svartblogg

Iskall hockeyhall

Inte en krona för besväret

Så ser livet ut för de flesta av pojkarna i division 1

Jag är stum av beundran

Vart finner de glöden?

Skulle man fråga dom så är svaret säkerligen glädjen för sporten och den härliga gemenskapen. Jag kan förstå det. Jag skulle själv kunna åka bräda i evigheter (om det nu fanns någon snö där jag befann mig) mot noll kronor i betalning.

Men det finns en stor skillnad mellan att spela hockey och att åka bräda . Jag åker bräda när jag vill, hur jag vill, utan någon annans inblandning. När det kommer till att jaga en svart puck tillsammans med andra är kollektivet viktigare än den enskilda viljan. När det kommer till träning och match finns inget val. Man måste vara med, det bestämmer tränaren. Att du hellre zippar bira bryr han sig inte om.

Jag tror därför att Lenin finns på en stor bild i varje omklädningsrum och att det är genom honom dom finner glöden. Jag är inte längre stum av beundran.

Jag uppskattar att softa med frukost framför sportnytt på morgonen

Ja, alltså när jag inte behöver vara på jobbet förrän 10

Så var fallet i morse och därför följde jag den trevliga traditionen

Dagen till ära hade jag ovanligt mycket tid på mig så jag hann även med att se nyheterna. Det är oroväckande stor skillnad på sportnyheter och vanliga nyheter. Sportnyheter innehåller oftast information om vinnare, prestationer och glädje. En perfekt start på dagen. Vanliga nyheter däremot innehåller upplysningar om hur värdelös världen är. Hur stor sannolikheten är att allt går åt helvete. Cancerframkallande ämnen hit, livsfarliga virus dit.

Chansen, eller man kanske ska säga risken, att endera ett virus, en komet jävel eller att möjligtvis klimatet raderar människan från jordelivet är överhängande.

Denna information är som ni förstår kolossalt tillfredsställande att vakna upp till. Kommer hädanefter att återgå till min vanliga tradition och endast se sportnytt.

På tal om sport. Jag och Herr D ska ikväll bevittna den oerhört spännande och gastkramande drabbningen mellan Kovland och Hudik i division 1 i ishockey. Har en vän i vardera tröjfärg. Vem håller man på då? Jag tror det blir domaren.

På grund av en väldigt fin investeringsmöjlighet, som jag givetvis hoppade på, ställde min mamma mig en fråga, den eviga frågan, igår.

Vad tror du att du gör om fem år?

Sen fyllde hon i med, tror du att du har familj och barn då?

Jag har väldigt svårt att relatera till framtiden och det ledde genast till svettningar. Men försökte komma med något konstruktivt. Misslyckades dock med att leverera något över huvudtaget, på de 3 sekunder som min mor gav mig i betänketid, innan hon själv kom med en slutsats. (Att hon levererade en slutsats på en fråga som hon själv ställt är absolut inget ovanligt.)

Fast som du flyger till höger och vänster, med ständigt nya planer på gång är det väl tveksamt. Träffar du ens några tjejer?

Jag förklarade för min käre mor att jag aldrig varit omsvärmad av flickor, men att jag klarar mig. (Känns som ordet lagom anfaller, bäst jag duckar och flyr.)

Då frågade hon hur det kom sig att jag inte var tillsammans med någon om det nu var som så att jag ibland träffade individer från det andra könet. (Hon sa inte exakt så, men nästan, författaren använder dock sin frihet i det här fallet för att omformulera lite)

Innan vi går vidare i vår konversation vill jag göra en konstpaus och låta er fundera på följande: Efter ett sådant uttalande, behövs det förtydligas att min mor är född på 40-talet?
Nej. Trodde väl inte det heller.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, men försökte väl förklara att jag har visa krav, motparten har vissa krav. Även fast de sammanfaller väl så tillkommer andra aspekter, såsom framtidsplaner in och 'stör'. Det gör att det säkerligen är ett par förträffliga potentiella flickvänner som har passerat min väg.

Men vad vill du framtidsmässigt då? Blir det Stockholm?

Det känns som så. Samtidigt som jag inte vet. Men en sak är säker. De pengar som jag lånade upp till ett nytt badrum här på Fredsgatan förflyttades idag från ett sparkonto på SEB till Avanza för aktiehandel. Blir nog att jag investerar i ett högrisk objekt som jag har tittat lite på.

Vem vet, det kanske leder till att jag har två badrum inom fem år.

Ett i Sundsvall.

Ett i Stockholm.

Som jag skrev igår

Jag trivs på resande fot

Därför bokade jag nyss en resa till Köpenhamn

Åker till Stockholm med Sundsvalls flyg torsdag den 7:e efter jobbet

Tar sedan flyget till Köpenhamn fredag morgon.

Tillbaka till Stockholm söndagkväll.

Utbildning i stora staden hela måndagen.

Sen hemresa igen.

Egentligen var det meningen att Sheriffen skulle med på detta upptåg. Men eftersom han är fattigare än en churchrat så får han stanna hemma.

Kategori "Meningslöst inlägg"

Det förra gick under benämningen "Bra att komma ihåg för Benny i framtiden"

Om ni har tur kanske det även kommer något matnyttigt för er inom kort.

Hur återskapar man en känsla som bland annat byggdes upp utav ett paradis?

Det går inte

Däremot kan man komma en bra bit på vägen genom att veta spelets regler.

Lördag betydde återträff med 3 systrar och en tillhörande pojkvän som vi träffat i Thailand. Förra gången vi sågs var oktober 2006. Där ljög jag lite. Jag har träffat en av dem, i ca: 30 minuter, under min förra Stockholms vistelse.

Samtliga av dessa individer har något att ge.

Systrarna är väldigt olika, var och en med sin charm.

Pojkvännen är en störtskön lirare som får mig att tänka söderkis, trots att han inte är det.

Förutsättningar var alltså goda för en trevlig stund.

Jag, personligen, hade dock en olustig känsla i kroppen från ruta ett.

Det kändes som det var i går vi träffades, samtidigt som det kändes, som om det var en evighet sen vi sågs.

Vi kommer aldrig att kunna skapa samma excellens, som den där gången då.

Vad förväntar sig dom utav mig?

Vad förväntar jag mig utav dom?

Jag bemötte min osäkerhet med tystnad.

Jag är, normalt sätt, en rätt social person så det är inte riktigt likt mig.

Eller som JJ valde att säga det igår

"Jag tänkte flera gånger under middagen på att din röst inte var närvarande. Det är inte likt dig. Du och jag tillsammans brukar ju vara ett klockrent team som levererar."

Men till slut fick jag svar på mina funderingar och därmed svar på spelets regler

Först då kunde jag slappna av

Först då kunde jag andas ut

En återkommande händelse när jag och JJ är på turné är att folk tror att vi är tillsammans. På riktigt.

Otaliga gånger (dock mest från thai-folk och mestadels riktat mot JJ) har frågor om vår sexuella läggning framförts. Detta hände även i lördags innan vi lämnade det lyckliga paret.

Den trendiga villan fick nämligen besök från ett annat lyckligt par som precis anlänt från en förlovningsresa i Thailand. De pratar om resan och vi hakar på.

