kan någon hjälpa?

Det som ska göras är att önska semester

Jag har aldrig gjort det förut

Hur ska jag kunna veta redan nu när jag vill vara ledig om flera månader?

Det hade varit lättare om någon elegant dam sa åt mig att jag skulle följa med henne till ett hus i Italien eller Spanien i augusti. Väl där kunde vi pimpla vin, käka ost och ligga. Det, det vore semester. Tyvärr lyser en sådan förfrågan med sin frånvaro.

När jag dessutom inte känner för att bara gå runt i Sundsvall och vara ledig så tror jag att jag skiter i att ens ta ut någon semester.

Jag blir irriterad varje gång jag deklarerar. Att dessutom vara snorig, så det droppar, under processen gör det nästan ohållbart.

Jag handlar med aktier frekvent och har så gjort i fem år. Skulle kunna påstå utan att vara alltför skrytsam att det gått sjukt bra. Mina placeringar har bland annat finansierat ett år utomlands.

På minussidan för denna aktivitet står tid. För det tar tid att läsa analyser och hålla sig uppdaterad. Detta görs dock till 98 % på arbetstid så rent frihetsberövandemässigt är det inte så farligt.

Trots det känns det bedrövligt att jag måste ge bort 30 % av mina vinster till staten. Att jag har investerat pengar som redan är beskattade har ingen som helst betydelse. Lyckas man med något här i livet (läs: i Sverige) ska man givetvis dela med sig till dem som misslyckas.

För det är så det fungerar. Gör man en dålig aktieaffär och förlorar pengar, då får man göra avdrag, eftersom det är så synd om en.

Istället för att plocka bort avdragsrätten för förluster och beskattningen för vinster så finansierar mina vinster alltså någon annans förluster.

Självklart säger Sveriges politiker

Sjukt säger jag

Massor av 'att göra lappar' på skrivbordet.

Kunder som blivit lovad min röst

Den kommer dom inte få, idag

Jag har fullt upp med att finnas till

Feber i natt

Temperatur oklar

Däremot så hade jag frossa

Feber får mig osökt att tänka på analsex

Eller nästan alla fall

För att precisera kan jag slänga ur mig stödord såsom Indomin salva och termometer

Inte konstigt att jag nästan aldrig hade feber som barn

Men tillbaka till nuet och verkligheten

Jag har nog inte feber idag

Däremot är jag sänkt, snorig och snygg

Mer snorig än snygg

Det borde förklara hur oerhört snorig jag är

Varför då ens befinna sig på jobbet kanske någon undrar

Jag vet inte hur man tar ledigt

Har aldrig haft en enda sjukdag

Jag tror det beror på att sjukdagar förknippas med den där jävla termometern och således undanbedes in i det sista.

Dagen har gått från klarhet till klarhet

Klimax inträffade nyss

Nu är det bara avslappning kvar

Efter att vänligen men bestämt har avsagt mig firande, med först far och sen mor, så stod kvällen tom. Precis som jag ville ha det. Gick tidigt från jobbet med gymmet som destination. Ansträngde mig inte mer än en promenad på 40 minuter på bandet eftersom jag lider av halsont och förkylning.

Gjorde ett pitstopp på Oscar. Miss A befann sig i kulisserna, aprils happening Vårskrik, skulle planeras lite löst. Hann knappt komma in så kastade fröken ett glas Thomas Hyland på mig och gratulerade på bemärkelsedagen. (Ni som missat detta vin - gå genast och köp - 110 kronor med kasse.) Inte helt oväntat tackade jag och tog emot.

Begav mig sedan mot Peace St för en film. Öppnar dörren och möts av två kuvert. Det ena innehöll deklarationen med info om att jag får igen ungefär 12 000. (Med tanke på att detta är siffror före redovisade aktieaffärer finns det risk att jag istället har kvarskatt på 12000. Men det bortser vi givetvis ifrån en dag som denna). 12 000 rikare gick jag lös på nästa kuvert.

Detta var mystiskt inslaget i Elvis Presley papper.

Kort och gott - dagens första och sista paket.

Öppnade det med största försiktighet, likt Charles Ingvar Jönsson, för att inte förstöra den eleganta inslagningen. När denna uppgift var klar så möttes jag utav ett, mycket fint, hemmagjort CD-case med tillhörande skiva samt en lapp.

"Hey you!

Facebook skvallrar om födelsedag!

Här kommer en playlist för sömnlösa nätter

Grattis!"

Vilken underbar överraskning!

Eftersom Facebook är en del av många människors liv så finns informationen redan ute på nätet. Jag fyller år idag. Alltså inte mitt alterego Benny Bling Bling, utan jag, den blyga människan bakom honom. Tänka sig vilken fest.

Fyra stycken har redan nu signerat min Facebookvägg med gratulationer och hyllningar. Och klockan har inte ens slagit nio. Vart ska detta sluta?! Endast gudarna har svaret.

När jag var ett barn, för sisådär 4-5 år sen, tog alltid pappa fram min cykel denna dag. Det var den bästa present jag kunde få. Snygg var den dessutom. Limphoj med flagga. Jag sladdade coolast i hela kvarteret, fick därmed hjältestatus och sjukt många starfuckers efter mig.

Denna trend har sedan dess följt mig genom livet. Ja, alltså att jag är ute och sladdar med hojen. Hjältestatusen och alla starfuckers är tyvärr bortblåst. Det kvittar dock. Så länge det finns hoj finns det hopp.

Idag skulle traditionen följas. Hojen stod pumpad i hallen. Ny röd flagga var monterad. Sprang ut i morse med cykeln i högsta högg. Möttes av en decimeter med snö. Hojen grät. Jag grät. Vilket bakslag. Detta är min absolut sämsta födelsedag genom tiderna.

Hade tänkt skriva om ett roligt ämne idag

Något viktigare kom tyvärr emellan

För inte allt för länge sedan fick jag reda på att en avlägsen släkting hade fått cancer i levern. Hon har levt ett väldigt hälsosamt liv. Dricker knappt alkohol. Trivs bäst hemma hos familjen. Hur länge hon lever är osäkert. Hon är 21 år gammal.

På närliggande blogg berättades för någon vecka sedan om en person som fått en hjärntumör och avled. Han var 32 år gammal.

Fick ikväll information om att en flicka som jag känner fått sladd med bilen igår. Hon frontalkrockade med en annan. Hade som tur var änglavakt och överlevde.

Dessa händelser gör mig inte bara ledsen, det får mig dessutom att tänka på livet. Hur det levs i förhållande till hur det borde levas.

Jag lever sällan i nuet. Tankarna är istället placerade i framtiden. Den romantiska framtiden. Där kan jag göra allt. Där finns alla former av möjligheter. Jag ser mig själv ståendes på en hållplats mellan två destinationer. Ständigt på väg mot något nytt.

Efter den första kärleken, som möttes med naivt blåa ögon, har jag alltid varit restriktiv med känslor inför flickvänner och andra prospekts. Hela tiden haft en viss distans. Spelat på att alltid vara i överläge. Beteende speglas givetvis utav en rädsla för att bli sårad.

Jag har insett dessa brister.

Jag försöker bättra mig.

Det visar ett samtal som jag ringde för någon vecka sedan.

La ut mig fullständigt.

Modigt och vackert sa JJ.

Idiotiskt sa mitt inre.

Men någonstans så är det den enda vägen att gå.

För törs man inte känna livet så springer livet ifrån en.

Eller ännu värre.

Det slutar innan det ens har börjat.

I många fall kan pengar vara viktiga.

Utan dem blir oftast tillvaron lite gråare.

Möjligheterna lite färre.

Det finns dock tillfällen när pengar inte alls har något värde.

De kan till och med göra tillvaron sämre.

Som till exempel vid dödsfall och kommande arv.

En person i din närhet har dött. Den hade en viss summa i tillgångar. När skulderna är avdragen från dessa finns det oftast ett värde kvar. Detta delas sedan ut till nära och kära och kattens vänner om så den avlidne vill.

Att problem kan uppstå med andra släktingar inom denna enkla matematik är för mig helt obegripligt. Att ens fundera på att bli girig när någon har dött är tragiskt. Men det verkar ändå inträffa typ, hela tiden.

För att slippa en sådan bisarr situation har jag gett klara order till både mor och far. Jag vill inte bada i skumpa med era besparingar. Blås vartenda öre.

Morsan har anammat detta och reser till höger och vänster som en jävla jojo. Farsan däremot är som vanligt blixtsnål (med sig själv). Investerade (stor skillnad mot konsumerade) nyligen i jätte många träd.