Jag och JJ berättar och fyller i varandras historier om vart vi varit och vad vi sett. Vi kommer även in på andra sejourer utomlands som vi genomlidit ihop. När tillslut JJ väljer att göra ett depåstopp på närliggande toalett frågar killen, som precis anlänt till Sverige, lite försynt och med frågande ögon:

"Så vart bor ni då?"

Ja, alltså, jag bor ju inte med JJ. Jag bor i Sundsvall. Han bor i Uppsala.

"Jaha, jag fick nästan känslan av att ni bodde ihop."

Fredagskväll betydde besök för mig och JJ hos det lyckliga paret.

Dom är nygifta och har ett nyfött barn.

Dom bor i en helt nybyggd, super trendig, villa.

Han har bra jobb, hon har ännu bättre.

Dom verkar ha ett förträffligt liv.

Jag kan verkligen tänka mig att ha det som dom... sen.

För just denna gång handlade det bara om ett besök i vuxenvärlden

En titt på en, eventuell, framtid

För att stjäla ett citat från JJ

"Det är en overklig känsla att vara här. Jag själv är på en helt annan plats."

Jag gillar att vara på resande fot

Därför gillar jag bland annat att åka tåg

Däremot så avskyr jag en påträngd dialog

Jag var rysligt nära just detta i fredags på tåget mot Stockholm

Resan hade inletts på ett utomordentligt sätt

Ingen vid min sida

Endast jag och min tidning

När vi passerade Gävle klev nytt folk på

Spänningen steg i kroppen

"Snälla, bestraffa inte mina synder med en idiot vid min sida"

En av de nya medresenärerna ser på håll ut som en katastrof

Det visar sig att han om möjligt var ännu värre

Han går sakta och osäkert mot mitt håll

Han stannar bredvid mig

Kollar upp på numren ovanför mitt säte

Jag sväljer och hoppas att det inte är sant

Min bön blev tack och lov hörd så han vänder sig och sätter sig bredvid en annan stackare på andra sidan gången.

Han börjar direkt föra en väldigt hög (rent ljudmässigt) monolog. Motparten som är en halvrund, ganska sävlig, men ack så väluppfostrad individ svarar "Ja, Mmm, Jaså" cirka 400 ggr den nästkommande timmen. Endast en gång säger han "Nej, det tycker inte jag". Tänkte bjuda på några av de intellektuella utlägg katastrofen bjöd på:

K = Katastrof               VP = Valpig och väluppfostrad pojk

K: Fy fan. Jag åker aldrig tåg!

VP: Jaså.

K: Neeee, du vet man kan ju inte gå runt något, det gör mig galen. Så istället för tåget, tar jag bussen.

Ja, ni läste rätt. Han sa så. Detta inträffade cirka 30 sekunder efter han satt sig. Bedrövelserna fortsatte sedan på löpande band.

K: Jaaaaa, du vet jag är ju stockholmare egentligen. Men har tyvärr flyttat till Vallsta i Hälsingland. Fy fan! Så jävla kallt. Var ner till Bollnäs i förrgår. 10 minus!! Fy fan.. Jag höll på att frysa ihjäl. Det är alldeles för jääävla kallt här i Norrland.

VP: Nej, det tycker inte jag.

K: Va faaan säger du?! Jag måste minst ha 20 grader varmt runt omkring mig hela tiden!

Nog för att det är liiiite kallare i Norrland. Men temperaturskillnaden mellan Hälsingland och Stockholm är trots allt inte så stor.

K: Men fy faaaaan, vad lång tid det här ta.

VP: Mmm

K: Ja du vet jag är ju inte van att åka tåg så här länge. Tunnelbanan i Stockholm tar ju max 15 minuter!! Vad är det jag ser!!

VP: Va?

K: Såg du hon som gick in på toaletten precis?

VP: Ja

K: Hon såg exakt likadan ut som Birgit som jag känner. Hon bor någonstans där uppe, (konstpaus) ovanför Sundsvall. Va faaaan, är alla släkt med varandra här uppe eller?!

Sånt där ser man aldrig i Stockholm!!

Där någonstans var jag nära att sms-låna till en pistol och skjuta idioten.

K: Nä fy faaaaan vad jag hatar tåg. Man kommer ju aldrig fram. Vad jobbar du med förresten?

VP: Jag jobbar åt SJ.

K: Skooooojar du eller?! Va faaaaaan säger du?! Du är väl inte en sån där jävla lokföööörare. Alla såna ärju idiooooter!!

VP: Nej det är jag inte.

K: Vilken tur. Jag känner skiiiit många lokförare. Alla är idiooooooter!

Där omvärderade jag situationen och skickade iväg lånebegäran i alla fall.

Det sista jag hörde innan jag klev av för att möta upp JJ i Uppsala var, trots att katatrofen från första andetag berättat om hur mycket han älskade Stockholm. Att han hade bott där hela livet. Att han saknade sitt hem varje dag osv...

K: Ja, du vet. Egentligen är jag inte från Stockholm.

Någon sa till mig för länge sen att det inte är riktiga Stockholmare som är dryga och som har översittare tatuerat i pannan, utan istället dom som under livets gång har flyttat till Stockholm.

Mina erfarenheter är att, det någon sa stämmer. De som är uppväxt i stora staden är oftast både sköna och helt utan storhetsvansinne. Däremot beter sig inflyttade, likt Katastrofen, sig ofta som idiotier.

Som tur var för Katastrofen (och mig) fick jag inget svar på min lånebegäran. Hade han däremot hamnat på platsen bredvid mig och således trakasserat mig med allt detta hade jag, med hjälp av oanad styrka, slagit ihjäl honom istället för att vänta på svar om lån.

Om ungefär 2 timmar skriker merparten av svenskarna DEG INN!
Jag är en av dem.

Var till och med nyss in på min internetbank och kollade hur mycket min käre arbetsgivare tyckte jag hade gjort mig förtjänt av denna månad. Slanten låg på kommande händelser och sjöng "du kan inte ta mig, nanananananaaa". Uppkäftig liten peng. Ska genast missbruka den när den väl kommer inom räckhåll.

Inleder missbruket med att beträda stora stygga sthlm imorgon.
Eller snarare förorten till 'världens vackraste huvudstad'.

Jag har alltid förundrats över den benämningen. Inte för att den är felaktig utan snarare för att jag inte vet vem/vilka som är juryn bakom beslutet. Något säger mig att 4 tetror Vino Tinto tillsammans med Torsten Flink är svaret på min fråga.

Ofta delar vi in viner i nya och gamla världen, och i gamla världen är Frankrike "äldst". Traditionerna regerar och vinlagarna är oantastliga. Eller?

Languedoc är vinregionen som visar på något annat. Här satsas stort på nya metoder och druvsorter. Och många av vinerna drar åt det lite varma och fruktiga Nya världen-hållet vilket tilltalar en stor del av dagens vinälskare, inte minst i Sverige.

Languedocs produktion är enorm! Idag görs hela 10 procent av världsproduktionen här. Regionens ledande tillverkare av vin på bag-in-box heter Jeanjean, som också är en god representant för den kreativa och nytänkande andan i regionen.