Dessa kommer jag förmodligen att ärva.

Jag kan inget om skog och vill inte kunna det heller.

Det har ingen betydelse.

Mitt kommande kall här i livet är motvilligt att bli Träpatron.

Det kommer att gå åt helvete.

Satans arv.

Fult.

Grått.

Tragiskt.

Rent utsagt äckligt, är en bra beskrivning på Sundsvall just nu.

Varför ens utsätta sig för dylikt.

Trivs bäst av fjälluft.

Därför borde den inhaleras oftare.

Har bestämt mig.

Det blir inköp av stuga.

Ska bara lösa ett par smågrejor först.

Typ, flickvän, sparkonto och ICA-kort.

De två första ska nog gå att ordna.

Men det sista ger en oroskänsla och kommer garanterat att stöta på patrull.

I form av mig själv.

Efter att ICA kortet är införskaffat är jag nämligen vuxen.

Brrrr.

Det blev precis, om möjligt, ännu kallare i denna stad.

Spontanitet & sportbil
Morgonpromenad.

Frukost.

Städning av 35 kvm.

Förflyttning till Sheriffen.

Så började min lördag.

Väl framme hos nattens väktare sa jag äntligen adjö till bror duktig.

Va fan. Vi borde göra något roligt. Sheriffen kontrade med, vi drar till Vemdalen. Flumberg, HB, Jonken samt Miss Kolibri och samtliga deras familjer är där.

Problemet var tillgång till transportmedel. Gjorde ett tappert försök och ringde två personer. Insåg snabbt att ingen med sunt förnuft skulle låna ut en bil till oss. Klockan hann bli halv tre innan jag kom på den briljanta iden. Vi hyr en bil.

Fem minuter senare stod vi i kön på systembolaget med ett flak öl. Tio minuter efter det hade vi löst ut en Toyota Corolla, med möjlighet att köra 50 mil, för en lax. Kastade in ett gäng med skivor, placerade Sheriffen i passagersätet, för att cirka två timmar senare stå på bron till HB:s stuga och skrika snabbrus.

Karatefull (sprit)

Någon tuff som jag inte kan placera just nu har myntat begreppet karatefull. Jag har förstått dess innebörd med aldrig riktigt förstått dess ursprung. Tills nu.

Flumberg, hans far (LL) och HB hade startat lördagen med Mintufrukost efter en hård fredagsnatt. Att sedan fortsätta dagen med lunchfylla, whiskeyprovning och slutligen AfterSki sätter sina spår.

Flumbergs far var värst.

Han var oförmögen att prata. (18:00)

Istället så pekade han med förvåning att jag och Sheriffen nu befann oss i Vemdalen.

Rörelserna var som hämtade ur KarateKid.

Att han ankrade fyra sekunder senare, med ansiktet nerborrat i den persiska mattan, tydliggör begreppet.

Stjärnor

Samtliga antastade (ja, LL hade vaknat till liv igen) Jonken familjs stuga på kvällskvisten, innan vi intog Skalet. Startfältet var en uppsjö av stjärnor. Den ena roligare än den andra. Svårt att inte trivas i detta fantastiska sällskap.

Hetast på Skalet var min och Miss Kolibris dansuppvisning.

Styrdans, bugg och snesteg om vart annat.

Promenaden 'hem' innehöll också på alla sätt och vis vackra stjärnor.

Tusentals stjärnor.

Skoter

Sheriffen och HB valde vägen över berget hem. Transportmedel skoter. För att komma upp på berget bestegs en svartlistad backe. 3 meter från toppen välter nästan skotern. Sheriffen ramlar av. HB försöker att rädda situationen. Misslyckas. Skotern och han voltar neröver. Han lyckas till slut kasta sig undan och rädda sitt eget liv. Skotern fortsätter HELA vägen ner till slutet av backen. Detta kan tyckas vara en chockerande situation. Inte för Sheriffen.

Efter att han ramlat av tar han fram telefonen och börjar SMS:a medan allt detta händer. När sedan HB kommer springande i mörkret och skriker, få låna telefonen som ficklampa, så svarar Sheriffen, med telefonen i näven, jag har ingen telefon. (Om du slår upp detta beteende i en 'förstå sig på bok' hittar du begreppet Alkoholtilt.)