Jeanjean Merlot är ett Vin de Pays d'Oc, vilket kan översättas till Lantvin från Oc. Smaken är medelfyllig, bärig och mjuk med inslag av mogna röda bär och kryddor. I Allt om Mat har vinet kallats "Prisvärt", och i DN "Bästa köp" när det gäller vin på box.

Jeanjean Merlot är perfekt till rött kött och pastarätter. Fortsätter du måltiden med ostar, till exempel hårdost och vitmögelost, kan du med fördel fortsätta med Jeanjean Merlot även till dem.

Om vinet

Jeanjean Merlot
Artnr: 12159
Pris: 158 kr

Ingen utav topp tre bland männen idag, men god potential att kunna bli. Så hade jag känt om jag hade tänkt på Heath Ledger igår. Idag tänker jag på honom och känner sorg. Grabben var blott 28 år och hade redan gjort avtryckt. Hans framtid såg ljus ut.

Dagen fortsatte med mängder av arga kunder. Mängder utav individer som inte kunde förstå hur SEB kan ta ut avgifter trots att fonderna går ner. Strax efter halv sex ringde en kvinna som var runt 40. Hon var så arg att jag nästan hörde hur hon skakade. Hennes fondvärde hade gått ner med fruktansvärda 727kr på ett år. Sjuhundratjugosju kronor. Vem är över arg över något sådant?

Jag försökte vara tillmötesgående och förklarande om hur denna KATASTROF var möjlig. Hon fortsatte dock med det ena övertrampet efter det andra. Efter 15 minuter slutade jag lyssna, istället funderade jag på om hon visste vem Heath Ledger var.

Tänkte nästa fråga henne. Men valde att avstå. Svaret hade ändå varit "Vem då?" "Jo, du vet han som dog i natt, men det är väl inget som du lägger energi på en dag som denna, du har ju trots allt förlorat sjuhundratjugosju kronor. Stackare."

När jag väl anlände hem gjorde jag något som jag avstått från att göra under arbetsdagen. Kollade mailen. Jag hade fått svar.

Historien är som följande. I lördags gjorde jag bort mig oerhört. Trampade på någon jag egentligen gillar, min trampning skulle vara en hjälpande hand. Men det blev något helt annat. Jag visste inte att skadan var så farlig tills igår kväll, när jag fick höra via någon, att hon verkligen hade tagit illa vid.

Klockan var för mycket för att ringa så jag skrev ett mail istället. Försökte förklara mitt låga beteende. Försökte förklara att jag inte ville henne illa. Svaret från henne var som jag hade förväntat mig.

Inga övertramp. Inga onödiga utlägg. Endast en förklaring om att jag har problem. Att hon inte ser på mig som förut. Att hon förlåter, men inte glömmer.

Kändes jobbigt att läsa men jag hoppas det leder till ett uppvaknande. Normalt sätt är jag en ganska snäll individ, men ibland när jag dricker blir jag någon annan. Någon jag skäms över. En förändring kommer att ske. Jag har trots allt ett val om en ljus framtid. Det har inte Heath Ledger.

Det känns nästan som listan har spelat ut sin rätt. Jag vill redan nu vidare till något annat. Skapa något nytt. Det här känns 2007. Vad har framtiden att erbjuda? Gräset är väl grönare på andra sidan? Så fungerar jag i mycket. Så fungerar jag i det här. Men för engångskull skall jag lyssna, på den där någon, som sa att saker man påbörjat ska slutföras. Denna någon är därför också skälet till något som jag tror kan liknas vid skrivkramp.

Anledningen är att jag liksom inte riktigt vet hur jag ska precisera mitt val. Inte för att det är oklart. Utan snarare för att det är svårt att förklara just hennes liggbarhet.

För att göra det lite enklare tänkte jag luta mig mot en kommentar från ett av mina tidigare inlägg. Miss Curly skrev då att hennes ex hade valt Buffy - Vampyrdödaren som sitt wildcard i deras relation.

Han hade alltså inte valt Sarah Michelle Geller som är personen bakom Buffy, utan istället hennes rollfigur. Jag tycker det är lagligt. Motivet till mitt ställningstagande byggs upp utav följande scenario: Om nu det mot förmodan skulle visa sig att Sarah Michelle Geller vill ligga med en, så kan man nog övertala henne att agera Buffy istället. Eller vad tror ni?

Hur som helst. Den makalösa damen som får beträda pallplats nummer två och som således får en elegant silvermedalj som pris heter Alice. Hon finns med som rollkaraktär i en film som endast bygger på sex och relationer. Filmen är vass och äkta. Alice verkar vid första anblick vara en bortkommen flicka. Så är dock inte fallet, hon är istället en sökare efter kickar.

Finns många scener som gör att hon är värd denna silvermedalj. Men två av scenerna som hon spelar mot Larry (Clive Owen) är det extra glöd i. Den ena är på ett museum, den andra med Alice som strippa.

Om man har sett dom scenerna, har man också sett hennes enorma sexuella dragningskraft och då behövs ingen längre presentation. Men kom ihåg. Det är inte Natalie Portman som är mitt val. Det är Alice, ur filmen Closer!

                                  

Det finns oskrivna regler för det mesta i dagens samhälle

Men i de fall man vill att de ska lysa förekommer dom inte ens

Ett av dessa fall är sms historik och dess rätt till existens

Låt mig förklara

Det första jag gör när jag återigen är kapabel till något på söndagar är att radera all ingående och utgående sms historik. Det spelar mindre roll om det verkligen finns något att dölja för mig själv där, känslan av omstart är lika skön varje gång proceduren är avklarad.

Jag vet inte hur länge jag har betett mig på det här viset. Men det är länge. Jag har även tills för en månad sen alltid trott att min radering av sms historiken har lett till att det som skrivits är just raderat. Chocken var därför stor när jag insåg att även motparten har en inkorg och en skickat mapp som styrs av allt annat än min handling.

När det dessutom visar sig att flertalet individer verkligen sparar sms och således bevis på vad som hänt mellan 23-03 på en lördag, är så otroligt omskakande att jag blir alldeles svag. Vad är det för fel på folk? Har de ingen som helst självrespekt? Saker som sker under rusets gång bör genast förträngas för att vardagen om möjligt ska överlevas.

Därför vill jag här och nu förespråka en förändring.

Läs högt efter mig:

"Jag lovar och svär att alltid radera min sms historik på söndagar. Det är något som jag anser leder till en bättre värld. Jag kommer dessutom att föra denna tanke vidare. Tillsammans kan vi göra underverk!"

När jag någon gång i morse valde att lämna efterfesten satte jag mig tillsammans med en annan i en Taxi för hemfärd. Hon släppte av mig vid Fredsgatan och fortsatte sin tur mot Bydalen. När jag står vid porten upptäcker jag att jag har lämnat nycklarna hos Hank. Ringer då henne så att hon kan vända med Taxin.

Väl nere vid Olearys igen (Hank bor ovanpå) ringde jag Sheriffen och bad honom kasta ut nycklarna. Jag tog av mig jackan eftersom jag tänkte använda den som fånghjälp. Hank bor nämligen på tredje våningen så fallet skulle nog bli rätt hårt. Sheriffen hade dock en annan plan, så istället för att droppa dom ner till mig kastade han dem i en båge så att dom landade ett par meter bakom mig. För första gången i sitt liv så ansträngde alltså Sheriffen sig. Frågan är om det var rätt val av tidpunkt. Jag funderade dock inte så mycket över det utan var mest nöjd över att jag återigen hade det som behövdes för sömn.

Väl framme vid Fredsgatan för andra gången blev jag desto mer lack över hans kast. Nycklarna hade nämligen fått sig en törn vid fallet så de fungerade inte i porten. Inte riktigt det bakslag man vill ha när man är kanon på morgonkvisten.

Efter mycket om och men gav dock dörren i trappuppgången med sig och släppte in mig. Då återstod nästa problem, skulle även min ytterdörr göra det. 5 minuter senare efter ihärdigt provande fick jag svaret som var positivt.

Verkar dessutom även som att min mobil har fått sig en törn. Den går inte att ladda. Så slutnotan för gårdagskvällen slutar inte bara med en nybeställning av nyklar, jag måste även tjacka en ny telefon. Känns bra.

Förra söndagen bestegs som tidigare nämnt med mjukisar. Mr Buttmans flickvän Jossan kom då på den briljanta idén att vi borde dra på oss ett par mjukisar även den kommande lördagen och beträda Oscar i den utstyrseln och endast zippa Champagne.

När lördagen nu anlände hade dock ingen inbjudan anlänt från hennes håll. Därför drog jag istället på mig ett par gamla favvojeans. Halvhängiga Levis för att precisera. Väl på lokal stötte jag ihop med Jossan, som hade på sig exakt likadana byxor som mig. Detta blev givetvis lite små roligt.

För att kolla hur lika dem var började vi söka efter storlekar. Hon hade ett par 32/32, det gick att läsa på insidan. Jag hittade inte storleken på mina så hon hjälpte till.

Måste ha sett väldigt roligt ut när jag står mitt på Oscar med uppknäppta byxor medan en dam bredvid mig gräver med sina händer inför dem. Mr Buttman som var, som vanligt, bakom bardisken, överskådande hela händelsen. Hans kommentar var ärlig:

'Det ser ganska konstigt ut det där.'

Vad gör man när allt känns sådär?

Drar till Hank för en stillsam kväll framför Tv:n, som såklart urartar till en praktfylla och besök på både Svenssons och Oscar samt en traditionsenlig avslutande efterfest. Idag mår jag därför också sådär.

Värt att notera från gårdagen: Jag måste se ut som 15. Fick detta bevisat för mig av en vänlig själ utanför Nordea.

"Vart har du moppen då?"

Jag möter detta påhopp med tystnad. Då briljerar denna avdankade raggare med

"Har du fått ett bankomatkort av mamma?"

Då började jag, Hank och Sheriffen att asgarva. Vilken störtskön lirare. Kunde helt enkelt inte kontra, istället så tog jag 15åring smällen som en man och lyfte på hatten åt hans eleganta utdömning.

Jag hoppades likt ett litet barn att det skulle snöa inatt

Förhoppningen föddes av en lirare på TV4 Väder.

Klev precis upp och gick raka raken mot fönstret

Öppnade persiennerna och såg ett regn tungt Sundsvall

Staden har blivit som Venedig - fast inte kul!

Verkar inte bli någon brädåkning denna helg heller.

Lika bra jag stannar här i bunkern och fortsätter med mitt liv som eremit

Att renskriva tar en evighet.
Jag har nu avverkat två veckor som har resulterat i cirka 5 A4.

Nästa helg ska jag och JJ åka till Stockholm
Bland annat för att besöka de individer som jag skriver om här nedan
Det intressanta är att jag inte trodde att vi skulle ses igen
Den slutsatsen drog jag endast med hjälp av tidigare erfarenheter
Att granska varje situation för vad den är dagens hemläxa för Benny!

Tisdagen 18 oktober 2006 - Flykt från Bangkok och galenskap

Åt middag på en indisk restaurang tillsammans med våra nyfunna svenska vänner. Det har verkligen klickat mellan oss och dom är väldigt roliga att vara med. De skulle flyga hem med nattflyget och vi vidare med nattåget till Chiang Mai. Efter avslutad middag vinkade vi av varandra och 'lovade' att vi skulle ses igen. Tror knappast på det löftet, men man vet ju aldrig. Det är det som är grejen med att resa såhär. Man träffar oerhört mycket trivsamt folk och vill gärna träffas igen. Men livet går vidare och saker och ting förändras efter vägens gång.

Jag sitter just nu på tåget och skriver det här i en nedbäddad sovvagn. Toaletterna är vidriga, det är varmt som fan och fläkten fungerar sådär. Någonstans i denna totala avsaknad av klass och stil sitter jag och kollar ut genom fönstret och känner ett oerhört lugn i kroppen. Det är konstigt att man kan känna ett lugn när tåget låter som fan på grund av dess hjul som konstant slår under mig. Någonstans måste ändå detta bevisa att det inte är omgivningen som är avgörande för ens välbefinnande.


Många dagar från dagboken ser ut på detta vis.
En middag eller en transport kombinerat med en tanke
Kommer därför att bli väldigt långrandigt att renskriva allt
Men det ska trots allt göras!

Jag skrev dagbok under hela min resa. Det är i runda slängar ett års anteckningar

Jag har skjutit fram arbetet med att renskriva dem ett gäng gånger, eftersom jag inte var redo för Flashbacks. Nu sitter jag framför mina noteringar. Längst upp på första sidan står det 'Fredagen den 6:e oktober 2006 - Kanonfylla i Bangkok'.

De påföljande timmarna kommer att stavas känslomässig bergochdalbana

Som tur är finns dock, vid behov, vinet inom räckhåll.

Den återstående tiden av min arbetsvecka är mindre än 10 minuter.
I vissa fall känns det som en kort period av livet, så är inte fallet nu.
Dagen har varit allt annat än till belåtenhet.
En av få solstrålar var en skön chinona på 78 jordsnurr. (fler än jag som fick flashback av bullen nu?)
Efter ett långt samtal om hennes placeringar avslutade vi konversationen enligt följande:

Skön Chinona (SC): Jaha, vart sitter du unge man i detta land då?
Benny (B): I Sundsvall
SC: Har ni någon snö däruppe?
B: Har ingen, vi hade däremot. Trots allt rätt fint väder idag. (Det var sol genom kontorsfönstret just då)
SC: Jag sitter med utsikt över Stora Essingen, brukar normalt sett se den nybyggda bron. Idag är det däremot dimma. Så man kan väl säga att jag är på väg rakt in i dimman, men det gör inget, det ärju trots allt fredag.

Sen bjöd hon på ett spontant skratt.
Jag tycker sådana individer är roliga.
Speciellt om man nästan är 80

Oj nu är det bara 5 minuter kvar.
Åhhh så härligt
Här ska njutas!
 