Efter att ha använt jeansen som skidor nerför backen påträffar de, den tidigare fina, skotern. Den var milt sagt trasig. HB svär och frågar Sheriffen hur de ska lyckas ta den med sig hem. Sheriffen som har oerhört svårt att sätta värde i pengar tycker spontant att de ska skita i skotern och gå hem istället.

Min hjärnverksamhet har gått från halvdan innan lunch till bedrövlig nu efter. Ingen större förhoppning finns för att detta förändras de kommande timmarna. Det betyder att jag borde kompa resten av dagen för att göra något vettigare, typ se en film. Men när det kommer till komptimmar är jag snålare än min egen banks lönepolitik. Det i sin tur leder till att jag kommer att förbli sittande här fram till halv fem och vara allmänt dålig.

Helgen ser ut att bli en katastrof.

Finns ingen plan.

Ingen lust.

Ingen vilja.

Hade hjärnan varit kapabel till att visa en känsla nu, tror jag att jag skulle känna sorg. Men det är inte bara bekymmer, denna fredag den 4:e april. Dagen startades med att semester togs ut klämdagen den 2:a maj. Det ger långledigt från onsdag eftermiddag till måndag morgon. Tror jag ska åka till Stockholm (eller Åre) och förlusta mig. Kan bli en hit. Hoppas hjärnan fungerar bättre då - än nu.

Jag blev precis chockad.

Det dök upp en blond brud på TV:n.

Hon var superkändis via sin blogg.

Hade ungefär 200 000 läsare i veckan.

Ses som en makthavare inom klädindustrin.

Hon tjänade stor slant på detta.

Jag var tvungen att beträda hennes sida.

En jävla massa skit.

Hon avslutade intervjun med följande uttalande, "Det finns ju tjejer som inte har råd att leva livet som många bloggare gör."

Vilket liv är det?

Vilka är alla dessa bloggare?

Finns det en hemlig sekt som jag inte är inbjuden till?

Partyn med skumpa och cocktail?

Jag kan snabbt jämföra hennes blogg med de bloggar jag länkar till.

Samtliga är bättre än hennes.

Jag fattar seriöst ingenting.

Är världen så här skruvad?

I så fall står jag gärna kvar på perrongen medan den och dess innehåll fortsätter sin resa mot framtiden.

Så var det slut för den här säsongen

Ska sanningen fram så känns det faktiskt tomt

Tråkigast är känslan av att Robert Carlsson nu slutar

Han symboliserar mycket av det Timrå IK har stått för de senaste 10 åren. Han var en av de bästa när laget äntligen tog klivet tillbaka till Elitserien. Han fortsatte sedan att vara outstanding de första åren av elitseriespel. Han fick till och med dra på sig landslagströjan på grund av sitt enorma slit på isen. Hans förmåga att råka falla över motståndarens målvakt och sedan ligga kvar är redan legendariskt.

Att han dessutom alltid är trevlig och glad gör honom till en ikon. Timrå IK:s egna ikon. Undra hur det kommer att gå nu när han, det sista riktiga timråhjärtat, har lämnat isen för sista gången.

För femte gången i mitt liv var jag på en presentation för ett nätverksföretag ikväll. Innan ni dömer mig så vill jag förklara.

En av mammas arbetskamrater ringde mig i förrgår. Hon hade precis gått i avtalspension och pratade om en Internet möjlighet som hon precis hittat.

Hon behövde driftiga säljare. Hon tänkte på mig. Jag frågade spontant om det var tal om ett pyramidspel. Svaret kom snabbt; Onej, inte alls. Är inte pyramidspel olagliga?

Väl där tog det två minuter att fastställa.

Det är ett pyramidspel.

Jag blir lika fascinerad vid varje presentation jag varit på.

De använder exakt samma teknik för bokslut.

Stämningen och inramning får en gospelkyrka att verka blyg. Här skanderas inte Halleluja, istället så asgarvar de inom gruppen på minsta vink från föreläsaren.

Sedan hyllas bolaget till skyarna.

Det är nästintill omöjligt att misslyckas.

Pengarna man kan tjäna gör att man lätt går i pension inom fem år.

Efter presentationen följde jag med fram till föreläsaren och ställe ett gäng frågor. Verkade intresserad. Nu sa dom nästan Halleluja och började dra i papper för mer information, ansökan och tillgång till himmelen.