Ingen av er som läser här har väl missat att jag är en sucker för vin
Om sanningen ska fram så är jag väl egentligen en sucker för all form av alkohol för att nå ruset
Det känns dock finare att hävda att man är en vinkännare
Nog om det nu.

Jag har under en längre tid fått vintips skickat till mig via mail på torsdagar
Avsändare är Vin & Sprit och informationen går egentligen ut till deras anställda.

Medlare mellan den stora koncernen och den lilla pojken Benny är Herr D.

Efter övervägning med Herr D har beslut tagits att även ni kommer att få tillgång till ett vintips med medföljande information om produkten. Prisklassen brukar ligga mellan 65-110. Går dock ut med en cheap bastard premiärveckan till ära.

Moncaro Verdicchio Classico

Man ska inte döma vinet efter flaskan, men vissa flaskor säger faktiskt en hel del om innehållet. Raka flaskor brukar signalera Bordeaux, flaskor med sluttande "axlar" Bourgogne, smala höga flaskor Alsace. Och en kurvig flaska som påminner om en amfora är typiskt Verdicchio.

Moncaro Verdicchio Classico finns just både på kurvig flaska och på box. Samma goda vin -medelfylligt, mycket friskt och fräscht med bra päronton och typisk mandelmassa i eftersmaken.

Såhär i början på året brukar nyårslöftena påverka vanorna. Tänka på miljön är ett bra löfte som de flesta skriver under på. Bland annat medlemmarna i kooperativet Moncaro där respekt för miljö och råvara är grundtanken. Man följer ett program för begränsad besprutning och många odlar helt ekologiskt.

Att äta lite sunt är också det mångas nyårslöfte. Barbro Guaccero, som är Vin & Sprits Italienexpert, föreslår sparrisrisotto till vinet. Bengt-Göran Kronstam föreslår i en recension rödbetor med getostdipp.

Om vinet

Moncaro Verdicchio
Artnr: 22424
Pris: 59 kr, box: 186 kr

Jag gillar nyheter i kort form
Därför är text-tv ett forum av rang för mig

Ett annat trevligt inslag i vardagen är morgonens nyhetsbrev från Sundsvalls Nyheter.
Kort och koncist
Ingen bull-shit liksom
Om du bor i Sundsvallsområdet, anmäl dig du också vetja!

En av anledningarna till att jag vill att du gör detta, är för att jag tydligen är den enda som prenumererar på detta varje morgon. Känner mig därför som en stalker. Den andra anledningen är att en av mina vänner jobbar på just den tidningen och om ingen visar intresse för hans arbetsgivare kommer han få sparken inom kort. Det betyder merkostnader för mig i form av mat utlägg till honom. Eftersom han dessutom går under benämning 'hungrig' kommer det bli väldans dyrt.

Så var det då dags att presentera ännu en medlem av min knull-lista

Förra veckan bjöd jag på Gabrielle Anwar, världens kanske vackraste.

Det blir väldigt svårt att överträffa henne i utstrålning.

Men utseende är inte allt - när det kommer till min knull-lista

Jag har nämligen en speciell relation (kan en relation vara ensidig?) till samtliga utav dom utvalda. Relationen till hon som är nummer tre slår alltså lite högre än den som jag har till nummer fyra.

Jag kan redan nu göra dig Hank, besviken. Jessica Alba kommer inte att finnas med på pallplatserna. Anledning - jag känner "inget" för henne.

Hon som däremot presenteras idag mötte jag i mitten på oktober 2004. Innan mötet hade jag varit kronsikt berusad (på olika sätt) i flera veckor. Platsen jag befann mig just då var Hoas place, China Beach i Vietnam. Sängen som hon dök upp i hade formen av en half-pipe. Låten som spelades på stereon var 'Picture'.

Enligt ursprungsplanen skulle jag ha stannat i China Beach ett par dagar. Men jag föll handlöst för det lilla vandrarhemmet, för dess ägare Hoa och för låten Picture. Livet har aldrig varit så bra. Jag stannade därför istället i över två veckor.

Stämningen i övrigt i kroppen var obehaglig, resan började vanka mot sitt slut. Sverige kom springande med stormsteg, Sverige betydde ett möte med en relation som jag visste var avslutad, men visste hon? Sverige betydde därför också ett liv utan lägenhet. Sverige betydde problem.

Jag ville fly till någon som kunde eliminera mitt dåliga samvete och rädda mig från framtiden. Hon som under så många dagar i den konstigt formade sängen, mötte dessa drömmar och önskningar, var Sheryl Crow tillsammans med låten Picture.

Så ligg med mig. Snusk tant!

JJ har haft skrivkramp sedan 1972

Rocker och skrivkramp rimmar sådär

När jag igår ringde honom svarade han med

"Fan, jag kom precis på en låt!"

Efter vårt samtal tog det inte länge innan det dök upp ett sms. "Låten är klar, den tog 10 minuter att göra." Eftersom jag fortfarande inte lyckats somna (klockan var då strax efter 1) på grund av en stickande oroskänsla i kroppen ringde jag upp honom igen.

Den kommande hiten hette något i stil med "Take me home tonight" och jag som manager var den förste att få höra mästerverket.

Kommande veckor kommer att vara stressiga. Ryktet om JJ's comeback kommer nämligen att göra producenter, club ägare, ja hela jävla skivindustrin maniska.

Prioritet nr 1 på min to do list är dock att skaffa honom ett par kjoltyg

En rocker utan groupies går nästan inte att sälja

Någon donna som är sugen?

Jag trodde att jag skulle slippa vidröra ämnet.

Men det går liksom inte

So here we go!

För ett par veckor sen var det enorma rubriker om ICA och dess köttfärs. Hela Sverige var i uppror och skvallertidningar, likt Aftonbladet, levererade den ena CHOCKERANDE rubriken efter den andra.

Varje svensk som blev intervjuad i ämnet kunde knappt stå upp av all den ilska de kände. Sverige har sällan varit så enat som då. Merparten av de utfrågade skulle dessutom givetvis bojkotta ICA och dess Ferrari körande ägare för all framtid.

Mitt i denna mediastorm stod jag och funderade på vart denna hybris kom ifrån. Var det verkligen bara jag som kände följande:

Matbutiker och restauranger har fifflat med bäst före datum i urminnes tider. Vart är nyhetsvärdet? Något säger mig dessutom att samma pöbel skulle bli lika vansinniga om det visade sig i ännu en CHOCKERANDE artikelserie, att oxfilépizzor kanske inte alltid innehåller just oxfilé!

"Det kan inte vara möjligt! Den oxfilépizza som jag betalar oerhörda 50 riksdaler för innehåller alltså inte 2-3 hg svensk kvalitets oxfilé?! Vilken skandal! Jag är förd bakom ljuset!" (citat Mats 42, bilhandlare från Sveg)

Som tur är visade det sig på nyårsafton att det var fler än jag som inte alls var förvånad över köttfärsen på ICA. Värt att notera är att jag inte tycker att det är bra att ommärkning görs, det tyckte inte heller någon annan i köket på Villa Vacker. Men att det skulle vara 2007 års största CHOCK, skakade vi enigt på huvudet åt.

Nu, ett par veckor senare, kommer försäljningsstatistik för ICA i december. (KRISENS månad enligt skvallerpressen.) Försäljningen hade gått ner, lite. Så lite att det knappt märktes.

Att pöbeln tillslut inte bojkottade ICA är inte någon skräll. Att skvallertidningarna uppriktigt har trott att pöbeln skulle göra det är inte heller någon skräll. Intelligenskvoten verkar ju liksom vara minimal.

Så vad leder denna historia istället slutligen till. Jo, priset på köttfärs kommer att stiga i framtiden. Jag ser redan nu rubrikerna "PRISCHOCK PÅ ICA". De som intervjuas kommer att stå handfallna, "Jag trodde aldrig att det skulle kunna bli såhär!" Förstår den intervjuade. För vem kan dra slutsatsen att "gammal" köttfärs som slängts leder till att ny och befintlig köttfärs blir dyrare.

Vart vill jag då komma med allt detta.

Har väl egentligen ingen större poäng.

Endast att demokratin, pga av bristande IQ, ska avskaffas.

Göran Persson borde istället bli landsfader och enväldig härskare på livstid

Själv ska jag emigrera till öknen i Afghanistan och börja masskonsumera LCD

Pratade precis med en trevlig själ

Han hade nyligen gått i pension

Sparade 400 spänn i månaden i fonder hos oss

Han tyckte att det var dags att sluta med det nu

För att citera:

"Nu när jag är pensionär så måste jag ta tillfället i akt och supa upp dom där 400 kronorna istället!"

Jag som är en mycket seriös anställd svarade kort med koncist

Det tycker jag låter som en bra investering!

Att vakna och veta att man kommer att vara fängslad på ett kontor ännu en arbetsvecka får mig att vilja kräkas. När jag dessutom har varit aktiv, rent alkoholmässigt, så spyr jag. Eller nu ljög jag. För spyr gör jag väldigt sällan.

Vad har då hänt sedan sist?

Lördagen gick som en bergochdalbana

Inleddes med tristess (som det förra inlägget påvisade)

För att sedan utvecklas till succé

På vägen dit befann jag mig i min ungkarlslya tillsammans med en flaska rött. När klockan precis hade passerat 22 tutade Hank utanför. Det var dags att sladda med fården och lyssna på Sator. Längs vår väg plockade vi upp två fröknar som inte hade Sundsvall som hemort. Efter ett par lyckade breställ befann vi oss på Svenssons.

Kvällen fortlöpte enligt plan och Oscar intogs med dunder och brak strax efter tolvslaget. Kvällen var helt enkelt kanon, i dubbel bemärkelse. Att staden skulle bjuda på så mycket roligheter i mitten av den annars så katastrofala månaden januari var en mycket trevlig överraskning.

Söndagsmorgon betydde medtag av left overs, i form av rött vin, och sedan promenad till Grönborgsgatan. Där möttes jag av två andra individer som också insett av söndagar skall genomföras i mjukbyxor.

Fru L bjöd på gubbröra till frukost. Därefter blev det soffhäng för att sedan, mot Herr Ds vilja, avsluta Disney granens liv. För det var verkligen en Disney gran dessa två människor hade i sin grotta.       

Till middag blev det hemmagjord pizza och rött vin. Efter ett par glas så intog vi den lokala kvarteskrogen Olearys. Där befann sig Mr Buttman, Kalle Kula, Miss Curly och dessutom Mr Buttmans polare Jonas.

Bowling lirades. Kalle Kula var i en klass för sig. Jag lyckades dock, mest på grund av en katastrofal runda av Herr D, bli tvåa av oss tre som lirade. När sedan samtliga individer skulle göra upp runt basketkorgen borde jag ha gått hem. Men samtidigt, det är ju kul att vara sämst ibland också!

När lokalen stängde begav vi oss vidare mot Daltons. Fortfarande O-duschad och iklädd mjukbyxa. Jag var alltså som klippt och skuren för detta vilda västern ställe. Eftersom jag skulle upp och jobba idag, så la jag benen på ryggen efter en bira. Slutresultatet för söndagen den 13 januari var dock förträffligt!

Spontana Söndag är mitt nya ledord!

Jag har ständigt en känsla inom mig att det är dags att dra vidare.

Att det är dags att göra något annat

Jag trodde att denna upplevelsenoja skulle försvinna efter ett år på resande fot

Det gjorde den inte

Den blev istället snarare värre

Så nu sitter jag här

Med planer på både Köpenhamn, London och Milano innan maj

Trots att plånbokens innehåll lyser med sin frånvaro

JJ skriver dessutom just nu slutet på sin D-uppsats

Efter det talar mycket för att han bosätter sig i Thailand ett tag

Hela min kropp skriker att jag borde göra detsamma

Den vägen kommer jag dock inte att gå
Måste först samla kapital och kraft på hemmaplan

Detta är emellertid inget som jag gör av kärlek till det livet

Jag är därför väldigt avundsjuk på människor som är nöjd med det "lilla"

De som anser att livet är vackert i sitt stilla lugn

Jag vet inte om jag någonsin kommer att hamna där

Det känns inte som så

Men jag hoppas... hoppas verkligen

Någon i min närhet frågade mig för någon dag sedan, när jag senast grät

Det är långt mellan gånger och det var länge sen nu

April eller maj för att precisera

Anledningen var just mitt dilemma ovan

Han som kunde sätta ord på det jag känner heter Ulf Lundell

Låten som spelades var "Fyra Vindar" (absolut värd att lyssna på)

Tankarna flög tillbaka till hösten 2004. Jag valde då Asien ett par månader före ett liv med dåvarande flickvän på hemmaplan.

Mitt val var det bästa som hänt henne. Idag har hon nämligen tryggheten hon sökte i form av ett radhus och en nyfödd. Valet var även bra för mig, jag är nu en bättre människa än då, men jag har fortfarande kvar samma sjukdom, rastlösheten.

Jag startade den är bloggen i maj 2007. Platsen var ett bibliotek i Brisbane. Anledningen var att samtala med världen där hemma och samtidigt få en dagbok på köpet. När sedan resan var över skulle bloggen avrättas. Det är 4 månader sen jag anlände till Svedala. Men jag sitter likt förbannat här och skriver. Vad hände?

Jag blev kär

I svartblogg

I dem som läser

Det är som en drog

Utan baksmälla

Som ni förstår är jag hooked - for life

Men det är stor skillnad på vad som skrivs i en blogg och vad som händer i verkligheten. Verkligheten är en kall och till mycket, en tråkig plats. Bloggen däremot är levande och unik. Jag var inne på detta redan i inlägg nr 1 som levererades här på Svartblogg:

Så då sitter man här till slut.
En bloggare.
Var det verkligen det man ville bli när man var barn.
Bloggare.
Jag är inte helt säker.
Men kanske.


Jag skulle vilja börja denna episod av mitt liv med att be om ursäkt till Eldkvarn. Jag vet att jag har lånat ert senaste albums namn "Svart blogg" på obestämd framtid. Detta görs inte för att verka jävlig, trotsig eller lite små galen. Snarare för att jag gillar skivan skarp och att jag inte kunde hålla mig från att plagiera er briljans. Tack på förhand!