Då sa jag att jag inte var intresserad. Då dök en ukrainska in med engelska och frågade med något upprörd stämma och jag verkligen hade förstått potentialen i denna briljanta ide.

Vet inte hur man ska bemöta sådan idioti.

Kanske med Halleluja.

Ibland har jag inte ett minne

Andra gånger kommer jag ihåg fragment

I morse när jag vaknade satt drömmen klistrad i minnet

Jag tillsammans med två okända befinner oss i ett av familjens torp. Det råder krig mellan två grupper av afrikaner (Mugabes män mot oppositionen). Helt plötsligt dyker en av oppositionens viktigt upp i urskogen och berättar att de ska låta ett kärnvapen explodera i vårt vardagsrum (?!). Eftersom jag sympatiserar med allt som är emot Mugabe så låter jag detta få ske. Det är väldigt bråttom och vi får endast två minuter på oss att utrymma.

(Scenskifte sker nu till före detta huset och således barndomsmiljö i Bergeforsen).

Vi löper ner mot en bäck i närheten av där jag bodde. Bomben smäller av. Vi andas in giftiga gremeljer, lyckas till slut gömma oss från luften (?!) inne i ett hus. Efter ett tag inser vi att den luft som finns att andas inne i huset också är förgiftad. Jag försöker då hålla andan medan vi fortsätter att springa ut i intet.

(Vaknar då upp eftersom jag håller andan för länge i drömmen. Lätt skärrad lyckas jag somna om igen. Då inträffar något mycket märkligt. Jag återgår till samma dröm. Fast några månader framåt i tiden.)

Vi undersöks för våra skador och vid första anblick har vi inga större men. Efter ett tag visar det sig dock att den giftiga luften som inhalerats har gett mig cancer i levern. Jag har 1½ månad kvar att leva. Den kommande tiden består av väldigt hårt leverne. Tunga droger och konstiga bilder. Säger till någon att jag lika bra kan förstora kroppen om jag ändå ska dö.

(Nu bestämmer sig mitt undermedvetna för att detta var en alldeles för tragisk dröm. Istället så sker ytterliggare ett scenskifte och jag förflyttas till Ramundberget där årsavslutning skall firas.)

Hinner endast parkera min och JJ's gamla van från Australien, Silverpilen, när en rakad dam flyger på mig. "Jag har väntat på dig. Jag vill knulla." Sedan drar hon med mig på närmsta toalett.

(Snacka om scenskifte. Ena sekunden döende. Nästa sekund full baxning med okänd RAKAD tjej.  Det sjuka är att jag kommer. I drömmen alltså. Det brukar aldrig hända. Normalt sett brukar jag alltid vakna när det roliga börjar. Men inte denna gång. Var tvungen att kontrollera i morse så att jag inte kom i verkligheten också. Det gjorde jag inte.)

Tar sedan Silverpilen ner mot vårt boende. Jag befinner mig alltså i fjällvärlden, men varje korsning blir ett blinkljus i ett slumområde i en amerikansk stad. Även fast det är rött får jag inte stanna. Risken att bli mördad är överhängande. När jag passerat sista korsningen förändras miljön till landsbygd. Det står en flicka längs vägen. Silverpilen parkeras. Vi tar en promenad. Känns bra. JJ kommer in i handlingen och säger att jag har bra flytt med damerna just nu. Jag möter detta med "Ser ut att bli en bra vår trots allt."

Vart vill jag då komma med allt detta dravel?

Jag har inte svin mycket att göra på jobbet just nu.

Och sen får jag hoppas att slutet på drömmen blir verklighet såklart!

Möter dem gång på gång på stadens gator

Deras hår är oftast långt och flottigt

De viker ständigt bort den sorgsna blicken

Ber om ursäkt för att dom finns till

Det kan sannerligen inte vara lätt att vara hund till en missbrukare

Ser dem på håll i parker och på torg

Naken i blåsten med skakande ben

Hon bredvid har koordinationsproblem

Svårt att röka, skicka SMS och samtidigt hålla i ett koppel.

Att vara Chihuahua i Norrland med en bimbo som ägare är värre än fängelse

Vet inte vem som har det risigast

Pundarens jycke eller Paris Hilton kopians trofé

Känns som pest eller kolera