Nu ska jag fortsätta med det verkliga livet. Hoppas verkligen jag klarar av bedriften. Känns redan nu lite konstigt och osäkert att gå tillbaka.

Så vad har hänt sedan jag satt där på stolen i biblioteket i Brisbane?

En hel del faktiskt

Det som varit absolut roligast, ur blogg synpunkt, är all positiv kritik jag fått

Jag är trots allt en kille som fick strida hårt för mitt G i svenska. Jag har dessutom väldigt svårt för banala saker såsom stavning och särskrivningar. Trots det anser andra människor att det jag skriver är läsbart. Det gör mig väldigt glad. Så tack. Tack som fan!

Pratade precis med Saga

Han är stationerad i Motala

Han hatar den staden

Men han stannar ändå, eftersom hans arbetsplats är fantastisk

Jag har ifrågasatt ett gäng gånger om det verkligen kan vara en anledning för att stanna

Mina tvivel blev krossade idag under vårt samtal

Den 11:e mars åker nämligen samtliga på hans arbetsplats till Mauritius.

För att dom anställda ska trivas på sin resa får de givetvis ta med sig sina respektive

Vistelsen varar fram till den 20:e på ett all inclusive hotell

Arbetsgivaren står dessutom för lönen under perioden.

De anställda behöver inte ens ta ut semester

Detta är inte något som bara händer 2008

Förra året var destinationen Cuba

En annan blir lyrisk om SEB skulle bjuppa på bussresa till Gnarp för övernattning på det lokala motellet. Det är dock inget som kommer att hända 2008 på grund av besparingar. Något säger mig att det är dags att byta jobb.

Filmade allt
Idag när jag kom till kontoret fick jag min belöning
Skam den som ger sig.

Benny både på gymmet och på sitt kontor

Snappade upp detta på world wide webb:

I Östersund bestämde sig kommunen för en tid sedan att avliva en anka som håller till vid någon park i staden och har gjort så i flertalet år. Anledningen var att ankan kanske skulle frysa ihjäl under vintern, så därför ville man skjuta den och göra processen kort. Kommuninvånarna motsatte sig detta eftersom ankan tydligen är välkänd, men det hjälpte inte. Någon på kommunen tyckte att ankjäveln skulle dö...

Ankan skjuts, men det visar sig snabbt att man bara lyckats skadeskjuta den och att den fortfarande lever. Ankan pendlar mellan liv och död, vad gör man då?
 

Det beslutas att ankan ska tas in på djursjukhus för att räddas!
Nu har den fått vård och framtiden ser ljus ut.
Kommunen har ändrat sig och kommer nu låta ankan leva på det lokala zoo:t.

Kan det vara någon annanstans än i Sverige detta händer?

Jag har alltid ansett att moderat Calle har varit en sheriff. Hans varumärke "det är bra för Sveeeerige" fick även visa upp sig när musikbranschen skulle ge varandra beröm. Vad Calle hade valt för utstyrsel kvällen till ära är dock oförståeligt.

Försökte han vara ungdomlig? Försökte han se ut som The Ark? Vad försökte han med egentligen? Det var i mina ögon ett felval av kostym. Nästan så bedrövligt så att det blev bra. Ja, faktiskt. Jag gör en kovändning. Calles kostym är bland det bästa jag sett på länge. Jag tror dessutom han har sin knull-lista fint nerstoppad i innerfickan. På första plats finns garanterat Alice Babs dotter som hämtade pris. Han skruvade på sig oerhört när hon stod på scen. Förmodligen för att dölja ett generande stånd!

I övrigt så vill jag bara tillägga att jag tycker att rätt låt vann årets låt. Tror jag har skrivit det här förut men det är värt att skriva igen. "Om du lämnar mig nu" har berört mig från första sekund.

Det har tagit tid

Mest på grund utav att jag inte haft just tid

Men dessutom på grund utav att jag saknat lust

Ni som läser här kontinuerligt vet vad detta inlägg kommer att handla om. För er som inte vet och är nyfiken. Tjuvkika här.

Jag öppnade upp ganska hårt senast med Lisa Ekdahl. Hon som är nummer fyra på min lista presenteras under de kommande raderna.

Jag var 12 år första gången jag såg henne, året var 1993, filmen hette "Scent of a Women", platsen ett dansgolv och hennes motspelare Al Pacino. Jag förstod inte då varför jag tyckte att scenen var magnifik. Senare har jag förstått att det berodde på hennes sensuella rörelser och oerhörda sexighet. Att filmscenen i sig går till historien som en av dem bästa är också något som bevisar hennes storhet.

Nästa mötte med henne var 1996, då hade jag hunnit blivit 15 år och filmen denna gång var "Things to do in Denver when you're dead". Hon står lutad mot en pelare inne på en klubb och är sällsamt vacker. En elegant Andy Garcia samspråkar med henne på ett oförglömligt sätt.

Jag tror Gabrielle Anwars karriär har gått framåt sen dess. Det är dock oväsentligt. Hon var redan 1993 något sagolikt. Därför skulle jag inte heller tveka, hur kär jag än var, på att ligga med henne om jag fick chansen.

Sitter och ser en nyhetssammanfattning av 2007

På min nya favoritkanal SVT24

Eftersom merparten av året, för mig, genomfördes på andra sidan jordklotet hade jag inte riktigt koll på läget. Det är ganska ovanligt för mig. För när det kommer till nyheter och då specifikt utrikesnyheter, som behandlas just nu, är jag normalt sett uppdaterad.

Men så var alltså inte fallet denna gång. Därför blev jag också förbluffad över information om att Ryssland spänner musklerna som aldrig förut. Att landet var på frammarsch rent ekonomiskt hade jag givetvis koll på. Men att det lyser krig om hela deras strategi är något jag fullständigt missat.

Hade jag följt denna utveckling under årets gång hade jag inte alls reagerat idag. Men okunskap föder hybris. Se bara på kravaller och annan skit som ständigt uppvisar sig i mindre utvecklade länder. (Ja, jag vet att många andra orsaker också påverkar, men okunskap är definitivt en av huvudvariablerna.)

Min hybris har lett till ett gäng olika skisser på hur jag ska överleva en eventuell invasion från öst. Det absolut bästa alternativet vore att lära mig ryska illa kvickt. När sedan Putin anländer med sina trupper kommer jag svika mitt land för en säck med pengar.

Förräderi kanske anses smutsigt i vissas ögon. Vad dessa ögon anser är dock högst O-relevant eftersom de kommer att vara stationerade 2 meter under jord, strax efter invasionen skett,  Medan jag, Benny Quisling kommer att zippa Gin & Tonic på en soft beach i Sydamerika.

Att ha JJ på resande fot betyder alltid ett gäng iakttagelser via sms av det något udda slaget. Det "bästa" den senaste timmen redovisas nedan:

"Nu sitter jag bredvid en sån där jävla fruktfeminist igen. Bohem-kommunist med snedlugg och kofta, läsandes Linda Skugges senaste styggelse och det där jävla päronet. Dom tycker dom är så jävla mycket smartare än alla 'blonda bröstbimbos' och alla män är kvinnoförtryckare. Ulf Lundell ska i rättans namn brännas levande på bål, män gasas ihjäl med cyklon b och Gudrun Schyman styra världen. I själva verket är de bara så jävla fula, bittra och avundsjuka på alla 'bimbos' som får alla grabbar och skulle inte vilja något hellre än att ha ett par varma manshänder omkring sig i vintermörkret."

Slutligen ett tips till alla tågresenärer.

Se upp för JJ

Annars kapar han dig snabbt vid fotknölarna.

Mitt kall på SEB har varit den privata marknaden. Efter dagens erbjudande från en chef till en tjänst jag sökt, byts privat mot företag.

Ett steg framåt i karriär kan tyckas

Det är det också

Får en hyfsad löneförhöjning

På grundlönen alltså

Att det sedan är mycket svårare med försäljning på företagsmarknaden gör att mina bonusutbetalningar kommer att sjunka avsevärt. I rena pengar kommer jag till och med att backa i lön. Varför då detta beslut?

Det öppnar fler dörrar för framtiden

Det ger mig större möjligheter att komma dit jag vill... sen

Jag har nog aldrig tidigare varit så vuxen i något beslut som jag var idag

Hela Carpe Diem grejen som varit mitt signum försvann

Hur jag firar kvällen till ära?

Misslyckad middag som byggdes upp av leftovers, tvättstuga och städning av lya

Jag äcklas

Av mig själv

Mötte ena parten av det lyckliga paret, som bor under mig, i trappuppgången i morse

Har tidigare endast sett hennes hår genom fönstret

Fick nu ett ansikte och en kropp till denna frisyr

Tveksamt om mitt något onda sätt att se på henne kommer att förändras

Lite kanske

Hon såg nämligen, inte helt oväntat, ut som en kanelbulle

På gott och ont

Tror att min helg gick på amfetamin
Det bara small till så var det söndag

Finns dock en sak som är värd lite rampljus

Tog med mig Snövit på hockey

Timrå & Modo skulle spänna biceps mot varandra i Eon Arena

Modo hade störst omkrets och vann på poäng med 6-3

Vår sektion på sittplats var överbefolkad med Örnsköldsviksbor.

Eftersom Modo vann tyckte de livet var en fest

Jag, personligen har ingenting emot Ö-viksbor

Det har däremot 98 % av dem som föds i Timrå

Anledningen till det är ishockey

Ishockeyn är lika viktig för en Timråbo som religion är för en kristen fanatiker

Att då sympatisera, eller förlåt, att då inte avsky den andres tro vore skamligt.

Jag blev därför orolig för mitt liv när det visade sig att Snövit var 50 % Ö-viks bo.

Det eventuella korsförhör som kan vara min framtid passerade snabbt min vy.
"Benny, din lilla råtta!! Har du sponsrat ett Modo-fan med hockeybiljett?!"

Att Snövit i sig inte alls är Modo-fan ger pöbeln givetvis fan i

Det är synden i sig som ska straffas

Jag hoppas därför innerligt att inte pöbeln i Timrå får reda på detta.

Det leder nämligen utan tvekan till stening av mig på torget i Timrå.

Inför Timrå klackens fanatiska ramsor.

Efter regn kommer solsken

Efter snö kommer tö

Efter mani kommer mannen bakom persiennerna fram

En jul och nyårshelg med mycket ledighet har definitivt lett till roligheter och mani. Därför sitter jag nu bakom mina nerdragna persienner och säger vänligen men bestämt nej-tack till alla former av symbios med omvärlden.

Hade jag haft möjlighet att avsäga mig denna arbetsvecka hade jag gjort det utan omsvep. Men eftersom lön och arbete tydligen går hand i hand så sitter jag där likt den hora jag är.

Frågan man kan ställa sig är om jag tycker det är jobbigt eller tråkigt att vara här bakom persiennerna. Svaret är ärligt och kort: Inte alls. Jag trivs med mig själv ovanligt bra. Själv och ensamhet är dock ingenting som jag eftersträvar på längre sikt. Men just nu. Just idag, är det bland det bästa som finns.

Nu ska mannen bakom persiennerna dra sig tillbaka!

Om inte före så hörs vi kanske imorgon.

Av en helt oförklarlig anledning bestämde jag mig nyss för att läsa en artikel på Aftonbladet om hur man klarar sin ekonomi i januari om plånboken är tom.

Ett av tipsen var världsomvälvande, eller vad sägs om: "Vänta med klädinköp och hårklippning. Gå inte på krogen och ta det lugnt med drycker."

Att en privatekonom vid Swedbank kunde leverera en sådan klockren analys gjorde mig kolossalt häpen.

Själv hade jag, trots 185 ekonomiska högskolepoäng, aldrig dragit samma slutsats.

Tur att KNIVSKARPA Aftonbladet kan och finns

Annars hade jag aldrig klarat mig.

Skulle vilja börja detta inlägg med att säga att jag är oerhört bitter på mig själv för att jag åkte till Villa Vacker igår. Jag kommer nämligen hädanefter alltid vara missnöjd med det hus jag bor i.

Det är säkert.

Fuck Playboy mansion

Here comes Villa Vacker

Hur det ser ut där tänker jag inte ens håna verkligheten med att försöka förklara.

Istället tänkte jag behandla ämnet "skumpa"

Det om något känns ju nyårsafton

Skumpa är som gräs

Det slår olika på olika människor

På mig slår det alltid fel

Jag blir loco

Därför var det sådär att jag igår hade en bordsdam som hette Jossan och som älskade skumpa. Redan under förrätten fyllde hon mitt glas tre gånger. Det sista gav jag faktiskt bort till Fru L. Att en Timråbo som mig självmant ger bort alkohol kan likställs med en uteliggare som ger bort ett nyfunnet Maxmål.

Det fanns en tradition på festen, man skulle berätta om det bästa och det sämsta som hänt personligen under 2007. Mycket trevlig detalj. Jag var dessutom fortfarande på bana när den skulle utföras så jag klarade av uppgiften på ett hyfsat sätt. När det sedan, någon timme senare, skulle redogöras för vad förväntningarna inför 2008 var, fick jag hjärntilt.

Hjärntilten ledde till en mossig illusion och att jag helt utan anledning lackade på Kalle Kula. Jag beskyller, rakryggad som jag, hela händelsen på de två glasen skumpa jag drack. För som tidigare nämnt blir jag knäpp och knasig på denna dryck. När jag kom på mitt misstag så styrde jag återigen tillbaks min berusning till lycka.

Kvällens absoluta höjdpunkt var att se Kalle Kula och Mr Buttman dansa av sig kläderna till "The time of my life". Kalle kula spelade Johnny Castle och Mr Buttman "Baby". Att detta dessutom finns filmat och förhoppningsvis snart läggs upp på Youtube gör att 2008 påbörjas på ett fantastiskt vis.

Förr Herr D däremot påbörjades året lite mindre exklusivt. Han bestämde sig nämligen för att kissa i badkaret i natt när han gick i sömnen. Det är alltså inte bara jag som blir loco på skumpa!